Torsdag och fredag
Är jag galen? Vilken småbarnsmorsa (nåja de är nio och fem år nu) springer ut på galej två kvällar på raken? Jo tydligen Kicki. Och konsekvensen blir: TRÖTTHET! Sån där trötthet som gör att man känner sig sjuk. För inte sovs det bra natten efter man exempelvis har sett fem band spela live? Uppe i varv är bara mellannamnet. I torsdags var jag, Malin och Annika på Mosebacke och såg bland annat Pinto och Racingpaperplanes och sedan bar det av i taxi till Anchor där vi såg Glorious Bankrobbers. Kändes som ett lite halvskumt beteende att dra från ett ställe till ett annat i taxi, men det var nödvändigt för att hinna se alla banden. I samtliga ovanstående tre band känner vi åtminstone en person vilket gjorde det hela extra kul. Toppen!
Igår (fredag) var jag hemma med barnen och tänkte ta sovmorgon efter torsdagskvällens eskapader, men det gick ju inte. Vaknade 5.45 och kunde inte somna om. Hade lovat barnen och en kompis till dem att åka till Etnografiska museet, så det var bara att leva upp till det löftet trots endast cirka fyra timmars sömn. Regnet öste ner och det var kopiösa mängder människor på t-banor och bussar - ja överallt (höstlov)! Jag försökte engagera mig i indianernas historia, men det var svårt. Barnen hade dock kul och det är huvudsaken.
Kommer hem på fredagseftermiddagen och känner att det bara inte går att gå på disputationsfest. Men jag ville ju och hade "lovat". Det var bara det att kroppen sa nej nej nej. Har haft ont i bihålorna hela veckan och huvudvärken var inte att leka med. Helt plötsligt befinner jag mig ändå på cykeln på väg till Enskede Värdshus (första gången jag varit på en disputationsfest så nära mitt eget hem). Jag orkade ända fram till ettiden på natten och fick som tur var sova till 9.30 i morse, med avbrott för att säga Hejdå till Magnus som drog till Filippinerna (en helt vanlig morgon hos familjen E-J :)). Festen var mycket trevlig och jag träffade många kära fd kollegor som jag inte sett på mycket länge.
Nu har Magnus suttit på flyget från Amsterdam till Filippinerna i sex timmar. Han har ytterligare sex timmar kvar. Jag är inte så avundsjuk. Jag tror dock han kommer tycka att det är värt besväret. Han kommer få uppleva sånt som många av oss andra inte kommer vara med om. Det känns verkligen att han är långt borta. Konstigt. Vill knappa in hans nummer på mobilen och ringa, men det går inte.
Ikväll blev det pizza. Orkade inte laga mat. Emil har lagt sig och Måns tittar på Malaga - Barcelona på tv (fotboll). Det ösregnar där, och Barcelona leder med två mål mot ett. Måns är glad och sprallig.
Förresten - en annan konsekvens av att vara ute galej två kvällar efter varandra är att det läggs ännu fler goda minnen och härliga musikupplevelser till samlingarna. Musik är livet (och kläder då förstås och skor, och smycken, och så familj och vänner ;)).
Igår (fredag) var jag hemma med barnen och tänkte ta sovmorgon efter torsdagskvällens eskapader, men det gick ju inte. Vaknade 5.45 och kunde inte somna om. Hade lovat barnen och en kompis till dem att åka till Etnografiska museet, så det var bara att leva upp till det löftet trots endast cirka fyra timmars sömn. Regnet öste ner och det var kopiösa mängder människor på t-banor och bussar - ja överallt (höstlov)! Jag försökte engagera mig i indianernas historia, men det var svårt. Barnen hade dock kul och det är huvudsaken.
Kommer hem på fredagseftermiddagen och känner att det bara inte går att gå på disputationsfest. Men jag ville ju och hade "lovat". Det var bara det att kroppen sa nej nej nej. Har haft ont i bihålorna hela veckan och huvudvärken var inte att leka med. Helt plötsligt befinner jag mig ändå på cykeln på väg till Enskede Värdshus (första gången jag varit på en disputationsfest så nära mitt eget hem). Jag orkade ända fram till ettiden på natten och fick som tur var sova till 9.30 i morse, med avbrott för att säga Hejdå till Magnus som drog till Filippinerna (en helt vanlig morgon hos familjen E-J :)). Festen var mycket trevlig och jag träffade många kära fd kollegor som jag inte sett på mycket länge.
Nu har Magnus suttit på flyget från Amsterdam till Filippinerna i sex timmar. Han har ytterligare sex timmar kvar. Jag är inte så avundsjuk. Jag tror dock han kommer tycka att det är värt besväret. Han kommer få uppleva sånt som många av oss andra inte kommer vara med om. Det känns verkligen att han är långt borta. Konstigt. Vill knappa in hans nummer på mobilen och ringa, men det går inte.
Ikväll blev det pizza. Orkade inte laga mat. Emil har lagt sig och Måns tittar på Malaga - Barcelona på tv (fotboll). Det ösregnar där, och Barcelona leder med två mål mot ett. Måns är glad och sprallig.
Förresten - en annan konsekvens av att vara ute galej två kvällar efter varandra är att det läggs ännu fler goda minnen och härliga musikupplevelser till samlingarna. Musik är livet (och kläder då förstås och skor, och smycken, och så familj och vänner ;)).
Kommentarer
Trackback
