Helgens bravader
Fredag eftermiddag: Emils avdelning på dagis har vernissage. Vi får titta på vad de målat och pysslat under hösten och sedan köpa våra egna barns saker för valfri summa (som sedan går till aktiviteter osv för barnen). Emil hade gjort fantastiskt fina grejor. Bland annat en spargris, ett flygplan och en häst. Det märks att han tycker det är roligt att jag och de andra föräldrarna är där. Mysigt att komma hem lite tidigare på fredagen också.
Fredag kväll: Måns ska på sitt första skoldisco! Skjorta och stuprörsjeans åker på och pengar finns i fickan. Han blir borta i några timmar och Magnus hämtar honom. Jag frågar Måns om han har dansat mycket: "Nej, mest ätit" får jag till svar. Nästan alla pengarna han fick med sig är slut och magen gör lite ont av allt godisätande. En lyckad kväll.
Lördag förmiddag: Slutför julpyntningen här hemma och provar kläder inför Lottas och min heldag och helkväll på stan. Till slut blir det min mycket extravaganta svarta tyllkjol från Beyond Retro i London. Den är så bred att man får vara försiktig vid smala passager där det kan finnas vinglas och dylikt ståendes på bord. Jättekul att jag tog på mig den. Har väntat på rätt tillfälle, men inte riktigt hittat det. En utgång med Lotta är dock ett utmärkt tillfälle för tyllkjol. Det blev julmarknad i Tensta och i Hornstull, kinarestaurang och tre olika barer efter det. Konstant snackandes. Alltifrån pikétröjor istoppade i joggingbrallor till Swingersklubbar har avhandlats... Mycket underhållande dag och kväll. Kändes lite som semester på hemmaplan.
Under tiden jag är borta så har Magnus kompis Jocke på besök. De spelar gitarr och piano och har det super.
Söndag: Trött i ögat men skiter i det. Bakar saffransbullar med mandelmassa i. Bullmamman återuppstår alltså endast en vecka efter pepparkaksbaket! Nu har jag verkligen förtjänat en medalj! Och så goda de blev! Måns var eld och lågor. På eftermiddagen hänger jag på Lotta till IKEA där jag köper ljus och annat trevligt. Trevligast var nog en stor härlig ullpläd i benvitt. Den ska jag gosa in mig i snart när det är dax för Wallanderfilm på tv. Ola Rapace är bara för läcker.
Så är helgen slut, igen. I morgon vaknar man till en måndag, igen. Är det inte alltid måndag morgon?
Fredag kväll: Måns ska på sitt första skoldisco! Skjorta och stuprörsjeans åker på och pengar finns i fickan. Han blir borta i några timmar och Magnus hämtar honom. Jag frågar Måns om han har dansat mycket: "Nej, mest ätit" får jag till svar. Nästan alla pengarna han fick med sig är slut och magen gör lite ont av allt godisätande. En lyckad kväll.
Lördag förmiddag: Slutför julpyntningen här hemma och provar kläder inför Lottas och min heldag och helkväll på stan. Till slut blir det min mycket extravaganta svarta tyllkjol från Beyond Retro i London. Den är så bred att man får vara försiktig vid smala passager där det kan finnas vinglas och dylikt ståendes på bord. Jättekul att jag tog på mig den. Har väntat på rätt tillfälle, men inte riktigt hittat det. En utgång med Lotta är dock ett utmärkt tillfälle för tyllkjol. Det blev julmarknad i Tensta och i Hornstull, kinarestaurang och tre olika barer efter det. Konstant snackandes. Alltifrån pikétröjor istoppade i joggingbrallor till Swingersklubbar har avhandlats... Mycket underhållande dag och kväll. Kändes lite som semester på hemmaplan.
Under tiden jag är borta så har Magnus kompis Jocke på besök. De spelar gitarr och piano och har det super.
Söndag: Trött i ögat men skiter i det. Bakar saffransbullar med mandelmassa i. Bullmamman återuppstår alltså endast en vecka efter pepparkaksbaket! Nu har jag verkligen förtjänat en medalj! Och så goda de blev! Måns var eld och lågor. På eftermiddagen hänger jag på Lotta till IKEA där jag köper ljus och annat trevligt. Trevligast var nog en stor härlig ullpläd i benvitt. Den ska jag gosa in mig i snart när det är dax för Wallanderfilm på tv. Ola Rapace är bara för läcker.
Så är helgen slut, igen. I morgon vaknar man till en måndag, igen. Är det inte alltid måndag morgon?
Nu tändas tusen juleljus
Tro det eller ej men vi har satt på en julskiva. Det blir lättare att sätta upp julpyntet då. Jag kör rubbet på en gång - alltså både elljusstakarna, ljusslingorna och tomtarna. Men vet ni - jag tycker det känns lite halvjobbigt i år. Pyntar mest av plikt och för att barnen ska få mysigt och julstämning. Emil blev eld och lågor när han såg påsarna med julpyntet. Måns var på disco och således inte närvarande. Egentligen gillar jag julen (förutom stressen som kommer periodvis) men förra året blev så konstigt eftersom jag blev supersjuk på annandagen (vilket höll i sig i mer än ett halvår).
I morgon blir det inte halvjobbigt alls, för då ska jag och Lotta göra stan osäker. Först ska vi ut till norra förorterna (Tensta) och gå på en "alternativ" julmarknad. Det är föreningen Livstycket som anordnar den. Sedan blir det kanske lite second hand på söder och lite vin och mat och kanske en svängom på dansgolvet. Vem vet? Jag minns så väl en speciell gång när jag och Lotta var ute för ett par år sedan. Det var Nobeldagen och vi var på Hotel Clarion och skulle ta en drink. Tydligen hade Spanien någon pristagare det året, för det var fullt med spanjorer som varit på Nobelfesten där. Jag kände tidigt vibben av "varning för pardans". Och mycket riktigt kommer det fram en korpulent spanjor och bjuder upp mig. Jag fegar dock genast ur och pekar på Lotta. Lotta är en fena på pardans. Hon kan följa en man. Det kan inte jag. Jag FÖR. Jag tar "mansgreppet"... Say no more. Det blir ganska stor katastrof. Jag är däremot en hejare på alternativ dans, eller solodans kanske man skulle kunna säga. Jag kan bugga hjälpligt också. Lotta gjorde strålande ifrån sig den kvällen. Den korpulente spanjoren svängde runt med henne som en vante och Lotta såg bara snygg ut hela tiden. Mitt ordspråk är Våga Vägra Pardans, men ibland så kan jag känna att det skulle vara kul att kunna svänga runt dansgolvet i en slow fox med en ursnygg klänning på mig. Vi får se om det någonsin blir av.
God kväll, kära läsare!
