Ett konstaterande:

Doktor Derek Shepherd (Patrick Dempsey) i Grey's Anatomy ser ständigt förkyld ut. Är nåt med näsan tror jag. God Natt!

Gårdagens Emil:

"En del av småbarnen som har börjat på dagis kan inte prata så mycket, men några kan prata precis som oss. Alicia kan t ex säga smörgås."

Emil 4 1/2 år

PUSS!

Hur många böcker kan man ha?

De finns ju överallt, i varje skrymsle och vrå! Och alla bär ju sina minnen med sig. Men en sak är säker - nu ryker mina licentiatuppsatser som blev feltryckta (dvs inget tryck på ryggen så det ser ut som en bok som inte handlar om någonting...). Fattar egentligen inte varför jag sparade så många av dem med tanke på att jag har rätt många kvar som är "rätt-tryckta". Men men, ibland måste tid gå för att man ska kunna skiljas, och nu är det ADJÖSS med dessa.

Ska åka till IKEA snart och köpa snygga boxar att lägga allehanda papper och kompendier i. Och så ska jag kolla på en ny garderob. Den jag har i sovrummet håller på att trilla sönder. Tror det hänger för många kjolar och tunikor och blusar i den... Och så måste jag få hit en bra amatör-inredare (läs: kompis med bra idéer) som kan hjälpa mig att tänka ut hur vi ska kunna få in dator och ett bord och två bokhyllor i vårt redan överfulla sovrum. För om ca ett år vill jag att Emil ska få eget rum (eller Måns kommer nog att börja kräva eget rum om ca ett år - eller inte - vi får se). Just nu är arbetsrummet fullt med prylar och bokhyllor och skrivbord och bäddsoffa som Emil säkerligen inte vill ha där :). Så mycket att göra - så lite tid! Vill vara ledig minst en vecka till. Skönt att det bli en rätt så lång julledighet.

Solen skiner - det blir en fin dag!

Nu drar jag till söööööders höjder

och äter god italiensk pasta med rödvin till på il tempo. Sällskap: en mycket god vän som jag inte har träffat på länge nu. Lär bli mycket skvaller :).


Att prova kläder hemma

när man känner sig någorlunda till sin fördel utseendemässigt är ödestigert... Då blir det ännu svårare att göra sig av med saker. Och bra musik i bakgrunden så att man känner sig lite sådär lagom rockstjärnelik samtidigt är ännu sämre...

Nä man ska vara osminkad, rejält förkyld och lyssna på Vikingarna - då lär halva garderoben ryka :).

Vet ni vad som kan hända

när man rensar i en lägenhet med mycket saker i? Jo man kan hitta en kartong full med dagböcker från ens tonår. Och så kan man bli sittande med dem i knät och läsa. Och så kan man börja gråta. Och skratta.

1988 - året då jag verkligen började kliva in i vuxenlivet tror jag. Gud så jobbigt jag hade med mig själv emellanåt! Men ändå, samma problem som jag brottas med idag även om det är på en annan nivå. Inte lika mycket berg- och dalbana hela tiden nu heller tror jag. Men samtidigt är det så mycket likheter - en del av det jag skrev i januari 1988 skulle jag ha kunnat skriva idag. En annan sak som är så konstig är att mina föräldrar levde när jag skrev de där dagböckerna. Konflikterna med min pappa är så tydliga samtidigt som kärleken till honom också finns där. Närheten till min mamma - vi var ett! När hon dog så dog minst halva jag, och jag har nu under sex och ett halvt år försökt återuppbygga den där förlorade hälften. Jag har lyckats rätt så bra tycker jag, men har en period just nu när jag känner mig ganska hudlös. Men trots det stark. Man kan vara hudlös ibland och ändå vara stark. Det kom jag på typ igår *haha*.

Nä den här rensningen har inte så hög fart märker jag! Nu ska jag dyka ner i nästa kartong...

Det blev inte Djurgården...

Det blev IFK Göteborg! Så skönt! Jag klarar inte när Djurgården vinner SM-guld, har aldrig klarat det. Hammarby vann med 4-0 mot GAIS och Magnus och Måns var där. Kul att få se lite målkalas till Bajens fördel för en gångs skull :).

