Lite som jag

åker Magnus till Filippinerna i 10 dagar. Jag känner mig orolig och konstig. Det är jättekul för honom, men jag blir orolig för att något ska hända honom. Ingen av oss har varit så långt borta hemifrån förut och det är ett speciellt land han ska åka till (på konferens). Tänk om min hjärna bara kunde ta och koppla av ibland. Önskar jag kunde prata med min mamma så att hon kunde tanka över lite trygghet till mig.

Det är också första gången jag är ensam med barnen så länge - däremot har jag varit ifrån dem i tio dagar. Jag ska försöka dra ner på tempot nästa vecka och bara göra det nödvändigaste hemma osv. En sak jag kommer vara döless på när Magnus kommer hem är att laga mat. Jag lagar bara mat en till två gånger i veckan, resten sköter han. Jag är bortskämd med det.

Jag kommer sakna honom jättemycket.

Dessa boots ska jag försöka spara till denna månad. De ska komma in i min storlek om några veckor i en affär på Hornsgatan. Det är inte så lätt att få tag på den äkta varan, men det är den äkta varan som ger den äkta känslan i detta fall. För mig. Jag får nästan en svimattack när jag ser dem :).

Med båda killarna. Emils dagis har planeringsdag och Måns är lite krasslig fortfarande. Vi åt pizza till lunch. Då säger Emil: Mamma, pizza är högst på min lista! Det var ju synd att jag inte gjort den själv, utan hämtat den på lokala pizzerian...

Inga biljetter till Metallica i Stockholm 7-8 mars. Fattar inte hur det det gick till. Jag hatar ticnet.

Vi har fått biljetter till en av Köpenhamnskonserterna, extrakonserten 27/7, men än så länge kan jag inte glädjas åt dem. Jag vill gå här i Stockholm i mars. Får se om det går att göra något åt det framöver.

Dagen verkar sluta bra trots allt. Hammarby leder med 3-0 mot Djurgården och matchen är slut närsomhelst.

1) Blev så glad av en "pappa på dagis" halsduksval idag! Han hade en rock och virat runt halsen hade han en lång svart sjal med brodyr i lite rosa och benvitt m.m. En ganska "feminin" sjal och den gjorde sig oerhört bra mot rocken och hela hans uppenbarelse! Modigt grabben! Sedan har jag ju en del att tillägga om hans val av "bästa fotbollslag i Stockholm". Han hejar på Kalmar (är född där) men har den hemska smaken att välja Djurgården som bästa Stockholmslag. Detta förtar lite känslan för hans coola halsduk. Men men - man kan inte ha allt!

2) När jag steg av bussen vid jobbet så ser jag en reklamskylt för Vagabond. Jag fick 80-talsflashbacks av killen på bilden. Här finns han, på mittenbilden, första sidan. Rakat på sidorna och så den där luggen. Han påminner om en kille jag var dökär i 1985. Vi kallade honom Adam för att han hade ett markerat adamsäpple. Han var av den ouppnåeliga typen så det var en ren platonisk kärlek. Man kunde inte sluta titta på honom där man stod i sin hörna på synthdicot Rip off i Stockholm (eller stod och stod - det dansades friskt kan jag säga - ingen klubb kommer någonsin leva upp till den standard som Rip off hade - och jag vet - jag är övernostalgisk - men det var så fantstiskt KUL där och ingen alkohol serverades. 16-årsgräns.).

Tjoho, nu ska jag ta tag i dagens lässkörd.

En sak jag funderat på nu på kvällen är det här med prestation. Att det alltid ska presteras hit och dit, och speciellt jag. Och så funderade jag på det här med att det finns så många nischade bloggar, och att det anses (verkar det som) lite finare än de andra bloggarna. Jag gillar flera mer nischade bloggar jättemycket, det är inte det, men det är här det där med prestation kommer in. Om jag känner att jag måste nischa min blogg och skriva inlägg varje dag som helt passar in i den nischen, då kommer nog min glädje med att blogga försvinna. Jag tror jag har den här bloggen för att jag vill ha en liten liten hörna där jag slipper prestera. Där jag får skriva hur jag vill, men halvfärdiga meningar och ibland kanske dåligt ordval, och där jag inte behöver tänka på fakta och referenser.

Förresten - ni missar väl inte bandet Glasvegas och deras debutskiva? Det var Malin som tipsade mig och nu har jag nog lyssnat på den ca 10 gånger. Gillar! Men den kanske inte fullt ut är värd alla femmor den fått i recensionerna, bara nästan. Den växer och växer för varje lyssning. Sångaren har en fantastisk pipa (sångröst) och dialekten (skottska - stavas det så förresten eller skotska...?) är underbar.

Och så gillar jag Tv on the radios nya också!

Och nu är den här - säsongspremiären av Cityakuten! Reklampaus just nu, men snart är den igång igen. En ny sexmissbrukande läkare har redan introducerats. Kan bli intressant.

Uppdatering: Så jävla bra! Har hört att det är sista säsongen - VILL INTE!