I morgon blir det inte halvjobbigt alls, för då ska jag och Lotta göra stan osäker. Först ska vi ut till norra förorterna (Tensta) och gå på en "alternativ" julmarknad. Det är föreningen Livstycket som anordnar den. Sedan blir det kanske lite second hand på söder och lite vin och mat och kanske en svängom på dansgolvet. Vem vet? Jag minns så väl en speciell gång när jag och Lotta var ute för ett par år sedan. Det var Nobeldagen och vi var på Hotel Clarion och skulle ta en drink. Tydligen hade Spanien någon pristagare det året, för det var fullt med spanjorer som varit på Nobelfesten där. Jag kände tidigt vibben av "varning för pardans". Och mycket riktigt kommer det fram en korpulent spanjor och bjuder upp mig. Jag fegar dock genast ur och pekar på Lotta. Lotta är en fena på pardans. Hon kan följa en man. Det kan inte jag. Jag FÖR. Jag tar "mansgreppet"... Say no more. Det blir ganska stor katastrof. Jag är däremot en hejare på alternativ dans, eller solodans kanske man skulle kunna säga. Jag kan bugga hjälpligt också. Lotta gjorde strålande ifrån sig den kvällen. Den korpulente spanjoren svängde runt med henne som en vante och Lotta såg bara snygg ut hela tiden. Mitt ordspråk är Våga Vägra Pardans, men ibland så kan jag känna att det skulle vara kul att kunna svänga runt dansgolvet i en slow fox med en ursnygg klänning på mig. Vi får se om det någonsin blir av.
God kväll, kära läsare!
Himlen kan vänta
Jag stod och strök tvätt och så visades programmet Himlen kan vänta på SVT2. Unga människor som drabbas av dödliga sjukdomar. Jag blev stående vid strykbrädan med tårar överallt. Det blev inte så mycket strykt. För ungefär ett år sedan trodde jag själv att jag hade en sån sjukdom. Men den här gången hade jag inte det. Det gäller att försöka hålla bort oron för vad som skulle kunna hända och fokusera på nuet. Att leva här och nu. Det gjorde jag vid middagen idag. Vi åt köttbullar och spagetti och pratade om var vi vill åka i sommar. Till något varmt ställe. Barnens ögon tindrade.
Jag tänker på mamma och pappa och på L som nyss förlorat sin man och på människorna jag just sett i programmet. Livet är sannerligen inte lätt alla gånger.
Jag tänker på mamma och pappa och på L som nyss förlorat sin man och på människorna jag just sett i programmet. Livet är sannerligen inte lätt alla gånger.
Dagens Petter
Fick mig ett skratt när jag läste DN På Stan idag. En lite blänkare med två frågor som ställts till artisten Petter. Han har just blivit trebarnsfar till en flicka och reportern frågar hur livet som trebarnsfar är. Petter svarar: "Det är som att ha en permanent efterfest klockan 05.06 men själv vara konstant spiknykter".
Det får räcka med två barn för oss.
(Men jag tycker det ser mysigt ut när andra har fler än två.)
Det får räcka med två barn för oss.
(Men jag tycker det ser mysigt ut när andra har fler än två.)
Hurra för Tina idag!
Bästa Tina fyller 39 år idag och nästa år har hon utlovat ett rejält party. Det ser jag fram emot. Lär ju inte bli dålig musik på den festen - för lova mig att det inte blir en inhyrd discjockey som tror att Tarzan Boy med Baltimora var 80-talets största hit?
Jag ska fira Tina nästa lördag då vi ska gå och se U23D-filmen på Kvartersbion vid Hornstull. De som tänker sätta sig bredvid mig (bland annat du Tina) uppmanas att ha med sig öronproppar, för det kan hända att jag utbrister i en del högljudda rop i linje med "Jag älskar dig Bono" eller "Jag dör vad bra". Eller så blir jag bara tyst med tårar trillande nedför kinderna. U2 har stor effekt på mitt känsloliv, och det är Tinas förtjänst. När jag var ca 13 år försökte hon få mig att gilla War-skivan, men jag var mycket svårövertalad. Det var bara Depeche Mode och liknande som gällde då. Men så råkade jag höra Pride på radion - precis när The Unforgettable Fire-skivan skulle släppas - och då var det kört. Det var bara att krypa till korset (Tina i detta fall) och erkänna att jag var såld. Det har jag aldrig ångrat och idag tillhör War favoritskivorna med U2.
I slutet av 80-talet reste jag och Tina på tågluff i Irland och Skottland. Egentligen hade vi velat åka och titta på Bonos hus då, men dit gick inga tåg och vi hade inte körkort. Vi har snackat om att göra en resa till Irland igen men då har jag ännu högre krav på vad som ska hända. 1) Vi ska träffa Bono. 2) Vi ska se U2 spela på Slane Castle 3) Jag ska vara så rik att jag kan köpa mig en liten stuga på Irland.
Man ska aldrig ge upp sina drömmar!
Den här är för dig Tina! Grattis på födelsedagen!
Jag ska fira Tina nästa lördag då vi ska gå och se U23D-filmen på Kvartersbion vid Hornstull. De som tänker sätta sig bredvid mig (bland annat du Tina) uppmanas att ha med sig öronproppar, för det kan hända att jag utbrister i en del högljudda rop i linje med "Jag älskar dig Bono" eller "Jag dör vad bra". Eller så blir jag bara tyst med tårar trillande nedför kinderna. U2 har stor effekt på mitt känsloliv, och det är Tinas förtjänst. När jag var ca 13 år försökte hon få mig att gilla War-skivan, men jag var mycket svårövertalad. Det var bara Depeche Mode och liknande som gällde då. Men så råkade jag höra Pride på radion - precis när The Unforgettable Fire-skivan skulle släppas - och då var det kört. Det var bara att krypa till korset (Tina i detta fall) och erkänna att jag var såld. Det har jag aldrig ångrat och idag tillhör War favoritskivorna med U2.
I slutet av 80-talet reste jag och Tina på tågluff i Irland och Skottland. Egentligen hade vi velat åka och titta på Bonos hus då, men dit gick inga tåg och vi hade inte körkort. Vi har snackat om att göra en resa till Irland igen men då har jag ännu högre krav på vad som ska hända. 1) Vi ska träffa Bono. 2) Vi ska se U2 spela på Slane Castle 3) Jag ska vara så rik att jag kan köpa mig en liten stuga på Irland.
Man ska aldrig ge upp sina drömmar!
Den här är för dig Tina! Grattis på födelsedagen!
Vindsurfare
Vet ni, jag såg en vindsurfare ute på Mälaren nyss. Fick gnugga mig i ögonen, men när jag öppnade dem var han/hon där fortfarande. Hur galet är det då?
Jag tror jag är kär
i Dr House. Jag har inte följt serien så länge, men nu är jag fast. Har skrattat högt flera gånger till kvällens avsnitt. Dialogen är bitvis fantastisk.
Och Hugh Laurie (Dr House himself) är briljant.
Och Hugh Laurie (Dr House himself) är briljant.
Ordvrängaren Emil
En av många saker Emil är bra på är att finna sig snabbt och kvickt. Kolla följande vändning!
Jag till Måns och Emil: Om ni vill äta fil innan ni går och lägger er så får ni göra det nu!
Emil: Amen vi har ju inte hunnit leka något med Bionicles än (upprört)!!!!
Jag: Jo det har ni gjort, i minst en halvtimme!
Emil: Näääää, vi har bara byggt, det är inte att leka!
Och så en liten kortis som Emil hann med innan han stängde igen sina grön-grå-blå.
Emil har gjort illa sig på sitt långfinger när han byggde Bionicles. Han får ett plåster men är lite kinkig.
Jag: Det går över!
Emil: Går? Det brukar vi göra på gatan.
Borde man inte
få åka till något mysigt hotell med öppen spis i "allrummet" där man kan sitta inkurad i en ullpläd och dricka någon varm dryck och läsa en god bok och spana in andra hotellgäster? Allrummet ska ha stora fönster så man kan se snöstormen där ute. Och det ska vara fullt med tända ljus överallt. När man sedan tröttnar på att sitta ihopkurad så går man en rask promenad i snön och blir rosig om kinderna för att sedan komma tillbaka till hotellet och sätta sig i bastun.