Min nya laptop vill inte - den är dum mot mig - och jag har kokat av ilska emellanåt idag. Nu har vi sökt igenom den med tre spyware-program och Norton anti-virus, och ingenting verkar vara fel. Ändå är den kopiöst seg och vill inte öppna vissa program och hänger sig m.m. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Har vant mig så vid att sitta vid den och kunna flukta på tv, samtidigt som jag skriver eller liknande. Det blir till att ringa HP i morgon. Allt ordnar sig antar jag men jag blir så galen av att allt tekniskt jämt ska krångla.

Nu sitter jag vid den gamla vanliga datorn, den som Magnus i stort sett har tagit över sedan i somras.

Ha det så kul på jobbet alla ni som ska jobba i morgon, för det ska inte jag :)!

Dagens Emil-kommentar

Glömde ju den...

Helt plötsligt säger han: När man är 5 år så får man en lillebror! Det fick Adam!

Shit, det är bara tre och en halv månader kvar tills Emil fyller år, hur ska detta gå till *skratt*.

Lördag i tv-soffan

Nu är det lugnt i stugan. Bara tv:n som hörs och ljusen som strålar. Det är Nanne och Babben på tv. Har aldrig sett det här programmet tidigare och kan inte påstå att jag koncentrerar mig så mycket att jag kan bedöma om det är okej eller ej. Typiskt familjeprogram kanske man skulle kunna säga.

Dagen har förlutit ganska oplanerat, men ett besök till Malin och hennes barn fick vi till. Hade aldrig varit i deras hus förut och det var verkligen jättefint och supermysigt. Och öppen spis och allt. Helt plötsligt börjar man tänka att man bor på en sopptipp själv eller nåt ;).

Vet ni, jag är ledig hela nästa vecka! Ganska lyxigt måste jag säga. Det är mitt ryggskotts förtjänst - det jag fick i somras alltså - under semestern. Jag fick ju sjukskriva mig större delen av sommaren, och det gjorde att jag nu har lite semester kvar att ta ut. Jag ska försöka röja här hemma så gott det går och lyssna på en massa bra musik samtidigt. Och hämta barnen tidigare. På fredag ska jag och barnen vara hellediga och hitta på något mysigt ihop. Museum eller åka och bada. Och fika.

Nu är verkligen den mörka hösten här. Som tur är får man sova en extra timme i morgon bitti om man vill.

Mina nya skor

image194

Från Indiska, igår, 299:-

Ok

vad tycker ni om den här hösten?

10 november Hard Rock Café/Stockholm U2-FEST
17 november Annexet/Stockholm KENT
21 november Annexet/Stockholm LARS WINNERBÄCK
24 november Springfield/Gamla stan/Stockholm PINTO
4 december Annexet/Stockholm THE HIVES
9 december Annexet/Stockholm MOTÖRHEAD

Inte illa va, och det är inte fullbokat ännu.....


Att skriva ett blogginlägg

under press är inte bra - men jag känner att jag måste få skriva lite. Vet dock inte alls om vad. Om 19 minuter börjar Örnen, och den kan jag som ni vet inte missa för allt i världen. Och jag missar inte heller gärna Greys Anatomy, men igår var jag och åt på en Thai-restaurang med jobbarkompisar och då fick jag lov att ringa och påminna Magnus om att han måste spela in Greys. Jag hade redan lagt fram en lapp på köksbordet med exakta instruktioner om vilken kanal och tid, så egentligen hade jag ju inte behövt ringa, men jag är som jag är... När jag kommer hem har M inte somnat ännu men ligger i sängen och plötsligt klämmer han ur sig "Jag spelade in fel kanal". Ilskan och frustrationen börjar bubbla i mig även om jag vet att alla kan begå misstag. Men varför detta misstag? Så här i efterhand kan jag tänka - om jag inte hade ringt och påmint så hade han säkert spelat in rätt kanal... Ja ja - "vad ska man göra" (som städerskan på universitetet brukade säga - hon var min idol där).

