Dag 13 - Den här veckan
Idag (måndag): Kurs i referenshanteringssystemet Endnote hela dagen (mycket att lära sig men när jag väl lärt mig det kommer det att underlätta en massa). Efter kursen tränade jag för första gången på över två månader! Tog det väldigt försiktigt eftersom min kropp är allt annat än stabil just nu! Tycker det gick bra, men vi får se om foten, knäna och ryggen mår bra även i morgonbitti. Det var sååå skönt att träna - det är en sak som är säker! Nu hemma och ska snart lägga mig.
Tisdag: Ska på fem minuter presentera en rapport som det tog tre år att arbeta fram, på avdelningsfikat på jobbet i morgon. Det är egentligen en omöjlig uppgift, men det ska gå. Efter jobbet blir det hem till familj + en kompis till Emil som ska vara här. Det blir fix och trix och sedan blir det House på tv.
Onsdag: Heldagsmöte med Kriminalvården och sedan träff med musiksnackarna hemma hos David! Hur kul som helst! Tyvärr kan inte så många komma, men det ska bli roligt att träffa dem som kommer! Några i gänget ska se Suede (inte jag) så de måste dra 19.00, och då antar jag att vi andra åker hem eller så blir det möjligtvis en öl till på någon pub innan hemgång. Vi ska träffas redan 16.30.
Torsdag: Emil ska till en kompis efter skolan. Magnus veckohandlar. Jag kommer väl hem och utför det vanliga stöket, typ.
Fredag: Skrev helt fel angående fredagen i går kväll :). Så nu ändrar jag. Hade glömt bort att jag och Magnus är lediga hela dagen och ska handla julklappar och ha det mysigt på stan! Vi ska till och med äta middag ihop på restaurang! Troligtvis Berns, som ska ha världens bästa asiatiska meny. Så det blir inte middag med barnen då, utan den får de äta med min käre bror!
Lördag: Kanske en julmarknad? Kanske IKEA?
Söndag: Det enda jag vet är att det blir en del städning som vi vanligtvis brukar försöka klara av på förmiddagen. Byta lakan - extra mysigt att lägga sig den kvällen.
Dag 12 - I min handväska
Jag har säkert glömt hälften, men nu har ni i varje fall en liten inblick i min handväska (som för övrigt för tillfället är från Granit och i jeanstyg).
Dag 11 - Mina (mitt) syskon
Vi har samma humor jag och min bror. Vissa saker som vi skrattar åt kan ingen annan förstå på det sätt vi gör. Han är världens bästa morbror till mina (våra) barn. De älskar honom och det är ömsesidigt.
Ibland har Anders det tufft och då får jag försöka stötta. Och så är det åt andra hållet också. I vått och torrt.
Något både han och jag funderat över är var vi fått vår skrivande och uttryckande ådra ifrån. Varken mamma eller pappa gillade att skriva. Men jag vet att farmor skrev i sin dagbok varje dag och min morfars syster hade något anlag också. En sak är säker och det är att vi har valt helt andra banor än våra föräldrar.
Min bror skrev en låt bara till mig när jag tog min examen för 5 år sedan. "Christina har aldrig varit kriminell" heter den. Bästa låten!
Kram älskade bror!
En hysterisk kväll
Ps. Jag har inte berättat om min nya förälskelse. Min iphone 4. Oj vad rolig den är. Detta foto tog jag idag med "appen" Hipstamatic. Kul!
Dag 10 Det här hade jag på mig idag
Svart kort skinnkjol.
Svarta tjockare ullstrumpbyxor.
Mina svarta Duckfeetstövlar med svarta benvärmare.
Svart ganska rak dunjacka utomhus.
Svart stor halsduk.
Svarta vantar.
Svart mössa med mönster i flera färger samt en tofs högst upp.
Eftersom
Dag 09 Min tro
Jag önskar av hela mitt hjärta att allt inte bara tar helt slut när man dör. Men har svårt att se något annat än att det bara blir svart.