Men nä, istället sitter jag här på jobbet och tittar ut på snön och hör arbetsplatsens kör repetera julsånger i ett grupprum längre bort. Nu ska jag med hull och hår slänga mig över några artiklar igen för att leta rätt på ny fräsch kunskap.
Men nä, istället sitter jag här på jobbet och tittar ut på snön och hör arbetsplatsens kör repetera julsånger i ett grupprum längre bort. Nu ska jag med hull och hår slänga mig över några artiklar igen för att leta rätt på ny fräsch kunskap.
En gång om året är jag en bullmamma
Och det är runt jultid. Idag har vi bakat pepparkakor och nästan helg blir det saffransbullar med mandelmassa i. Jag känner mig så huslig idag. Det kan vara kul som omväxling. Emil var med och bakade hela tiden. Fullständig koncentration på uppgiften. Måns var med i kanske en kvart. Han hade annat för sig. Som att byta om till olika fotbollsdräkter och öva sparkar av olika slag. Nu är det en Barcelonamatch på tv och han sitter klistrad. Tror tyvärr de ligger under.
Tänk om vi kunde få en vit jul i år. Vilken skillnad det skulle göra för julstämningen! Hela jag känner mig mysigare när det är snö.
Tänk om vi kunde få en vit jul i år. Vilken skillnad det skulle göra för julstämningen! Hela jag känner mig mysigare när det är snö.
Tant Harriets pepparkakor
Vem tant Harriet var har jag ingen aning om, men en sak är säker, och det är att det inte finns några godare pepparkakor än hennes. Här kommer receptet:
300 gram margarin
5 dl socker
1 dl sirap
2 dl kallt vatten
1 msk ingefära (mald)
1 msk kanel (mald)
1 msk nejlikor (malda)
2 tsk kardemumma (mald)
1 msk bikarbonat
ca 14-15 dl vetemjöl
Rör ihop margarinet, sockret och sirap till en smidig deg/smet. Häll sedan i resten av ingredienserna. Arbeta ihop degen så den blir jämn och fin. Degen ska inte vara för smetig, men heller inte för torr. Låt degen stå i kylskåp över natten. Grädda pepparkakorna i 200-225 grader ungefär i mitten av ugnen (inte för högt upp hellre lite lägre än helt i mitten). Ca 4-5 minuter per plåt behövs.
Jag gör degen i en matberedare. Har gjort den för hand en gång och det gör jag inte om :).
NJUT!
Lånad bild. Så här jämna blir inte våra pepparkakor, men det tycker jag inte hembakade pepparkakor ska bli heller :).
300 gram margarin
5 dl socker
1 dl sirap
2 dl kallt vatten
1 msk ingefära (mald)
1 msk kanel (mald)
1 msk nejlikor (malda)
2 tsk kardemumma (mald)
1 msk bikarbonat
ca 14-15 dl vetemjöl
Rör ihop margarinet, sockret och sirap till en smidig deg/smet. Häll sedan i resten av ingredienserna. Arbeta ihop degen så den blir jämn och fin. Degen ska inte vara för smetig, men heller inte för torr. Låt degen stå i kylskåp över natten. Grädda pepparkakorna i 200-225 grader ungefär i mitten av ugnen (inte för högt upp hellre lite lägre än helt i mitten). Ca 4-5 minuter per plåt behövs.
Jag gör degen i en matberedare. Har gjort den för hand en gång och det gör jag inte om :).
NJUT!
Lånad bild. Så här jämna blir inte våra pepparkakor, men det tycker jag inte hembakade pepparkakor ska bli heller :).
Snön faller ner
Barnen är i pulkabacken med sin far och sina snowracers. Deras far fryser för han orkade inte rota fram sina överdragsbyxor. Jamenvisst, man gör vissa val i livet som man sedan får ta konsekvenserna av! Jag antar att Emil och Magnus kommer hem snart och att Måns stannar kvar. Han känner sig bättre idag, så vi hoppas att det är en mild variant av maginfluensa han fått. Men jag har hört att den kan drabba familjemedlemmar på olika sätt - vissa kaskadkräks och andra får bara lite ont i magen och illamående. Ja ja - vi får som sagt se hur det går.
Jag lyssnar på Glasvegas och rensar bland mina sjalar. Hysteriskt många. Jag är inte riktigt klok i huvudet... Snart ska jag gå och handla en massa kryddor, för jag ska göra pepparkaksdeg i dag. Imorgon blir det bakande av. Jag måste gå igenom detta varje år. Känns som ett svek mot min mamma annars. Det är den bästa degen man kan ha, och det blir de godaste pepparkakorna. Receptet har gått från mormor till mamma och sedan till mig. Tänker alltid på blodsbanden när jag bakar dessa pepparkakor.
Jag lyssnar på Glasvegas och rensar bland mina sjalar. Hysteriskt många. Jag är inte riktigt klok i huvudet... Snart ska jag gå och handla en massa kryddor, för jag ska göra pepparkaksdeg i dag. Imorgon blir det bakande av. Jag måste gå igenom detta varje år. Känns som ett svek mot min mamma annars. Det är den bästa degen man kan ha, och det blir de godaste pepparkakorna. Receptet har gått från mormor till mamma och sedan till mig. Tänker alltid på blodsbanden när jag bakar dessa pepparkakor.
Ok - vad är det sista på jorden
jag önskar mig just nu ( vi pratar världsliga ting nu)?
Jo - maginfluensa!
Nu sitter jag här bredvid min 9-åring som fick gå hem från skolan för att han hade magknip och mådde illa. Och det är naturligtvis synd om honom. Och det menar jag verkligen. Men hur synd tror det ni blir om mig om jag får maginfluensa? Det kan dra igång hela min IBS igen. Jag våndas så! Och jag vet att jag inte ska oroa mig i förskott - men det är så svårt att låta bli!
För eventuella nya läsare - jag var sjuk i över 7 månader i början av året då jag inte kunde äta något annat än soppa under större delen av denna halvårsperiod. Jag hade vansinniga smärtor så fort jag åt någon fast föda och den höll i sig upp till fem timmar efter varje måltid. En mardröm.
Men nu ska vi kanske vara lite positiva, eller?
Vad är det mest positiva jag kan tänka på nu tro? Kanske Thomas Öberg i Bob Hund.
Jo - maginfluensa!
Nu sitter jag här bredvid min 9-åring som fick gå hem från skolan för att han hade magknip och mådde illa. Och det är naturligtvis synd om honom. Och det menar jag verkligen. Men hur synd tror det ni blir om mig om jag får maginfluensa? Det kan dra igång hela min IBS igen. Jag våndas så! Och jag vet att jag inte ska oroa mig i förskott - men det är så svårt att låta bli!
För eventuella nya läsare - jag var sjuk i över 7 månader i början av året då jag inte kunde äta något annat än soppa under större delen av denna halvårsperiod. Jag hade vansinniga smärtor så fort jag åt någon fast föda och den höll i sig upp till fem timmar efter varje måltid. En mardröm.
Men nu ska vi kanske vara lite positiva, eller?
Vad är det mest positiva jag kan tänka på nu tro? Kanske Thomas Öberg i Bob Hund.