Dagens positiva händelse(r): När jag hämtade min store kille Måns på skolan och vi gick och småpratade hela vägen hem om ditten och datten. Emil var hos en kompis och Magnus kom hem senare. Och så gjorde jag mina berömda pannkakor (ja de ÄR goda :)) och Måns åt nog sex stycken på två minuter och sedan åt han två till när Magnus och Emil kommit hem. Då känner till och med jag mig som en riktig bullmamma för några minuter.

Se där - där fick ni ett improvisationsblogginlägg! Jag hade inte en aning om vad jag skulle skriva om när jag startade och sedan blev det ändå något, om än en hel del nonsens ;).

I morgon är det freeeeeedaaaaaag!

Kortisonspruta i rumpan

Tjena! Igår fick jag en kortisonspruta i rumpan/höften. Det gjorde inte speciellt ont, men jag blev lite svag ändå. Var hos världens bästa idrottsläkare som säger att vi ska fixa till min muskelfästesinflammation på tre månader! Kan ni fatta - jag kan vara bra om TRE MÅNADER????!!!! Och jag har gått och deppat över detta i TVÅ ÅR! Nu hoppas vi verkligen att han har rätt, men allt tyder på att han kan sin sak. Han gjorde alla möjliga undersökningar av mina leder och böjde och bände och konstaterade bland annat att jag hade starka lårmuskler *skratt*.

Jag ska få gå hos någon specialistsjukgymnast på söder som ska lära mig hur jag ska töja ut muskeln som är inflammerad och sedan kanske få någon spruta till.

Tänk om det blir en kvartsmara (1 mil) i New York för mig till våren (min chef har utmanat oss)? Det vore nåt det!

image193

Ni missar väl inte

Cityakuten ikväll kl. 21.00 på TV3? Oj vad jag har längtat!

20 år sedan Music for the masses-skivan

med Depeche Mode kom ut. Det måste firas med en fest tyckte ett gäng knutna till Mosebacke och jag och Tina var inte sena att hänga på. När vi kom dit var det nästan bara vi där och de övriga såg inte alls ut som några synthare från 80-talet. Hade vi kommit fel? Nej, när bandet soudcheckade blev det väldigt uppenbart att det var rätt ställe vi kommit till. Efter en stund började även DJ:n spela Construction time again - dM:s bästa skiva (delad etta med Some great reward) enligt mig. Tina håller i stort sett med ;). Baren började fyllas på med svartklädda människor, men ännu ingen som vi kände igen från vår tid på synthdiscot Rip Off i Stockholm (senare Be Stiff och ännu senare Machine - men då hade de flyttat till Slussen och låg inte längre mitt emot Riche på Birger Jarlsgatan).

Bandet som skulle spela alla låtarna från Music for the masses började till slut äntra scenen och det var många medlemmar i det bandet kan jag lova! En hel dM-kör bestående av säkert åtta personer + bandmedlemmarna som var ca fyra stycken. Magnus Carlsson från Weeping Willows var en av de första att agera gästsångare, och det gjorde han med bravur! Han är för go den killen - och hammarbyare är han ju också.

För varje låt de brände av så var det en ny sångare/sångerska (nåja några sjöng visst fler låtar..).

I pausen mellan seten så tänkte vi att vi skulle passa på att gå på toa - och VEM springer vi in i då om inte en kompis från förr - Martin!!! Jag och Tina kallade honom alltid Punk-Martin på det ljuva åttitalet och det tror jag inte vi var ensamma om. Han var bland annat känd för att ha en skjorta (jag hävdar att det var en svart skinnjacka, men ord står mot ord här) som det stod "Jag hatar synth men älskar synthare" på ryggen på. Fast en del synth gillades nog trots detta, annars skulle han väl inte ha kommit på den här hyllningsfesten :). Det var så himla kul att träffa Martin efter alla dessa år. Vet faktiskt inte när vi sågs sist - men någon gång i mitten eller slutet av 90-talet kanske? Fotot nedan är på Tina, Martin och mig. De två förstnämnda ser fina och glada ut och jag ser lite konstig ut tycker jag...men jag var ju tvungen att lägga ut fotot till er beskådan.

image191
Tina, Martin och jag


Vi hade en toppenkväll och sjöng och dansade för fulla muggar! Ytterligare en kväll att minnas. Jag tänker aldrig bli för gammal för att gå ut och lyssna på bra musik och dansa så att svetten rinner.

