Lite som jag

För då finns det en microchans att det uppdrag jag håller på med är lämnat till högste chefen. Har jag otur dröjer det kanske till den 14:e eller nåt.

Igår var jag och Malin på konsert IGEN. Vi ränner som galningar just ju. Men alla bra band spelar ju på våren. Så känns det som i varje fall. Igår kväll var det Black Rebel Motorcycle Club på Nalen. Allt väl förutom trist publik varav en del av dem luktade extremt mycket svett, fis och vitlök. Usch, använder inte vissa deo eller?

Här kommer en snygg bild på bandet (kvinnlig trummis, och som hon trummade!):

v

Ja, inget roligt blogginlägg idag heller. Det är rätt så hysteriskt just nu faktiskt. Men jag hinner med lite lite kul emellanåt också. Träffade Lotta igår och drack öl i solskenet på en uteservering på Medis, sen blev det Kinamat med samma kvinna och efter det träffade jag Malin för en kort sejour på Debaser Medis där Imperial State Electric hade releaseparty. Det är Nicke i Hellacopters nya band. Jättebra, men tyvärr kände jag av stressen i kroppen och tröttheten så jag drog hem vid extranumrena. Sov kanske vid 23.10 och sedan upp 5.45 för att slänga sig till jobbet så tidigt som möjligt. Nä, nu måste jag nog köra lite avslappning tror jag. Det behövs efter den här dagen med besked i linje med "vi måste göra om det allra viktigaste kapitlet i hela rapporten, alla statistiska körningar måste göras om". På slutet av dagen blev jag emellertid lite lugnad eftersom vi verkar få akuthjäp av en expert så här i sista sekunden.

Det är svängningar mellan hopp och förtvivlan. Och grejen är, att det känns som att just detta uppdrag är min lilla bebis. Jag har varit med sedan dess födelse och jag vill vara med om överlämnadet till uppdragsgivarna. Jag hoppas denna rapport ska göra skillnad!

Nu ska jag gosa lite med mina söner.

Hörs!

Bit i den den som vill! Det är det jag sysslar med just nu och som upptar nästan hela min tid. Jag längtar så till den 11:e juni då det ska lämnas till högsta chefen, för då har jag 11 dagar att arbeta med annat eftersatt arbete + ett eventuellt manus till en föreläsning jag vill hålla i september på en konferens utomlands. Måtte jag få tid till det sistnämnda! Konferensen är till ära för min vän som dog förra året och föreläsningar kring det ämne jag arbetar med efterfrågas.

Jag ska jobba i helgen men jag ska ta me f-n sitta på balkongen i fall det är fint väder.

Jag och mina konserter! Vad vore jag utan dessa? De ger mig så otroligt mycket. Visst, ibland blir man besviken men ibland blir man också så otroligt nöjd. Så nöjd att det pirrar i kroppen i flera veckor, ibland månader efteråt.

Igår kväll fick jag "inkassera" en fantastisk 40-årspresent av ett gäng underbara musikintresserade vänner. Jag fick ett presentkort på "rockband med tilltugg" (eller liknande :)) och tilltugget blev på Koh Phangan och rockbandet blev Dundertåget på Debaser Slussen. En kväll som var raktigenom rolig och inspirerande. Vi var fyra till en början men sen slöt MetallicaAnnika upp till själva konserten. Alla som varit med och gett mig presenten kunde tyvärr inte hänga på, men jag tänkte på dem upprepade gånger under kvällen. Det är idag omöjligt att hitta ett datum då alla i ett gäng på ca 10 pers kan. Men som tur är så träffar jag flera av dem som inte kunde i går vid en annan begivenhet om tre veckor.

Alltså - hur bra var det inte igår? Jag kan inte skriva mer superlativ, för då tycker ni nog att jag överdriver och ljuger. Så jag nöjer mig med att säga: Ta tillfället i akt och se Dundertåget när de kommer till en stad nära dig! Och helst på en liten lokal. Jag tror de gör sig bäst då nämligen. När det är trångt och svettigt och ROCK'N ROLL!

Publiken var hur läcker som helst, med allt från 45-50-åriga gamla hårdrockare till 20-åriga söta rocknissar och nissor. Fina tatueringar fick vi också se.

KRAM till alla mina musiksnackare! Hur ska jag någonsin kunna återgälda er detta?

Den här gillar jag. Har inte sett den på riktigt ännu dock. Från Monki som sagt.

Eller det tycker åtminstone jag, och flera av mina vänner har antytt samma sak :). Jag hade jättekul och blev så himla rörd av alla tal och spex. Hade inte förväntat mig tal, så jag blev mycket glatt överraskad.

Mina musikvänner hade knåpat ihop ett första-maj-demonstrationståg med plakat där det bland annat stod "Större garderober åt alla". Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Presenterna var så fina och roliga! Jag har aldrig blivit så firad i hela mitt liv. Och detta utan att jag behövde prestera något mer än själva festen. Vad jag menar är att jag inte behövde ta en examen eller liknande för att bli firad, och det var skönt som omväxling. Det var MIG folk firade, och inte vad jag presterat.

Det enda jag är besviken på är nog att jag inte bad någon/några ta en massa foton. Jag hann nämligen inte. Tog bara ett fåtal. Jag ska dock försöka skrapa ihop de som blev tagna.

Den här festen kommer jag att behålla i mitt hjärta för resten av livet! Det är värt allt slit innan (och sååå mycket slit är det inte - mest en oro över om allt ska räcka och om man glömt något).

Nu är jag verkligen 40 år!