Jag vet vad jag tror på och det är mina barn, min sambo, mina vänner och släktningar och på musiken, schyssta kläder och skor, att resa, en god måltid på restaurang, ett glas vin eller öl till lunch när man är på semester, värme, en god bok, London, Manchester, Grekland, New York... Ja det finns otroligt mycket jag tror på, men det var nog inte det inlägget skulle handla om.
Nu måste jag lägga fram kläder till i morgon! Ha det gott folk!
Dag 08 Ett ögonblick
Det var ju egentligen meningen att jag skulle bli doktor i kriminologi, och kanske är inte sista ordet sagt angående detta än, men pengarna (finaniseringen) tog slut och det blev en licentiat i kriminologi istället.
Ögonblicket jag vill berätta om är när orden uttalades, det vill säga när prefekten vid institutionen sa: Härmed meddelar jag att Christina Ericson är filosofie licentiat i kriminologi (eller något liknande). Dessa ord hade föregåtts av två timmars intensiv diskussion mellan mig och opponenten. Hon var/är en smart kvinna som inte lämnade något åt slumpen och jag var rätt så utmattad av anspänningen och koncentrationen. Så när prefekten, som fått i uppgift att vara examinator, säger dessa ord så bara stömmar tårar nerför mina kinder samtidigt som mitt leende är större än Zlatans. Jag hade kämpat mig fram till detta, under min svåraste period i livet, där min sorg efter mamma och pappa överskuggade nästan allt. Jag hade fött två barn och kommit igen trots att uppförsbacken efter varje föräldrarledighet var brant. Jag gav inte upp. Det blev ett Niagarafall av glädje men också med ett sting av sorg över att mamma och pappa inte var där.
Och sen var det fest med stort F hela kvällen och natten. Vilken dag!!!
Dag 07 Min bästa vän
Jag ska berätta om några av dessa fina vänner, men det finns fler andra som absolut inte ska känna sig bortglömda nu. Jag har bara inte tid att sitta här hela natten. Jag har förmånen att ha många fina vänner som jag känner mig nära! Det känns så bra!
En av mina allra äldsta vänner och som betyder väldigt mycket för mig, är Tina. Vi träffades när vi var i 9-10-årsåldern i matsalen på vår skola. Vi stod i kö för att tvätta händerna innan maten då vi började prata. Tina gick i en klass över mig. Vi startade vår bekantskap med att konstatera att vi hade samma förnamn och stavade detta på samma sätt, samt att vår efternamn båda innehöll ett c. Sen var det klippt! Vi hängde ihop och hade hur kul som helst. Det är Tina jag växt upp med och som jag sprungit på synthdiscon och konserter med i min ungdom och som jag åkt på orienteringsläger med. Våra föräldrar var aldrig riktigt oroliga så länge de visste att vi hängde ihop. Det var ett ultimatum till att vi fick åka in till stan på helgerna - att vi tog sista tåget hem tillsammans. Tina finns där för mig med sin positiva grundsyn och glimt i ögat. Vi kommer alltid att hänga ihop och det är en väldig trygghet att känna!
Sen kom Amanda in i mitt liv. Jag visste om henne redan från mellanstadiet, men det var först när vi hamnade i samma klass på gymnasiet som vi började umgås på riktigt. Och som vi umgicks. Hela dagarna på skolan och så ringde vi varandra direkt när vi kom hem på eftermiddagen och snackade i timmar. Vi var ett gäng tjejer som hängde ihop i vår klass på gymnasiet, men Amanda var den jag kände mig närmast. Hon har stöttat mig så obeskrivligt mycket under mina tunga perioder och är en fullständigt bedårande, smart och rolig människa människa.
Under mina universitetsstudier träffade jag många goda vänner, varav jag tyvärr inte har kontakt med så många. Under doktorandtiden träffade jag Lena och henne har jag fortfarande kontakt med även om jag önskar det vore oftare. Vi har så väldigt kul ihop. Hon är både en god vän och har emellanåt agerat extramamma till mig (hon är 10 år äldre). Vi har rest ihop ett antal gånger (konferenser) och är en fantastisk respartner. Jag vill skratta bara jag tänker på det - åt alla roliga minnen.