Här kommer Music for the masses-skivans låtlista (tyvärr går det inte att lyssna på låtarna tror jag):

01: Never Let Me Down Again (2006 Digi
02: The Things You Said (2006 D
03: Strangelove (2006 Digital R
04: Sacred (2006 Digital Remast
05: Little 15 (2006 Digital Rem
06: Behind The Wheel (2006 Digi
07: I Want You Now (2006 Digita
08: To Have And To Hold (2006 D
09: Nothing (2006 Digital Remas
10: Pimpf (2006 Digital Remast

Och här kommer omslaget:

image192


I övrigt kan nämnas att Måns var magsjuk igår och  nu börjar Magnus må dåligt... Hur kul är det på en skala? Här sitter jag bara och väntar på att även jag snart kommer ropa på Ulrik! Hatar magsjuka... Men just nu är det alltså mest synd om Magnus. Hoppas det är snabbt övergående.

See ya!

Lördag förmiddag

Snart ska jag och Emil gå till lekplatsen i solen. Han längtar ut. De andra två är redan ute och sparkar fotboll som vanligt... Snart blir de väl fotbollar båda två.

Och ikväll blir det 40-årsfest hos arbetskamrat. Men först en drink på Gondolen med två tjejer som också ska på festen. Det är höjden av lyx - en drink med hela Stockholm för ens fötter :). Ses!

Hej!

Jag har chattat och facebookat så mycket att jag inte hunnit skriva något inägg om den fantastiska Depeche Mode-festen igår kväll!! Men jag ska verkligen försöka att skriva ett i morgon - för jag måste minnas denna kväll. Jag och Tina hade en surrealistisk kväll (Tinas uttryck). Idag har jag varit trött men full av energi ändå. Och jag sover inte ännu - observera att klockan är 23.02!

Vi hörs i morgon - den som väntar på något gott....

Kram!

Kentifierad

Jag tror jag har fått en överdos av Kents nya platta. Lyssnar säkert uppåt 5-7 gånger om dagen på den. Vissa textrader bara fastnar och körs på repris hela tiden. Här är några strofer som jag gillar att sjunga med i - speciellt den här med "så skiten bara känns" och "way back in 93". Från låten Columbus.

Vaknar staden långsamt
och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld 
skiten bara känns
Det känns som när jag kom hit way back in 93
En ynklig rad av fotspår,
en oändlig kontinent


Och här kommer en till favorit - ur låten Elefanter.

I hela mitt liv har jag väntat
på någon som liknade dig
hur kunde du lämna mig ensam
i en värld som blivit så hård
I hela mitt liv har jag längtat
långt, längre bort härifrån
Nu står du först på min lista
över folk som förtjänar ett
öde värre än döden


De tre sista raderna i ovanstående fraserna avslutas med att låten bara höjs till fantastiska höjder - det måste upplevas. Inte för att jag ofta har känt och tänkt det som stroferna förmedlar, men det är så dramatiskt och härligt och medryckande och så 80-tal på något sätt.

Imorgon blir det ännu mer 80-tal på Mosebacke. Jag har lagt fram stassen för Depeche Mode-kvällen vilken består av bara svarta plagg. Fattas bara annat!

Nu blir det lite fotboll på tv. Sverige leder med 1-0 mot Nordirland i EM-kvalet.

Kattungen var söt och maten god

och nu är jag trött. Har pratat så att tungan slagit knut på sig själv. Det händer alltid hemma hos Lotta med familj. Deras kattunge Jamis var jättegullig och verkade trivas alldeles utmärkt i sin nya familj. Orange/gul/vit -spräcklig bondkatt.

Och Emil har plockat hem än ännu större lerklump idag. Han och förskolelärarna kallar dessa klumpar för elefantskit. Och då blir det ännu äckligare att tvingas bära hem den i sin icke handskbeklädda hand. Men den fick stanna utomhus, på ett av Emil godkänt ställe. Den vi fixade igår har torkat nu. Undrans vad charmtrollet ska göra med den?