Mitt nya stamhak
Då har man varit på Lilla Hotellbaren på (Folkungagatan 47) två gånger på en vecka. Igår var det after work med jobbet och vi var säkert 14 pers som gick dit. Skittrevligt rent ut sagt! Bra lokal, bra akustik (trots ganska hög musik senare på kvällen kunde man fortfarande prata med varandra), rolig musik och ett liveband som dög (från USA, Rubies hette de, två tjejer i strumplästen som var i fronten och så två rätt anonyma killar i bakgrunden - på gitarr och trummor). Tjejen som spelade bas var coolast. Hon var säkert 1,85 lång i strumplästen och såg ball ut med sitt svarta raka ganska långa hår med superkort lugg. Mycket folk var det också. OCH det var en snyggkväll ute (för er som inte visste det så finns det fulkvällar och snyggkvällar).
Själv hade jag på mig min nya topp med The Stooges-tryck på mig. Det är ett foto på Iggy Pop med bar överkropp ståendes mitt i ett publikhav på den. Den blir man glad av. Och så kort svart skinnkjol och 14-håls Dr martenskängor till det. Bara så ni vet (men nu fick ni i och för sig veta det utan att ni bett om det).
Själv hade jag på mig min nya topp med The Stooges-tryck på mig. Det är ett foto på Iggy Pop med bar överkropp ståendes mitt i ett publikhav på den. Den blir man glad av. Och så kort svart skinnkjol och 14-håls Dr martenskängor till det. Bara så ni vet (men nu fick ni i och för sig veta det utan att ni bett om det).
Norrköping tur och retur
I jobbets tjänst har jag idag bland annat spenderat ca två timmar och 30 minuter på ett X 2000-tåg. Då kan man lyssna på musik. Och det gör jag. Tittar på folk gör jag också. På vägen ner så var det ett gäng spolingar i 20-årsåldern som var på väg hem från någon "event" i Stockholm. Kunde tyvärr inte lista ut vad det var. En av killarna hade en sån där frisyr som jag fortfarande älskar galet mycket. En frisyr från synthens 80-tal. Kort på sidorna och Martin Gore-rufs uppe på huvudet och så lång lugg. Den här killens frisyr var till och med snyggare än Martin Gores. Men det sa jag aldrig till honom. Han skulle nog undrat vad jag var för galen tant.
På hemvägen var det en liten rödhårig flicka som i n t e gillade att åka X 2000. Hon var runt året och hade nog åkt ända från Malmö. Under de värsta skriken höjde jag volymen i mp3-spelaren. Förstår att hon fått nog efter så många timmar på ett trist X 2000-tåg.
Själv tycker jag det är rätt mysigt att åka tåg, och jag somnar nästan alltid. I Norrköping gjorde jag mina jobbplikter och åkte sedan hem igen.
På hemvägen var det en liten rödhårig flicka som i n t e gillade att åka X 2000. Hon var runt året och hade nog åkt ända från Malmö. Under de värsta skriken höjde jag volymen i mp3-spelaren. Förstår att hon fått nog efter så många timmar på ett trist X 2000-tåg.
Själv tycker jag det är rätt mysigt att åka tåg, och jag somnar nästan alltid. I Norrköping gjorde jag mina jobbplikter och åkte sedan hem igen.
Gårdagens Emil
Magnus har gjort pyttipanna med stekt ägg till middag, och följande konversation äger rum.
Emil: Öh är det sånt där stekt ägg? Jag hatar stekt ägg. Det ligger till och med sist på min grönsakslista.
Magnus: Jamen ägg är ju ingen grönsak!
Emil: Vad är det då, en frukt?
Magnus: Nä det kommer från djurriket, precis som mjölk.
Emil: Det ligger i varje fall sist på nån lista!!!
Emil: Öh är det sånt där stekt ägg? Jag hatar stekt ägg. Det ligger till och med sist på min grönsakslista.
Magnus: Jamen ägg är ju ingen grönsak!
Emil: Vad är det då, en frukt?
Magnus: Nä det kommer från djurriket, precis som mjölk.
Emil: Det ligger i varje fall sist på nån lista!!!
En vacker kylig måndag
är snart till ända. Som vanligt sitter jag framför Cityakuten på tv. Det är extra sorgligt idag. Usch! Döden är jobbig. Har haft många tankar på döden på sistone. Jag har perioder. Dels tror jag det beror på att jag följer Sorgfågels blogg (en cybervän som nyligen förlorat sin man - om du läser detta L så vet du at jag tänker på dig mycket) och dels läste jag idag ett inlägg på en annan blogg om en kille som just förlorat sin pappa. Generellt sett så tror jag dock, att har man levt nära döden under många år, så är det aningen lättare att komma in perioder av tänkande på döden.
Men nu är jag här och barnen sover gott i sin våningssäng och Magnus spelar gitarr i ett annat rum. Det är en rätt vanlig måndagskväll, här i Tallkrogen.
Men nu är jag här och barnen sover gott i sin våningssäng och Magnus spelar gitarr i ett annat rum. Det är en rätt vanlig måndagskväll, här i Tallkrogen.
Kultdagen
är snart till ända. Och vad är kultdagen undrar ni säkert? Jo, den 16:e november 1984 gick jag, Tina och Annika på vår första konsert! De var Depeche Mode i Eriksdalshallen. Sedan dess har alltid 16:e november varit kultdagen. Under många år efter 1984 gjorde vi något "kultigt" just denna dag. Men idag blev det bara ett sms-utbyte mellan mig och Tina. Det händer emellertid ALDRIG att vi glömmer bort den 16:e november! 24-årsjubileum idag... Det går inte att tro att det är sant!
Kult på er och sov gott!
Tänk att man kan bli så glad
av ett par nya välsittande Cheap Mondayjeans! Jag och Malin var på en liten shoppingrunda igår med efterföljande eftermiddagsöl. Malin fick med sig en hel del hem, men jag var nära att komma hem tomhänt (tro det eller ej). Efter besöket på Weekday på Götgatan hade jag dock en påse i handen. I påsen fanns ett par svarta mycket tajta stuprörsjeans i helsvart. Jag har många jeans, men under en period har jag saknat just ett par väldigt svarta stuprör som är tajta hela vägen (över vaden också...). Det är inte lätt att hitta såna faktiskt. Inte för mig i varje fall, för jag har smala vader. Som tur var så fanns det en söt och mycket tjänstvillig pojke i butiken som sprang och hämtade jeanspar efter jeanspar till mig. Till slut var det bara BINGO! Han kunde verkligen sin sak. Nu gäller det att jag inte tvättar dem för ofta så att den tappar sin färg för fort.
Malin fick också god hjälp av pojken i gubbkepsen och hon kom hem med ett par mörblå jeans. Hon provade ett par urläckra svarta också, med satin i så att de blev lite glansiga, men köpte dem inte. Jag måste prova ett par sådana nästa gång jag är där.
Eftermiddagsölen intogs på den nya hotellbaren till hotell Scandic Malmen - gamla Bullwinkels lokaler. Den heter Lilla hotellbaren, men är allt annat än liten. Den rymmer 500 personer och kommer ha livemusik alla dagar i veckan! Nu var vi där på eftermiddagen, så vi hann ju inte se något liveband tyvärr, men det ska det bli ändring på framöver. Lilla hotellbaren ligger på Folkungagatan 47 precis till vänster om uppgången Folkungagatan, T-Medborgarplatsen. Ett "soft" ställe med flera ålderskategorier representerade. Kul!
Nu ska jag försöka rycka upp mig ur soffan och ta tag i hushållsarbetet. Hur kul är det på en skala?
