Vet ni vad som kan hända
när man rensar i en lägenhet med mycket saker i? Jo man kan hitta en kartong full med dagböcker från ens tonår. Och så kan man bli sittande med dem i knät och läsa. Och så kan man börja gråta. Och skratta.
1988 - året då jag verkligen började kliva in i vuxenlivet tror jag. Gud så jobbigt jag hade med mig själv emellanåt! Men ändå, samma problem som jag brottas med idag även om det är på en annan nivå. Inte lika mycket berg- och dalbana hela tiden nu heller tror jag. Men samtidigt är det så mycket likheter - en del av det jag skrev i januari 1988 skulle jag ha kunnat skriva idag. En annan sak som är så konstig är att mina föräldrar levde när jag skrev de där dagböckerna. Konflikterna med min pappa är så tydliga samtidigt som kärleken till honom också finns där. Närheten till min mamma - vi var ett! När hon dog så dog minst halva jag, och jag har nu under sex och ett halvt år försökt återuppbygga den där förlorade hälften. Jag har lyckats rätt så bra tycker jag, men har en period just nu när jag känner mig ganska hudlös. Men trots det stark. Man kan vara hudlös ibland och ändå vara stark. Det kom jag på typ igår *haha*.
Nä den här rensningen har inte så hög fart märker jag! Nu ska jag dyka ner i nästa kartong...
1988 - året då jag verkligen började kliva in i vuxenlivet tror jag. Gud så jobbigt jag hade med mig själv emellanåt! Men ändå, samma problem som jag brottas med idag även om det är på en annan nivå. Inte lika mycket berg- och dalbana hela tiden nu heller tror jag. Men samtidigt är det så mycket likheter - en del av det jag skrev i januari 1988 skulle jag ha kunnat skriva idag. En annan sak som är så konstig är att mina föräldrar levde när jag skrev de där dagböckerna. Konflikterna med min pappa är så tydliga samtidigt som kärleken till honom också finns där. Närheten till min mamma - vi var ett! När hon dog så dog minst halva jag, och jag har nu under sex och ett halvt år försökt återuppbygga den där förlorade hälften. Jag har lyckats rätt så bra tycker jag, men har en period just nu när jag känner mig ganska hudlös. Men trots det stark. Man kan vara hudlös ibland och ändå vara stark. Det kom jag på typ igår *haha*.
Nä den här rensningen har inte så hög fart märker jag! Nu ska jag dyka ner i nästa kartong...
Kommentarer
Postat av: Anna
Åh vilket härligt fynd! Det är så roligt och omskakande att läsa det man skrev för så länge sen! Vissa grejer minns man inte ens medan annat är inetsat i själen för evigt.
Jag hittade också mina dagböcker häromåret(skrev nästan varje dag från 11 års ålder till kanske 25 och därefter lite sporadiskt) - hos en kompis. Jag flyttade runt så mycket en period och hade grejer hos alla kompisar och den där kassen glömdes. När han skulle flytta hittade han den på sin vind. Och jag som trodde den var borta! Jätteroligt att dyka ner i. :D
Postat av: Kicki
Anna: Jag skrev inte så regelbundet och mkt som du verkar ha gjort, men de finns en del böcker ändå. Roligast är de från är man var 13-14 och var kär en ny kille varje vecka :).
Trackback