Appropå elefantskit så tycker jag att låten Elefanter är de bästa på Kents nya platta Tillbaka till samtiden. Gillar när låtar liksom stegrar sig i tempo och melodi. Spring och köp skivan - texterna är fantastiska. Och musiken är - hmmm - annorlunda mot förra Kent-plattan men jag börjar vänja mig. Mycket mer blipp-blopp och emellanåt liiiite smörigt. Men den växer och växer.

Ha det!

På torsdag är det Depeche Mode-fest på Mosebacke! Kom dit! Startar 20.00 och kostar 120:-. Gå in på Mosebackes hemsida och klicka på Thorells syndrom så får du mer info!


Lite shopping

De här två grejorna klickade jag hem idag (och lite strumpor och saker till pojkarna). Tror minsann jag såg att Yllis hade på sig en sån här klänning på ett foto i hennes blogg:). Vilken affär? HM såklart ;).






Så vad händer här då?

Jo, pojkarna sover och Mange spelar innebandy och jag sitter här med fyra värmeljus, en laptop och Gynekologen från Askim på tv (har ni sett den? - den är helt absurd och tänkvärd på samma gång).

I helgen hade vi besök av familjen aff/musiksnack - dvs vänner från nätet och deras barn. En finns på kort här nere och kallar sig P-P-P. Vi fikade och försökte fixa till den hopplösa routern, men det gick åt pipsvängen och nu ligger den ute på tradera. Den passar helt enkelt inte den typ av bredband som vi har (vi har inte ADSL). Hoppas det är riktigt många som bjuder så att vi åtminstone får lite bidrag till den nya routern vi ska köpa. Efter router-fixandet så drack vi GT och sedan blev det middag (Magnus hade lagat en wok med rostbiff, broccoli och en massa annat gott). Vi drack rödvin köpt i Tyskland som var aningen starkare än jag var van vid - och väldigt gott. När familjen hade åkt hem så kollade jag in i killarnas rum och där var det inte en millimeter golvyta synlig. Alla leksaker hade använts maximalt!

Igår skulle min mamma ha fyllt 68 år. Hon föddes den 14 oktober, året då 2:a världskriget började (1939 för er som glömt bort - typ ett av de få historiska årtal jag kommer ihåg...). Min morfar kunde inte vara hemma så mycket under första tiden då mamma föddes, för han skulle "vakta gränserna" eller vad de heter - han var inkallad i fall kriget skulle komma till Sverige. Nu finns varken morfar eller mamma längre och det är så oerhört konstigt, och sorgligt. Morfar blev 97 år, så det är inte sorgligt på det sättet att han inte fick leva ett långt liv. Det är sorgligt för att man saknar hans uppenbarelse så förbannat. Hans skratt och hans underbara humör. Men med mamma är det ju annorlunda. Hon blev bara 61 år. Och den sorgen kommer liksom alltid att finnas i mitt hjärta. Tiden läker inte alla sår utan tiden gör möjligen att sorgen och saknaden förändras, och inte blir så akut och gastkramande längre. Bara jag skriver det här så kommer tårarna i ögonvrån. Bara jag ger mig tid och ro att släppa fram saknaden. Fy sjutton vad min mamma skulle ha njutit av våra barn. Det är så orättvist. Men det är ju ingen som har sagt att livet skulle vara rättvist. Och jag är så tacksam för att just jag fick vara dotter till Karin Wähl i 31 år (eller jag är ju fortfarande henns dotter men dotter medan hon levde menar jag..).

Trots att jag avslutar lite sorgligt här, så vill jag ändå nämna att dagens poitiva händelse var när Emil plötsligt börjar gråta (det är ju inte så positivt, men håll ut) över att han har glömt en lerklump nere i sin korg på cykeln. Jag går ner och hämtar den, och då skiner han upp. Det är bara det att det har blivit märken på klumpen, så jag får lov att ta mer vatten på den och forma om den till en helt rund klump och sedan lägga den för att torka på diskbänken. Allt frid och fröjd igen :). Gosungen!!!