Lotta träffade jag så sent som 2004 i vår parklek här i Tallkrogen dit alla mammor och pappor i grannskapet tar sina barn efter dagis. Hon beundrade min gröna second-hand-kjol med en massa bårder på. Och sen började vi snacka mer och mer. Jag kommer ihåg att hon bjöd mig på lunch i sin/hennes familjs lägenhet och vi fann varandra direkt. Både pluggade då så vi hade fri arbetstid. Vi fann tidigt klädintresset ihop och hon är nog den första och enda vän jag har som tänker som jag när det gäller kläder och skor m.m. Vilken inspirationskälla hon är! Och vi har väldigt mycket annat gemensamt också! Vi blir lätt rastlösa och vill att det händer något ofta och båda får panik om energin tar slut. Nu ska Lotta få en riktig sladdis (hon har två pojkar i mina söners ålder), vilket gör att våra liv kommer bli mer olika under en period. Det har oroat mig lite, men jag tror det kommer lösa sig till det bästa!
Så har vi mina söta underbara goa musiksnackskompisar. Dessa träffade jag runt 2005 på allt för föräldrar- forumet. Musiksnack hette snacket som vi fann varandra på. Malin, Helen, Anna, David, Dan m.fl. - tänk vad livet berikades när ni kom in i mitt liv! Att träffas via ett stort intresse är inte alls underskattat! För har man ett stort intresse gemensamt så har man ofta flera andra saker gemensamt också. Jag kommer aldrig glömma ert demonstrationståg på min 40-årsfest den 1:a maj i år. "Garderober åt alla" löd ett plakat! Jag blir varm i hjärtat av att tänka på er! Jag vet inte hur många konserter jag och Malin har hunnit gå på tillsammans sedan vi träffades första gången. I går var vi på en.
Rosie - min arbetskompis sedan slutet av 2005. Vilken härlig människa! Henne kan man prata om allt mellan himmel och jord med. Man kan sitta och beklaga sig över sina krämpor utan att behöva oroa sig för att hon tycker man är tjatig. Vi har många krämpor ihop och vi har även ett behov av att prata om dem. Visst pratar vi om annat också, som Håkan Hellström, Grekland, hur vi ska klara av det så omtalade vardagspusslet m.m. På min arbetsplats finns även ett gäng andra ytterst sympatiska kollegor som jag gärna hänger med även privat.
Oj oj vad långt inlägget blev!
Nu får jag sluta även om jag säkert får ågren för personer jag inte hunnit nämna.
Utan mina vänner skulle jag vara så fattig! Kärlek till er!
Ni får vänta
Dag 06 - Min dag
Klockan ringer 5.45. Nära-döden-upplevelse.
Snoozar i säkert 20 minuter. Kravlar mig sedan upp och sätter på mig ögonen (mascaran).
Magnus är snäll och har satt på kaffet till mig.
Jag äter min fil och min müsli och äter min macka.
Barnen tittar på barnprogram en stund efter frukosten och jag försöker läsa det viktigaste i DN.
Vi går hemifrån ca 7.25. Det har snöat och Emil gör en snöboll som han kastar framför sig. Den får mer och mer snö på sig för varje kast och bollen blir större. Måns släntrar efter oss.
Träffar en "dagis-mamma" på vägen till t-banan efter att jag lämnat barnen.
Pratar om att jag är trött och fryser (ovanligt ämne va?).
Jag ska längst fram och hon längst bak så vi skiljs åt och jag sätter på mp3-spelaren. Lyssnar på Teenage Fanclub eftersom jag ska gå och se dem i morgon med Malin. Jag har knappt hunnit lyssna in mig på dem, men en konsert är alltid en konsert.
På jobbet sätter jag på datorn och slösurfar en stund innan jag drar igång med dagens arbete.
Det blir prostitution och människohandel för hela slanten dagen lång.
Möte med trevlig kollega kring ovanstående ämne. Hon är så gullig att jag gör ytterligare några uppgifter för hennes skull (hon är mycket pressad för tillfället) även om jag borde ha börjat med ett annat projekt för flera veckor sedan.