Malin fick också god hjälp av pojken i gubbkepsen och hon kom hem med ett par mörblå jeans. Hon provade ett par urläckra svarta också, med satin i så att de blev lite glansiga, men köpte dem inte. Jag måste prova ett par sådana nästa gång jag är där.
Eftermiddagsölen intogs på den nya hotellbaren till hotell Scandic Malmen - gamla Bullwinkels lokaler. Den heter Lilla hotellbaren, men är allt annat än liten. Den rymmer 500 personer och kommer ha livemusik alla dagar i veckan! Nu var vi där på eftermiddagen, så vi hann ju inte se något liveband tyvärr, men det ska det bli ändring på framöver. Lilla hotellbaren ligger på Folkungagatan 47 precis till vänster om uppgången Folkungagatan, T-Medborgarplatsen. Ett "soft" ställe med flera ålderskategorier representerade. Kul!
Nu ska jag försöka rycka upp mig ur soffan och ta tag i hushållsarbetet. Hur kul är det på en skala?
Dödssynderna och jag
Jag har snott en lista från Polly som jag tyckte var väldigt rolig. Sju fakta om mig kommer härmed - presenterade i dödssyndsformat!
Högmod - Högmod eller självuppskattning (motsatsen till ödmjukhet enligt Wikipedia) drabbar mig inte särskilt ofta, men det händer. Fast jag själv skulle nog kanske kalla det för en extrem nöjdhet med mig själv... Senaste gången jag drabbades av detta var nog efter jag hade hållt ett tal på en disputationsfest till en mycket god väninna (ca ett år sedan). De som var där på festen fullkomligt vred sig av skratt och jag fick oerhört många uppskattande ord till livs efteråt. Då växte jag flera centimeter och började till och med att fundera på den där skådespelarkarriären igen, eller varför inte en stand-up-comedy-karriär? Jag älskar ju att stå i rampljuset och få total uppmärksamhet - kanske är det är en form, av högmod i sig :)?
Girighet - Enligt Wikipedia är girighet följande: "Ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet". Jag blir full i skratt när jag läser detta! Den första delen av meningen stämmer ju på pricken. Jag samlar på mycket - speciellt skor och kläder och smycken. Men jag förenar det inte med en överdriven sparsamhet och snikenhet. Men något kanske det ligger i det ändå. Jag vill köpa mycket kläder, men samtidigt så vill jag ha mycket pengar kvar i plånboken. Och resultatet blir att jag har blivit världens bästa fyndletare! Gud så komiskt!
Högmod - Högmod eller självuppskattning (motsatsen till ödmjukhet enligt Wikipedia) drabbar mig inte särskilt ofta, men det händer. Fast jag själv skulle nog kanske kalla det för en extrem nöjdhet med mig själv... Senaste gången jag drabbades av detta var nog efter jag hade hållt ett tal på en disputationsfest till en mycket god väninna (ca ett år sedan). De som var där på festen fullkomligt vred sig av skratt och jag fick oerhört många uppskattande ord till livs efteråt. Då växte jag flera centimeter och började till och med att fundera på den där skådespelarkarriären igen, eller varför inte en stand-up-comedy-karriär? Jag älskar ju att stå i rampljuset och få total uppmärksamhet - kanske är det är en form, av högmod i sig :)?
Girighet - Enligt Wikipedia är girighet följande: "Ett överdrivet begär att samla ägodelar förenat med överdriven sparsamhet, vinningslystnad och snikenhet". Jag blir full i skratt när jag läser detta! Den första delen av meningen stämmer ju på pricken. Jag samlar på mycket - speciellt skor och kläder och smycken. Men jag förenar det inte med en överdriven sparsamhet och snikenhet. Men något kanske det ligger i det ändå. Jag vill köpa mycket kläder, men samtidigt så vill jag ha mycket pengar kvar i plånboken. Och resultatet blir att jag har blivit världens bästa fyndletare! Gud så komiskt!
Vällust - Enligt Wikipedia är vällust sinnlig njutning, till exempel sexuell, men även annan. Enligt katolska kyrkans tradition betraktas ett liv i omättligt sökande efter vällust som en dödssynd. Motsatsen till vällust är kyskhet. Hmm - jag är en lustsökare av stora mått. Vill aldrig ha tråkigt, och får kämpa med mig själv för att acceptera tristess. Och jag skulle inte se mig själv som kysk precis...
Avund - Det är så kul att läsa Wikipedias defintioner av dessa begrepp, så jag lägger in en till här: "Avund är en känsla av olust över att inte vara delaktig av någon annans förmån." Ha ha - ja den känslan har väl drabbat mig då och då. Men faktiskt mer förr i tiden. Något jag är generellt avundsjuk på är folk som är bättre på att rensa ur saker de inte använder och som lyckas ha ett hem som både ser avskalat och mysigt ut (Lotta med familj har så och det avundas jag). Men någon gång är väl även jag/vi där.
Frosseri - Ja jag frossar gärna i shopping, speciellt när jag är i London eller i USA (har dock bara varit i USA två gånger).
Vrede - Jag kan bli asförbannad rent ut sagt. Jag exploderar. Men det klingar av ganska snabbt och sedan ber jag om ursäkt.
Lättja - Lathet, likgiltighet eller passivitet enligt Wikipedia. Jo, jag kan drabbas av detta, speciellt om det är något tråkigt jag ska göra och som tar lång tid. Ett exempel: Bära ut de vissna blommorna i lådorna på balkongen till något avfallsställe (tar visserligen inte så lång tid - men hur tråkigt är det inte?).
Sammantaget så är jag nog en syndare av stora mått - eller så är jag bara normal - som många andra människor. Den som är fri från synd kastar första stenen, eller hur är det nu det står i bibeln?
Antar ni utmaningen?
I morgon
Jag + Malin + Stockholm (city och söder?) = shopping + eftermiddagsöl
Underbart!
Nu: Jag är så trött att jag nästan somnar när jag sitter här och skriver.
Underbart!
Nu: Jag är så trött att jag nästan somnar när jag sitter här och skriver.
Magnus berättar
Han berättar små episoder från Filippinerna. En rör en kollega som vill beställa ett glas rött vin på en bar. Det får hon inte. Hon måste beställa tre glas. Det är tre glas eller inget glas, och dessa tre glas kommer in på en vagn ledsagad av en eller två servitriser.
Han berättar också om att det är hur mycket personal som helst i varje affär han går in i. Han fick aldrig vara i fred. Hur kan de betala ut lön till så många undrar man? Eller så betalar de inte ut lön. Kanske de bara får några kronor per sålt plagg... Vem vet.
Han berättar också om att det är hur mycket personal som helst i varje affär han går in i. Han fick aldrig vara i fred. Hur kan de betala ut lön till så många undrar man? Eller så betalar de inte ut lön. Kanske de bara får några kronor per sålt plagg... Vem vet.
Dagens Emil
Vi sitter vid matbordet och har det lite extra mysigt med tända ljus. Allt för att pigga upp den dystra mörka hösten. Då säger Emil helt plötsligt:
Hur konstigt känns det egentligen att vara sig själv?
PUSS, gosunge! Och ja - det känns oerhört konstigt emellanåt.
Hur konstigt känns det egentligen att vara sig själv?
PUSS, gosunge! Och ja - det känns oerhört konstigt emellanåt.
