Min mamma
Kära Kicki! Jag kan inte sätta mig in i hur det är att ha förlorat sin mamma. Jag vet bara hur skrämmande tanke är att min mamma skulle försvinna.
Men jag vet att saknad går aldrig riktig över, den finns i bakgrunden och gör sig påmind titt som tätt.
Stor kram!
Saknaden finns där för alltid. Det spelar liksom ingen roll att man klarar att leva utan sin älskade förälder, man vill inte leva utan henne (eller honom)! Livet är ju så mycket svårare och tristare utan. Och de värsta dagarna är födelsedagen och dödsdagen tycker jag. Tänker på dig idag och skickar grattis till din mamma på födelsedagen!
Stora kramar från mig!
Annika: Nej, och jag vill inte heller att saknaden ska försvinna, för den påminner mig om vilken fantastisk människa hon var. Men ibland blir saknaden olidlig och livet känns orättvist. Tack för dina tankar. Kram!
Anna: Jag sa alltid att jag aldrig kommer klara att leva utan mamma, men det gjorde jag ju, klarade... Men bitvis var det ju inget liv. Speciellt första året. Jag klarade det för att jag var tvungen, för Måns skull och Magnus (Emil fanns inte då). Du uttrycker det bra - jag vill inte leva utan henne! Kram och ses snart!
