Lite som jag

Bästa Tina fyller 39 år idag och nästa år har hon utlovat ett rejält party. Det ser jag fram emot. Lär ju inte bli dålig musik på den festen - för lova mig att det inte blir en inhyrd discjockey som tror att Tarzan Boy med Baltimora var 80-talets största hit?

Jag ska fira Tina nästa lördag då vi ska gå och se U23D-filmen på Kvartersbion vid Hornstull. De som tänker sätta sig bredvid mig (bland annat du Tina) uppmanas att ha med sig öronproppar, för det kan hända att jag utbrister i en del högljudda rop i linje med "Jag älskar dig Bono" eller "Jag dör vad bra". Eller så blir jag bara tyst med tårar trillande nedför kinderna. U2 har stor effekt på mitt känsloliv, och det är Tinas förtjänst. När jag var ca 13 år försökte hon få mig att gilla War-skivan, men jag var mycket svårövertalad. Det var bara Depeche Mode och liknande som gällde då. Men så råkade jag höra Pride på radion - precis när The Unforgettable Fire-skivan skulle släppas - och då var det kört. Det var bara att krypa till korset (Tina i detta fall) och erkänna att jag var såld. Det har jag aldrig ångrat och idag tillhör War favoritskivorna med U2.

I slutet av 80-talet reste jag och Tina på tågluff i Irland och Skottland. Egentligen hade vi velat åka och titta på Bonos hus då, men dit gick inga tåg och vi hade inte körkort. Vi har snackat om att göra en resa till Irland igen men då har jag ännu högre krav på vad som ska hända. 1) Vi ska träffa Bono. 2) Vi ska se U2 spela på Slane Castle 3) Jag ska vara så rik att jag kan köpa mig en liten stuga på Irland.

Man ska aldrig ge upp sina drömmar!

Den här är för dig Tina! Grattis på födelsedagen!