Lite skakad
Måns kom hem från fotbollsträningen och föll ihop gråtande på golvet och hade ont. Det har hänt förut - han får ont på höger sida i magen. Jag misstänker blindtarmen, men sen försvinner smärtan lika fort som den uppstod. Har pratat med Sjuvårdsrådgivningen och de säger att man ska åka in när han har riktigt ont. Det är ingen idé att åka när det har lagt sig. Och nu sover han lugnt. Jag har läst att det kan bli värre vid ansträngning. Men han har ingen feber och är inte illamående. Vi får avvakta, men modershjärtat galopperar av oro. Usch! Men det löser sig, eller hur?
En utmaning
Jag har blivit utmanad av Världen enligt J. Här kommer några svar.
3 saker jag skäms för:
1. Jag undviker en del saker in i det sista.
2. Mitt klädkonto (ibland).
3. De gånger jag pratar före jag tänker.
3 saker jag är stolt över:
1. Mina barn.
2. Min röst.
3. Min energi och analytiska förmåga.
3 saker jag vill göra år 2009:
1. Resa utomlands minst tre gånger.
2. Träffa James Hetfield.
3. Lära mig tre ackord på gitarr.
3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1. Min överdjävliga mage (IBS:n) som gjorde att jag låg på sjukhus åtta dagar samt knappt kunde äta på ett halvår. Så fruktansvärt plågsamt och hemskt och vidrigt!
2. Vår Kretaresa.
3. En sak som hände på en konferens i Padova och som jag inte kan skriva ut här... En galen kvinna (inte jag) var inblandad.
3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1. Kaffe
2. Dator
3. Musik
3 personer jag avundas:
1. Margareta Hydén (professor i socialt arbete)
2. De som äger stora hus i Gamla Enskede
3. Barn - som kan fånga dagen och leka, busa och leva relativt bekymmersfritt (nu pratar jag mina barns ålder 5-9 år).
Kom igen alla och kör utmaningen ni också!
3 saker jag skäms för:
1. Jag undviker en del saker in i det sista.
2. Mitt klädkonto (ibland).
3. De gånger jag pratar före jag tänker.
3 saker jag är stolt över:
1. Mina barn.
2. Min röst.
3. Min energi och analytiska förmåga.
3 saker jag vill göra år 2009:
1. Resa utomlands minst tre gånger.
2. Träffa James Hetfield.
3. Lära mig tre ackord på gitarr.
3 händelser år 2008 som jag aldrig kommer glömma:
1. Min överdjävliga mage (IBS:n) som gjorde att jag låg på sjukhus åtta dagar samt knappt kunde äta på ett halvår. Så fruktansvärt plågsamt och hemskt och vidrigt!
2. Vår Kretaresa.
3. En sak som hände på en konferens i Padova och som jag inte kan skriva ut här... En galen kvinna (inte jag) var inblandad.
3 saker jag inte kan klara vardagen utan:
1. Kaffe
2. Dator
3. Musik
3 personer jag avundas:
1. Margareta Hydén (professor i socialt arbete)
2. De som äger stora hus i Gamla Enskede
3. Barn - som kan fånga dagen och leka, busa och leva relativt bekymmersfritt (nu pratar jag mina barns ålder 5-9 år).
Kom igen alla och kör utmaningen ni också!
Ibland tänker jag på en sak
Och det är olika gångstilar. Hur folk går. Det finns en gångstil som man skulle kunna säga uppfanns av de första hip-hopparna. Den gångstilen går bland annat ut på att axlar och armar används väldigt mycket, som en del av gången. Idag såg jag en variant av denna, och den är inte heller helt ovanlig. Det var en hantverkare som använde sig lite av axlarna när han gick. En förfinad form av hip-hopgång. Jag tror den gångstilen ska illustrera en manlighet av det lite mer macho slaget. Och lite arbetarklass också, kanske.
Själv går jag lite för framåtlutad. Det har jag ärft av min pappa som ärvde det av sin mamma (min farmor). Och jag har ett lätt gungande stil. Och så går jag fort! Jag kan nästan inte strosa. Förutom när jag har ryggskott då. En kompis till mig sa en gång att jag går lite rockigt. Det tog jag som en enorm komplimang. Den bästa gångstilen får man för övrigt med ett par Dr Martens på fötterna! Anteckna det.
Själv går jag lite för framåtlutad. Det har jag ärft av min pappa som ärvde det av sin mamma (min farmor). Och jag har ett lätt gungande stil. Och så går jag fort! Jag kan nästan inte strosa. Förutom när jag har ryggskott då. En kompis till mig sa en gång att jag går lite rockigt. Det tog jag som en enorm komplimang. Den bästa gångstilen får man för övrigt med ett par Dr Martens på fötterna! Anteckna det.
Syskon
Finns det något härligare än att höra syskon resonera med varandra? Hela jag fylls av värme och kärlek när jag hör mina söner.
En dag kvar
I morgon natt kommer Magnus hem. Så nu har jag nästan varit ensam med barnen i tio dagar. Det har gått bättre och bättre, med några mindre dippar då och då när det har varit stressigt att hinna med allt. Igår morse ringde Magnus från en strand på Filippinerna. Otroligt! Gud vad skönt det skulle vara att få lite värme och sol nu.
Grattis Kalmar FF!
De är välförtjänta svenska mästare i fotboll 2008 tycker jag. Just nu sitter nog mina släktingar nere i Kalmar och skålar i champagne. De är visserligen inflyttade kalmariter, som så att säga "bytt sida" (min morbror var en riktig Bajare innan), men de är nu minst lika inbitna Kalmar FF-fans som de infödda. Bajen undrar man vad de pysslat med de senaste omgångarna, för inte är det fotboll. Det är knappt jag kan ta in det. Norrköping vann med 5-2 i eftermiddags. Skam på torra land är det vad det är.
Den lokala italienska restaurangen
Nu är vi ganska nyligen hemkomna från ovanstående. Bella Vista heter den, och den är ett sånt tillskott till mitt/vårt grannskap. Bra priser och trevlig personal och maten är bra - inte världsklass - men mycket prisvärd. Speciellt den rätten jag åt i kväll. Gratinerade pastarullar med skinka och någon god ost och så tomatsås m.m. Ett glas rött samt goda grannars sällskap var pricken över i:et. Barnen åt inte mycket, för de hade ju sina bästa vänner med sig, men jag fick ta med mig det som blev över av pizzorna i en doggy bag. Barnen ville bara leka ute. Sprang runt med Star Wars-lasersvärd och hade det superkul. De var helt slut när vi kom hem och stupade i säng.
Själv sitter jag här vid datorn och har Svensson Svensson på tv i bakgrunden. Jag skrattar till emellanåt. Det är så kul det här med att han är brevbärare. Det var jag i min ungdom. På somrarna. Många somrar. Gick upp 04.45 på morgonen och drog iväg till postterminalen i Jakan. Huvaligen - men det var faktiskt ett rätt bra sommarjobb. Jag skrattade mycket eftersom jag hade ett så trevligt arbetslag som hela tiden skulle driva med mig (på ett humorisktisk gulligt sätt). Och man kom ju hem i tid, det var bara det att man var som i koma då och inte riktigt kunde ta sig för något. En positiv sak var att jag fick de snyggaste låren i hela kommunen - att springa upp och ner för trappor bidrar till väldigt fördelaktiga lårmuskler.
