På lördag
åker Magnus till Filippinerna i 10 dagar. Jag känner mig orolig och konstig. Det är jättekul för honom, men jag blir orolig för att något ska hända honom. Ingen av oss har varit så långt borta hemifrån förut och det är ett speciellt land han ska åka till (på konferens). Tänk om min hjärna bara kunde ta och koppla av ibland. Önskar jag kunde prata med min mamma så att hon kunde tanka över lite trygghet till mig.
Det är också första gången jag är ensam med barnen så länge - däremot har jag varit ifrån dem i tio dagar. Jag ska försöka dra ner på tempot nästa vecka och bara göra det nödvändigaste hemma osv. En sak jag kommer vara döless på när Magnus kommer hem är att laga mat. Jag lagar bara mat en till två gånger i veckan, resten sköter han. Jag är bortskämd med det.
Jag kommer sakna honom jättemycket.
jag förstår känslan! men tänk vad fort 10 dagar rusar fram. pepp
Liv: Jag vet - jag är fånig och orolig och dum. men sån är jag och tyvärr påverkar min historia mig ibland. Allt blir bättre när han väl åkt.
Jag förstår precis hur du känner!! E är i London just nu och ska komma hem ikväll. Kan inte låta bli att oroa mig över flygningen, skulle inte överleva om något händer. Men jag försöker lyssna till något som min kloke E brukar säga till mig: "Oroa dig inte för något innan det är ett faktum, det tar bara onödig energi som kan användas på annat istället". Det är så sant och jag försöker efterleva denna filosofi, men det är inte alltid så lätt när man som jag har lätt att oroa sig för saker... Det kommer säkert att gå jättebra Kicki!! Kram Maria
Ja, det är jobbigt när dom reser iväg men samtidigt är det skönt att ibland vara ensam och få längta lite...men Filippinerna var ju lite långt borta förstås...men 10 dagar går fort :) Kram!
Maria: Ja jag vet - oro slösar enormt på energin... Jobbigt. Tack för dina ord. Kram!
Milla: 10 dagar brukar ju gå fort vanligtvis, så det bör ju vara så även denna gång :). Kram!