Vräker i mig lunch - blev döhungrig av mötet. Köttbullar och makaroner.
Kaffe efteråt.
Sedan skriver jag på dokumentet igen som kollegan ska få.
Jag läser även lite i en rapport som jag ska kommentera. Skickar kommentarerna till en fd. kollega som ska ha dem.
Klockan är över 17.00 och då tar jag 4:ans buss till Skanstull och går in på Igor Sport för att kolla om en dunjacka jag vill köpa finns där. Den har kommit in men jag blir besviken! Den är mycket tunnare än jag trodde. Det blir inget köp och jag får fortsätta leta mig galen efter en VARM figursydd lite längre svart dunjacka/kappa.
Åker hem och får grillad kyckling och någon typ av potatisbollar (halvfabrikat eller vad det nu heter). Gott!
Ställer tillbaka en massa saker som varit undanflyttade på grund av att de dragit en ny form av bredband i vår lägenhet idag. Oj vad kabelkillarna har grisat ner på golven mm! Blir sur :(.
Duschar, kollar lite på Robinson och David Hellenius.
Skriver detta blogginlägg i sista sekunden innan jag måste rusa mot sängen.
Ska vi slå vad om att jag är lika trött i morgon?
God natt!
Dag 05 Vad är kärlek?
Bonos gata
Vi ska ju åka till Dublin, jag och Magnus, i april nästa år. Jag har tagit reda på var Bono bor, och kanske smyger vi förbi där med en hyrbil (det enda man ser är dock en stor grind - har sett foton av denna). Här en en skylt som sitter på hans gata och där fans har klottrat. Gulligt tycker jag!
Dag 04 Det här åt jag idag
Lunch: Hmm, eftersom jag var på kurs 9-13 utan lunchpaus, så åt jag en macka med ost och tomat när vi hade kortare paus. Och en kopp kaffe. Samt en banan. Sedan åt jag en lunchlåda kl 14.00 när jag kom tillbaka till jobbet. Den bestod av pasta med laxsås (med creme fraiche och purjo m.m.). Körsbärstomater till.
Mellanmål: En falurågrutmacka utan smör samt några rutor Marabouchoklad med hasselnötter.
Middag: Kycklingfilé i en sås som smakade lite thai och ris och sallad.
Kvällsfika: Grönt té och några tuggor av en princessbakelse som var kvar sedan fars dag.
Dikten
SAKNAD
Så liten plats en människa tar på jorden
Mindre än ett träd i skogen
Så stort tomrum hon lämnar efter sig
En hel värld kan inte fylla det
Så litet ett människas hjärta är.
Inte större än en fågel.
Rymmer ändå hela världen
och tomma rymder större än hela världen
ändlösa tomma rymdskogar av tystnad sång.
Ingrid Arvidsson, ur Livstecken, 1964
Dag 03 Mina föräldrar
Är döda :(.
Min pappa var en mycket karismatisk och stilig man. En riktig värmlänning. Han var väldigt händig och kunde fixa det mesta. Framförallt var han kunnig på el, elingenjör som han var. Ett geni på matte var han också (varför ärvde jag inte lite av den talangen?). Han hade ett smittande skratt och var högljudd (precis som jag). En vilja av stål och ett mycket hett temperament hörde också till hans kännetecken. Han kunde svänga i humöret väldigt snabbt. En sak jag alltid kommer att minnas, är att han försökte få in mig på den politiska banan. Han tyckte socialdemokratin behövde en tjej som jag. Och jag tror kanske han har rätt ;). (Själv var han dock inte aktiv politiskt.) Tänkte senast på detta igår, i samband med Mona Sahlins avgång. Det fanns tillfällen då jag extra mycket kunde märka hur stolt pappa var över mig. Detta hände oftast när jag besökte hans arbetsplats (som jag gillade jättemycket) då jag brukade berätta för hans kollegor om vad jag pluggade för något etc. Då stod han och mös där bredvid och log. Mitt förhållande med min pappa var inte alltid konfliktfritt, men han var min pappa, och jag älskar honom väldigt mycket. Saknar honom!