Imorgon ska vi hem till Lotta och Co och titta på en kattunge! De har just fått hem sin "Jamis". Ska bli jättemysigt!

Jag har blivit taggad av

Anna.

Så här går det till:
  • Länka till den som har taggat dig!
  • Berätta 7 personliga sanningar om dig!
  • Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!
  • Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så att de uppmärksammar att de blivit taggade.

Sju sanningar om mig:

- Jag är karltokig
- Jag är översocial
- Jag älskar rödvin
- Jag har MYCKET kläder och skor
- Jag är hängiven hammarbyare
- U2 är min religion
- Jag är feminist

Jag taggar följande personer:

Liv
Anders
Bea
Memilla
Malin
Yllis
Madelene


Uppe i varv

Det har jag varit hela veckan, och egentligen undrar jag lite varför. Men det är väl det att jag vill hinna med allt, som vanligt. Det skulle sitta enormt bra med en rejäl joggingtur i morgon bitti, men det sätter ju den inflammerande höften stopp för (men jag ska gå till en expertdoktor inom kort och kanske få kortisonsprutor och en "strikt tränings- och töjningsregim" att följa så någon gång kanske jag kommer att få jogga igen - jag kommer att le hela joggingturen den dagen detta är löst...). Jag är en sån person som måste tvinga mig själv till avslappning. Det funkar liksom inte bara att lägga sig på sängen med ett avslappningsband, utan det bästa är ett rejält träningspass som gör att kroppen helt enkelt måste slappna av. Jag kan bli hur deppig som helst av att tänka på hur jobbigt det är att jag fick den här inflammerade höften - varför jag? Jag som hade funnit grejen för mig, som hjälpte mig att få energi och lugn. Men eftersom jag kan min KBT-läxa så vet jag att det inte lönar sig att tänka i "varför-frågor". Det som hjälper är att hitta lösningar. Och min lösning på det här just nu är att få en tid hos den här specialistidrottsläkaren. Håll alla tummar för att han ska vara "the man" (han behöver inte se ut som Mads M, bara han kan sin sak så att säga).

Igår föreläste jag för 120 personer. Börjar nästan bli lite rutinerad nu, eller inte. Det är rutin, men det är också alltid nerv. Och jag tror att det behövs lite nerv i en föreläsning för att den ska engagera. Men jag har naturligtvis en massa jag kan förbättra - som att våga prata mer fritt ur hjärtat. Det gjorde jag de gånger någon ställde en fråga och då känns det så fantastiskt. Och sedan fick jag en biobiljett och en fantastisk lunch som "tack för hjälpen". Tror nästan inte jag ätit en så god lunch i hela mitt liv! Kalvfärsbiff med fetaost och oliver och potatis gjord i ugn på något underligt gott sätt.

Och dagens positiva blir helt enkelt: Det är fredag!!!!!

En av favoritbilderna från 80-talsfesten

är den här:

image187

Malin, P-P-P, jag och Bea :). Mina härliga musiksnackare!

Tyvärr

avslutades denna dag negativt :(. Jag har tydligen köpt en helt felaktig trådlös router till min lap top och ångerveckorna har gått ut för länge sedan. Fattar inte hur jag kunde vara så dum. Det är en ADSL router (tror jag - det mesta i instruktionen är fikonspråk för mig). Jag hade inte packat upp den utan surfat på grannarna med min lap top fram tills nu. Tänkte jag skulle koppla in den nu ikväll och så upptäckte jag detta. Att jag känner mig DUM är faktiskt en klar underdrift. Så nu måste jag ut och leta upp en som fungerar och försöka få den här såld på något sett.

Men, jag kan inte avsluta negativt, utan jag måste nämna att mina arbetskamrater är så gulliga! Idag var det flera stycken som sa till mig att man borde ta kort på mig varje dag och ha en "Christinas outfit" på hemsidan (eller något liknande). Och på eftermiddagen sändes praktikanten upp till mig för att plåta mig i min gula herrkavaj med vita ränder :). Den är faktiskt fantastisk tuff och snygg. Och självaste Peter Siepen var aspirant på den när jag köpte den på Myrorna för ett halvår sedan (han stod i ett hörn av affären och tittade med avundsjuka ögon på mig och när han såg att jag gick för att betala kostymen - det finns byxor till också - så gav han upp och drog). Jag vet inte var praktikantens bilder kommer att hamna, men den som lever får se ;).