Själv sitter jag här vid datorn och har Svensson Svensson på tv i bakgrunden. Jag skrattar till emellanåt. Det är så kul det här med att han är brevbärare. Det var jag i min ungdom. På somrarna. Många somrar. Gick upp 04.45 på morgonen och drog iväg till postterminalen i Jakan. Huvaligen - men det var faktiskt ett rätt bra sommarjobb. Jag skrattade mycket eftersom jag hade ett så trevligt arbetslag som hela tiden skulle driva med mig (på ett humorisktisk gulligt sätt). Och man kom ju hem i tid, det var bara det att man var som i koma då och inte riktigt kunde ta sig för något. En positiv sak var att jag fick de snyggaste låren i hela kommunen - att springa upp och ner för trappor bidrar till väldigt fördelaktiga lårmuskler.
T i l l s v i d a r e a n s t ä l l n i n g
Det har jag aldrig haft någon, förrän min chef ringde mig i eftermiddags! Det formella beslutet ska tas på onsdag, men det brukar aldrig vara något problem sa hon. Detta betyder oerhört mycket för mig. Jag har aldrig haft en tillsvidareanställning, bara jobbat som projektanställd (på olika ställen dock - men jag har varit på min nuvarnade arbetsplats i tre år). Men nu, vid 38-års ålder hände det. Vad säger man Fan-tastiskt! Jag firar med en rejäl grogg som heter Moscow Mule - den består av 6 cl vodka, en halv lime i klyftor där jag pressar ur saften och låter klyftorna ligga kvar i glaset, fyra-fem isbitar, fyll sedan upp glaset med Ginger ale - NJUT!
UPPDATERING: Eftersom jag älskar att fira saker så tänker jag dra ut på detta firande och inom en snar framtid sätta på mig fina kläder och gå på Gondolen med Magnus. Det skulle vi ha gjort för länge sedan.
UPPDATERING: Eftersom jag älskar att fira saker så tänker jag dra ut på detta firande och inom en snar framtid sätta på mig fina kläder och gå på Gondolen med Magnus. Det skulle vi ha gjort för länge sedan.
Jag och min Måns
Eftersom hjärnan är slut ikväll med så lägger jag ut ett foto på mig och Måns istället för ett skrivet inlägg. Kanske kommer den (hjärnan alltså) igång innan läggdags och då kommer något i berättelseväg också. Lägg märke till att Måns har på sig Enskede IK:s matchklädsel! Orkade inte beskära fotot osv - ni får hålla tillgodo ändå.
Förresten - en till tar vi:
Förresten - en till tar vi:
Ibland är hjärnan tom
Det är den nu. Det enda den ser framför sig är sängen. Men först måste tänderna borstas och mascaran bort.
Matlistan för nästa vecka är skriven. Rätt trist som vanligt, men på lördag ska vi gå på lokala Tallkrogsrestaurangen Bella Vista. Mysigt och framförallt skönt. Ingen matlagning och ingen disk.
Matlistan för nästa vecka är skriven. Rätt trist som vanligt, men på lördag ska vi gå på lokala Tallkrogsrestaurangen Bella Vista. Mysigt och framförallt skönt. Ingen matlagning och ingen disk.
Jag har en sån där nervryckning
som man brukar ha i ena ögat - men som på mig idag har satt sig utanpå näsan rätt högt upp. Skitkonstigt och obehagligt. Beror nog på ovisshet om en del saker på jobbet. Jag har tyvärr inte haft en toppendag idag heller, men nu är jag hemma och har en gosig Emil bredvid mig i soffan. Han tittar på Lilo och Stich. Snart kommer Måns hem från en kompis.
Jag kan efter fyra dagars "singel-morsa-liv" konstatera att:
- Jag klarar det.
- Jag hatar numera disken (vi har ingen diskmaskin). När jag diskar mindre ofta så tycker jag bara det är trist, men nu har alltså hatet kommit med i bilden.
- Att jag lagar mat oftare har inte fört med sig att jag börjar uppskatta det. Det är INTE min grej!
- Det är skönt att somna utan att bli irriterad på att någon bredvid somnar på en hundradels sekund och dessutom snusar/snarkar ganska högt (ja jag är ljudkänslig).
- Det är mysigt att spendera lite mer tid med barnen än vanligt.
- Att jag blir aningen mer effektiv med hushållsarbetet.
- Att jag känner ett tyngre ansvar och oroar mig för att jag ska bli jättedålig i magen igen osv (helt värdelöst att oroa sig för sånt som jag inte kan råda över).
- Att tvätthögen är mindre.
Nåväl, allt det som eventuellt är lite tyngre dessa tio dagar överlever jag. Jag vill inte låta som någon otacksam jävel. För det är jag inte.
I morgon - Norrköping tur och retur!
Jag kan efter fyra dagars "singel-morsa-liv" konstatera att:
- Jag klarar det.
- Jag hatar numera disken (vi har ingen diskmaskin). När jag diskar mindre ofta så tycker jag bara det är trist, men nu har alltså hatet kommit med i bilden.
- Att jag lagar mat oftare har inte fört med sig att jag börjar uppskatta det. Det är INTE min grej!
- Det är skönt att somna utan att bli irriterad på att någon bredvid somnar på en hundradels sekund och dessutom snusar/snarkar ganska högt (ja jag är ljudkänslig).
- Det är mysigt att spendera lite mer tid med barnen än vanligt.
- Att jag blir aningen mer effektiv med hushållsarbetet.
- Att jag känner ett tyngre ansvar och oroar mig för att jag ska bli jättedålig i magen igen osv (helt värdelöst att oroa sig för sånt som jag inte kan råda över).
- Att tvätthögen är mindre.
Nåväl, allt det som eventuellt är lite tyngre dessa tio dagar överlever jag. Jag vill inte låta som någon otacksam jävel. För det är jag inte.
I morgon - Norrköping tur och retur!
Nä
Den här dagen går inte till världshistorien som världens bästa. Lite låg och så strular magen och näsan och gud vet vad. Men barnen är som vanligt bäst och jag hade snygga brallor och rolig halsduk på mig. Och så skrattade jag åt "eländet" med Lotta i telefonen. Det piggade upp.
Dagen som gick
- Gick upp ca 8.30 - barnen var redan uppe sedan 6.30 och tittade på tv.
- 10.10 ringer Magnus från Filippinerna. Där är klockan 17.10 och han har landat för några timmar sedan. Han har till och med hunnit med ett dopp i poolen (det lyssnade jag knappt till....)
- 10.45 - Känner mig risig och lite febrig och har haft konstant huvudvärk och värk över näsa och bihålor sedan i måndags. Ringer Närakuten och får komma dit. Men inget penicillin ännu utan avsvällande nässpray.
- 12.45 - 14.20 är barnen med kompis F medan jag är hos doktorn. De har jättekul.
- 16.00 - Barnen får pärmar till sina Pokemonkort. Köpte pärmarna i Farsta centrum. De blir så glada att de kallar mig den bästa av alla mammor i hela världen. Mutor funkar ibland. De har önskat sig såna pärmar länge och när jag sprang på dem så kunde jag inte låta bli att köpa. Nu är det ordning och reda på deras kort.
17.45 - Vi äter Chicken Mandalay med ris.
18.30 Barnen tvångsduschas (behövs inte så mycket tvång denna gång dock).
18.30-20.00 Barnen tittar lite på tv och byter Pokemonkort med varandra och jag dammsuger.
20.45 - Jag sätter mig äntligen ner ett tag.
Så kan det se ut en söndag. Inget revolutionerande har hänt, förutom att jag aldrig fått ett samtal från Filippinerna förut. Ska nog sätta mig och bläddra i lite modemagasin snart. Det är lyx!
