Lite som jag

är snart till ända. Som vanligt sitter jag framför Cityakuten på tv. Det är extra sorgligt idag. Usch! Döden är jobbig. Har haft många tankar på döden på sistone. Jag har perioder. Dels tror jag det beror på att jag följer Sorgfågels blogg (en cybervän som nyligen förlorat sin man  - om du läser detta L så vet du at jag tänker på dig mycket) och dels läste jag idag ett inlägg på en annan blogg om en kille som just förlorat sin pappa. Generellt sett så tror jag dock, att har man levt nära döden under många år, så är det aningen lättare att komma in perioder av tänkande på döden. 

Men nu är jag här och barnen sover gott i sin våningssäng och Magnus spelar gitarr i ett annat rum. Det är en rätt vanlig måndagskväll, här i Tallkrogen.