Min mamma var min bästa vän (och detta vet ni som läst denna blogg en längre tid). När jag var liten var jag ofta orolig för att min mamma skulle dö, och jag var övertygad om att jag inte skulle klara mig om hon gjorde det. När hon ett år efter pappas död fick sitt cancerbesked så blev det som att leva i en mardröm. Jag hade knappt hunnit bearbeta min pappas död (vilken var plötslig och chockartad) när jag (och min bror) fick beskedet att mamma hade en obotlig cancer och i bästa fall skulle få leva några år till. Vi försökte ta vara på dessa år så gott vi kunde, men det var mycket gråt och ångest. Att mamma faktiskt fick uppleva 1 1/2 år av min förste sons liv gör mig varm i hjärtat. Jag är övertygad om att hon levde längre på grund av detta. Måns var ljuset i hennes liv, de sista åren. Mamma var en mycket omtyckt och uppskattad person som spred glädje omkring sig. Hon hade en härlig humor och nära till skratt (men även till gråt). Hon var alltid piffig med snygga kläder och fin i håret. En söderböna som var service minded ut i fingerspetsarna. Hon arbetade inom bankväsendet hela sitt vuxna liv. När mamma dog så dog halva jag - det är så jag brukar beskriva det. Men jag dog inte själv, som jag trodde att jag skulle göra. För det kan man inte göra - man är tvungen att kämpa på - speciellt om man har barn.
Det finns en dikt som jag hade velat klippa in här, men jag vet inte var jag har den just nu. Kanske blir en uppdatering i morgon med den.
Tänk om ni kunde se mig nu, mamma och pappa!
Dag 02 Min första kärlek
Alltså , ska man minnas exakt vilken den första var? Och menar man här den första kärleken som var besvarad? Jag är nämligen känd för mina olyckliga kärlekar/obesvarade kärlekar. Speciellt fram till 19-årsåldern.
Min första kärlek som jag hade ett längre förhållande med påbörjades i 18-årsåldern. Jag var kär i honom långt innan han trillade dit för mig. Men jag var envis så det gick till slut. Vi var väl tillsammans i ca 2 1/2 år. Mycket var bra, men också en hel del som var dåligt. Det känns helt ok att det avslutades när det gjorde det så att säga.
Den första kille som frågade chans på mig var en supergullig kille i fyran. Men hör och häpna, jag var för blyg för att våga träffa honom när vi var själva :). Han var en heltrevlig söt kille som idag bor på andra sidan jordklotet.
Jag var nästan konstant kär/förälskad i olika objekt från 11-årsåldern och uppåt. Några av dessa olyckliga kärlekar kommer jag aldrig att glömma. Det har också ofta hänt att jag blivit bra kompis med dem jag varit kär i för att sedan bli förkrossad när jag fått reda på att de "bara ville vara vänner" trots att allt i deras uppträdande tydde på något annat. Jag gissar att jag ska vara glad för att jag är en person som många killar vill vara kompis med. Så är det faktiskt fortfarande. Jag har en hel del killkompisar och jag älskar det. Är så tacksam att jag har en icke-svartsjuk man som tycker att det är helt ok att jag har kompisar av både manligt och kvinnligt kön. Det tillför mig så mycket!