- 10.10 ringer Magnus från Filippinerna. Där är klockan 17.10 och han har landat för några timmar sedan. Han har till och med hunnit med ett dopp i poolen (det lyssnade jag knappt till....)
- 10.45 - Känner mig risig och lite febrig och har haft konstant huvudvärk och värk över näsa och bihålor sedan i måndags. Ringer Närakuten och får komma dit. Men inget penicillin ännu utan avsvällande nässpray.
- 12.45 - 14.20 är barnen med kompis F medan jag är hos doktorn. De har jättekul.
- 16.00 - Barnen får pärmar till sina Pokemonkort. Köpte pärmarna i Farsta centrum. De blir så glada att de kallar mig den bästa av alla mammor i hela världen. Mutor funkar ibland. De har önskat sig såna pärmar länge och när jag sprang på dem så kunde jag inte låta bli att köpa. Nu är det ordning och reda på deras kort.
17.45 - Vi äter Chicken Mandalay med ris.
18.30 Barnen tvångsduschas (behövs inte så mycket tvång denna gång dock).
18.30-20.00 Barnen tittar lite på tv och byter Pokemonkort med varandra och jag dammsuger.
20.45 - Jag sätter mig äntligen ner ett tag.
Så kan det se ut en söndag. Inget revolutionerande har hänt, förutom att jag aldrig fått ett samtal från Filippinerna förut. Ska nog sätta mig och bläddra i lite modemagasin snart. Det är lyx!
Torsdag och fredag
Är jag galen? Vilken småbarnsmorsa (nåja de är nio och fem år nu) springer ut på galej två kvällar på raken? Jo tydligen Kicki. Och konsekvensen blir: TRÖTTHET! Sån där trötthet som gör att man känner sig sjuk. För inte sovs det bra natten efter man exempelvis har sett fem band spela live? Uppe i varv är bara mellannamnet. I torsdags var jag, Malin och Annika på Mosebacke och såg bland annat Pinto och Racingpaperplanes och sedan bar det av i taxi till Anchor där vi såg Glorious Bankrobbers. Kändes som ett lite halvskumt beteende att dra från ett ställe till ett annat i taxi, men det var nödvändigt för att hinna se alla banden. I samtliga ovanstående tre band känner vi åtminstone en person vilket gjorde det hela extra kul. Toppen!
Igår (fredag) var jag hemma med barnen och tänkte ta sovmorgon efter torsdagskvällens eskapader, men det gick ju inte. Vaknade 5.45 och kunde inte somna om. Hade lovat barnen och en kompis till dem att åka till Etnografiska museet, så det var bara att leva upp till det löftet trots endast cirka fyra timmars sömn. Regnet öste ner och det var kopiösa mängder människor på t-banor och bussar - ja överallt (höstlov)! Jag försökte engagera mig i indianernas historia, men det var svårt. Barnen hade dock kul och det är huvudsaken.
Kommer hem på fredagseftermiddagen och känner att det bara inte går att gå på disputationsfest. Men jag ville ju och hade "lovat". Det var bara det att kroppen sa nej nej nej. Har haft ont i bihålorna hela veckan och huvudvärken var inte att leka med. Helt plötsligt befinner jag mig ändå på cykeln på väg till Enskede Värdshus (första gången jag varit på en disputationsfest så nära mitt eget hem). Jag orkade ända fram till ettiden på natten och fick som tur var sova till 9.30 i morse, med avbrott för att säga Hejdå till Magnus som drog till Filippinerna (en helt vanlig morgon hos familjen E-J :)). Festen var mycket trevlig och jag träffade många kära fd kollegor som jag inte sett på mycket länge.
Nu har Magnus suttit på flyget från Amsterdam till Filippinerna i sex timmar. Han har ytterligare sex timmar kvar. Jag är inte så avundsjuk. Jag tror dock han kommer tycka att det är värt besväret. Han kommer få uppleva sånt som många av oss andra inte kommer vara med om. Det känns verkligen att han är långt borta. Konstigt. Vill knappa in hans nummer på mobilen och ringa, men det går inte.
Ikväll blev det pizza. Orkade inte laga mat. Emil har lagt sig och Måns tittar på Malaga - Barcelona på tv (fotboll). Det ösregnar där, och Barcelona leder med två mål mot ett. Måns är glad och sprallig.
Förresten - en annan konsekvens av att vara ute galej två kvällar efter varandra är att det läggs ännu fler goda minnen och härliga musikupplevelser till samlingarna. Musik är livet (och kläder då förstås och skor, och smycken, och så familj och vänner ;)).
Igår (fredag) var jag hemma med barnen och tänkte ta sovmorgon efter torsdagskvällens eskapader, men det gick ju inte. Vaknade 5.45 och kunde inte somna om. Hade lovat barnen och en kompis till dem att åka till Etnografiska museet, så det var bara att leva upp till det löftet trots endast cirka fyra timmars sömn. Regnet öste ner och det var kopiösa mängder människor på t-banor och bussar - ja överallt (höstlov)! Jag försökte engagera mig i indianernas historia, men det var svårt. Barnen hade dock kul och det är huvudsaken.
Kommer hem på fredagseftermiddagen och känner att det bara inte går att gå på disputationsfest. Men jag ville ju och hade "lovat". Det var bara det att kroppen sa nej nej nej. Har haft ont i bihålorna hela veckan och huvudvärken var inte att leka med. Helt plötsligt befinner jag mig ändå på cykeln på väg till Enskede Värdshus (första gången jag varit på en disputationsfest så nära mitt eget hem). Jag orkade ända fram till ettiden på natten och fick som tur var sova till 9.30 i morse, med avbrott för att säga Hejdå till Magnus som drog till Filippinerna (en helt vanlig morgon hos familjen E-J :)). Festen var mycket trevlig och jag träffade många kära fd kollegor som jag inte sett på mycket länge.
Nu har Magnus suttit på flyget från Amsterdam till Filippinerna i sex timmar. Han har ytterligare sex timmar kvar. Jag är inte så avundsjuk. Jag tror dock han kommer tycka att det är värt besväret. Han kommer få uppleva sånt som många av oss andra inte kommer vara med om. Det känns verkligen att han är långt borta. Konstigt. Vill knappa in hans nummer på mobilen och ringa, men det går inte.
Ikväll blev det pizza. Orkade inte laga mat. Emil har lagt sig och Måns tittar på Malaga - Barcelona på tv (fotboll). Det ösregnar där, och Barcelona leder med två mål mot ett. Måns är glad och sprallig.
Förresten - en annan konsekvens av att vara ute galej två kvällar efter varandra är att det läggs ännu fler goda minnen och härliga musikupplevelser till samlingarna. Musik är livet (och kläder då förstås och skor, och smycken, och så familj och vänner ;)).
Graven
Nu har vi gjort fint vid mina föräldrars grav. Ovanstående är inte ett foto från den riktiga graven, men det ser ut ungefär så där hos mamma och pappa nu. Det blev riktigt vackert med ljung och någon silveraktig växt samt ljuslyktor.
Brorsan, jag, Måns och Emil åkte dit (Magnus sitter på ett flygplan till Filippinerna just i detta nu). Det känns alltid lika bra när när vi varit där. Ombonat på något sätt. Mammas vän J, som bor rätt nära gravplatsen, hade gjort rent själva stenen och det gjorde underverk. Jag ska skicka honom något som tack. Jag blev så glad.
Ikväll brinner det massor med ljus här hemma, till minne av mamma och pappa och alla andra som vi och andra i vår närhet förlorat.