God natt!

Dagens positiva

är alla gulliga kommentarer jag får här på min blogg! Tack för att ni orkar läsa och kommentera emellanåt! Kram på er och kärleksbombning och allt annat mysigt!

En annan positiv sak är hur mycket glädje den här musikfesten verkar ha gett alla som var där! Jag lider av separationsångest från festen och måste snarast börja planera för en ny...

Det negativa är att jag inte har kunnat ladda upp några bilder ännu för jag har än en gång haft problem med internetanslutningen :(. Men det kommer.

Slutligen måste jag bara få säga att först tyckte jag att låten Ingenting med Kent var dålig och konstig, men nu tycker jag den är jättebra helt plötsligt! Det kan bero på att Emil 4 1/2 år tycker den är superbra och tar fram en ficklampa som mikrofon när den kommer på radio och sjunger som bara den när textraden "Dom djävlarna tog oss en efter en" kommer. Extra kul att få sjunga svordomar... Men seriöst - jag tycker den har blivit bättre. Jag lyssnade på Isola också idag. Hela skivan minst 3 gånger. Celsius är för tillfället min favoritlåt på den skivan. 17:e november är det Kent som gäller för mig och Malin m.fl.

Jag är för trött och seg

för att skriva ett längre inlägg om den fantastiska 80-tals-musikfesten i kväll tror jag, men ville i varje fall ge ett livstecken ifrån mig. Vi hade riktigt kul och det blev dans och många skratt. Jag tog 89 foton... Tyvärr ligger fotona i laptopen och den har ingen anslutning till internet för tillfället (har varit så hela dagen men den kanske börjar fungera snart igen, sitter vid den stationära nu). Vill gärna lägga upp några bilder, men det får bli en annan dag.

Tänk vad kul det kan bli när 12 internetberoende personer med stort musikintresse träffas! Det blir inte alls svårt att komma nära varandra på kort tid då. Musiken förenar! Leve musiken!

Nu blir det hopp in i duschen snart och sedan tidig sänggång.

Ok, det hände igen

Jag blev uppkallad på en scen av en trollkarl och stod på knä medan han fixade ner en sjal i min urringning (eller vad man nu ska kalla den) inför en publik på ca 40 pers (mest barn) och sedan drog han upp sjalen och då kom det en bh med. Och alla skrattade. Utom jag. Men det är väl för komiskt att jag alltid ska dras upp på scen och göras till åtlöje? Senast det hände var på Mallorca i maj.

Ok - jag bjussar på det. Jag bjussar på mig själv. Ofta och länge. Men samtidigt - inte är det speciellt kul - mest förnedrande. Jag är dock glad att jag inte är en sån som backar och vägrar.

Nu måste jag i säng för i morgon är det PARTYYYY!

Hemma igen

Bloggar och tittar på Örnen samtidigt... Inte bra, måste vara koncentrerad på Örnen...

Dagens mest positiva händelse var denna morgon då jag och kollegorna skulle äta frukost med den här utsikten:
 

 







Foto: jag själv

Helt overkligt vackert var det! Ögonblick att minnas.

Väskan är packad

Planeringsdagar med jobbet med start 9.00 någonstans åt Åkersberga/Vaxholm-hållet. Och övernattning blir det. Hemma igen först på torsdag kväll. Alltid trevligt att komma bort och ställa in sin väska i ett välstädat hotellrum utan högar av kläder och papper som ligger överallt.

I morgon eftermiddag är det vi som huserar på plan åtta i det stooooora huset som ska hålla i lite underhållning. Det blir en frågesport om alla medarbetare. Jag har samlat in "fakta" från var och en om sådant som de tror att resten av arbetskompisarna inte vet om dem. Det var kul att få alla mail och några gånger skrattade jag högt. Hoppas det blir en uppskattad frågesport. Och så blir det en hel del annat kul, men det kan jag inte skriva om nu, för åtminstone en av mina arbetskompisar läser här :).