Titta jag håller fortfarande tidsramen - ett inlägg per dag! :):
Dag 01 Presentera mig själv
Andra ostrukturerade fakta:
Jag är en högljudd och känslostark person med mycket energi. Mitt skratt är det ingen som tar miste om. Jag har ett högt tempo för det mesta och tror aldrig (men vet ej) att jag skulle klara av att bosätta mig på landet med långt till närmsta storstad. Jag har lätt till både skratt och gråt. Jag är lite av en tvilling i humöret. Tror de flesta känner mig som en ganska glad person men jag har många mörka sidor. Jag har mått så dåligt som det går att må. Varit längst ner på botten och trott att jag aldrig skulle kunna ta mig upp igen. Den värsta perioden var 1997-2005. Jag förlorade både mina föräldrar i cancer 1997 (pappa) och 2001 (mamma) och dessa år har satt djupa spår i mig. Jag började inte se ljuset förrän 2005. Jag kan än idag minnas när det ljusnade. Det var när Kents mörkaste album kom ut: Du och jag döden. Jag lyssnade hur mycket som helst på det, speciellt när jag var ute och joggade. Det gav mig enorm kraft på ett sätt jag inte kan förklara. Min yngsta son hade hunnit bli två år 2005 och ansvaret för barnen började kännas lättare att hantera, vilket även det bidrog till ett bättre mående. Samt att det då hade gått en tid sedan mamma, som var min bästa vän, dog.
Jag har varit en överambitiös person. Speciellt under mina skolår (gymnasiet inkluderat). Även på grundutbildningen på universitetet blev det mycket plugga av, tills jag en dag blev yr och hade yrsel i över tre månader. Då började jag dra ner en aning på ambitionerna. Men de finns där och puttrar hela tiden och jag har en klar läggning åt prestationsångest. Min älskade vän A skrev i min studentmössa: Du är den enda person jag känner vars studieteknik är ångest. Och jag, men speciellt min pappa, skrattade ihjäl sig när vi läste detta.
Att känna mig energilös är det värsta jag vet. Det gjorde jag under de tuffa åren, men också under det halvår då jag var mycket sjuk i IBS (irritable bowel syndrom). 2008 var det. Ett överjävligt år.
Jag har även haft många bra år. Speciellt minns jag 2005, men även 2006. Jag började på ett nytt arbete 2006, på en stor myndighet. Det var oerhört skönt att byta miljö och hamna på en trygg arbetsplats där man som arbetstagare hade rättigheter.. Jag fick även resa en hel del de två första åren jag jobbade där/här. Los Angeles, Toronto, London m.m. 1994 var också ett väldigt bra år, då träffade jag nämligen Magnus. Jag flyttade ner till Lund ett år (1996) och hade väldigt roligt (Magnus kommer därifrån).
Under mina tonår var jag en hängiven synthare. Mitt musikintresse har alltid varit mycket starkt. Jag har sprungit på 100-tals konserter i mitt liv. Önskar att jag sparat alla biljetter! Jag har sett U2 och Depeche ca 10 gånger styck. Runt 2007 bytte jag fack :). Jag bekänner mig idag mer till hårdrockaren och det blir värre och värre. Det är sån värme i rocken och hårdrocken. Man ska inte se så jävla kall ut... Jag gillar fortfarande musiken från min ungdom, men det mesta av det jag lyssar på idag är inte sånt jag lyssnade på förr. Metallica är som ni säkert redan vet, mina husgudar idag.
Jag har ett temperament som heter duga och jag behöver nog lära mig att kontrollera det lite bättre. Samtidigt är det kraft och energi i temperament så jag vill inte bli av med det helt.
Jag ÄLSKAR kläder, skor och smycken. Jag ägnar säkert 15 minuter (ibland mer) varje kväll till att kombinera ihop morgondagens "outfit". Vill hemskt gärna sticka ut. Stilrent är inte jag. Jag har blivit ännu värre sedan jag började umgås mer med min kompis L. Henne träffade jag i parkleken (när jag var där med barnen) runt år 2004. Nu tror jag att jag tar ut svängarna ännu mer än förr.
Jag är även sjukligt kär i Storbritannien och Irland. I mitt blod flyter nog även brittiskt blod. Jag skulle så gärna vilja bo i någonstans i Storbritannien under en tid. En dröm som vi får se om den går i uppfyllelse.
Sist men inte minst: Jag har två söner - 11 och 7 år. Fantastiska individer! Och så har jag ju en sambo och vi har nu varit tillsammans i 16 1/2 år! Inte illa! Jag älskar dem så mycket alla tre.
En om dagen i 30 dagar
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick
Gravdagen
Saknar er väldigt mycket mamma och pappa!