Dagens positiva händelse var nog när en kollega berättade för mig att hon i flera timmar spelat flipper med Lemmy från Motörhead för ca 10 år sedan på en rockklubb som heter Rainbow i Los Angeles (detta är inte en kollega som är med i frågesporten). Det sprang jag naturligtvis hem och berättade för sambon som är en fanatisk Motörhead-samlare och fan - dvs han har en massa skivor och andra attiraljer som rör detta band. Han blev imponerad. Vi ska förresten gå på Motörhead i början av december... Jag undrar om öronproppar OCH hörselskydd kommer att räcka, eller om jag får lov att ta med mig ett ljudisolerat rum också in på konsertarenan... Har aldrig sett dem och står knappt ut att höra 2 minuter av en Motörhead-låt, men jag tycker Lemmy är en galet häftig person.

OK - vi ses tidigast på fredag som det ser ut nu!

Och på LÖRDAG smäller det - då är det musikfest för en hel bunt människor från musiksidan på allt för föräldrar-sajten som jag besöker flera gånger om dagen. Jag är en av arrangörerna till festen. Alla som kommer på festen har spelat in 5 låtar från 80-talet och så har vi gjort blandskivor av dessa låtar. Och så ska vi dricka 80-talsbål och äta lite och snacka en massa.

Ha det!

Dagens positiva

kan ju inte vara att Bajen just nu ligger under med 3-0 mot IFK Göteborg, så det förtränger vi....

Vad jag däremot inte alls vill förtränga är att jag har fått se världens gulligaste bebis idag (efter Måns och Emil som bebisar förstås ;))! Amanda och Niklas lilla Fasse! Han bara låg där i sin superfina vagn och var nöjd och tittade på mig med sina stora bruna ögon och käkade på sina fingar och tittade upp på träden och undrade förmodligen varför jag försökte ställa mig in så förfärligt... Men så är det lilla Fasse/Sebbe, jag har känt din mamma sedan jag var typ 12 år (på allvar från att jag var 16 år) och då gäller det att du tycker om mig, för annars kommer jag bli förkrossad (redan här hör man ju att jag har helt fel taktik...). Hurra för Fasse som fyller halvåret i morgon!!!

En annan kul sak som hände idag var att vi åt god tårta på jobbet och snackade om hur saker och ting ska uttalas - typ det heter kavvviar och inte kaviaaaaaaaaaar... Då kom jag på den där gamla goda felsägningen, när filmen Die Hard kom ut, och jag läste tyska på gymnasiet som en tok (och därför drömde om der, das och die). Då trodde jag på allvar att det var en ny tysk film som hade kommit ut och läste alltså Daaaaj Hard som Diiiiii Hardtttt (men undrade vad i allsin dar Hard var för tyskt ord). Äsch det blir inte alls lika kul i skriftspråk som i tal :). Vi skrattade dock gott åt det vid fikat idag, och jag är inte ensam om att ha läst titeln till filmen på detta sätt kan jag meddela.

Jaha här sover småkillarna och storkillen spelar innebandy med de andra storkillarna så jag har det rätt lugnt och skönt just nu. Vi ses!


Ni vet väl

att IKEA började sin julskyltning/sälja julsaker för flera veckor sedan? Jag blev vittne till det igår - en hel avdelning full - och Emil utbrister "titta mamma en julgran" och jag försöker förtvivlat tränga bort sinnesintrycken. Även om jag såg ett par potentiella saker jag ville köpa så VÄGRAR jag att göra det den 30 september...

Gårdagens positiva var när Emil och jag åkte bil till IKEA och småpratade och när vi åt korv tillsammans och när han åkte kundvagn sittandes bland mina inköp. Och så rök väl en sisådär 10-15 kjolar ur garderoben också, men ni anar inte hur många som finns kvar... Det blir mer rensning ikväll tror jag. Att rensa är faktiskt renande för själen, men man har för lite tid till det, och det tar på krafterna också.

RSS 2.0