Klädbyte
Idag var det dags för klädbyte här i Tallkrogen - barnkläder. En gång i halvåret sker detta, och det är något jag inte kan missa. Man märker de kläder man vill sälja med pris och medlemsnummer och lämnar in dagen innan (igår). Det man "kryssar" åker iväg till ett barnhem i Estland (eller liknande land) om det inte blir sålt. I morse var jag där (i Tallkrogens skolas matsal) och handlade. Det blev skridskor till både Måns och Magnus, Enskede IK-tröja till Måns, en del hoods till Måns, fin skjorta och t-shirt med tvättbjörn till Emil, ett antal videofilmer för 10:- styck till barnen och oss m.m. För 500:- fick jag en hel (proppfylld) blå IKEA-kasse + en vanlig pappkasse. Och så sålde jag för drygt samma summa (jag brukar gå mer i vinst, men hade lite oflyt denna gång). Och så jobbade jag 1 1/2 timme med att sitta i en av kassorna. Det är alltid roligt att träffa en stor del av Tallkrogens befolkning och snicksnacka lite över klädhögarna. Jag är stolt över att bo i Tallkrogen - känns som en "by" nära storstaden.
Dagens positiva händelse blir alltså klädbytet, men även att jag har varit hemma och sytt om en del second hand-kläder (till mig själv) och fikat med barnen m.m. Det har regnat, så någon utevistelse kände jag inte för idag.
Imorgon blir det nog IKEA med Emil.
Dagens positiva händelse blir alltså klädbytet, men även att jag har varit hemma och sytt om en del second hand-kläder (till mig själv) och fikat med barnen m.m. Det har regnat, så någon utevistelse kände jag inte för idag.
Imorgon blir det nog IKEA med Emil.
We can do it!
Idag har jag på mig en t-shirt med det här trycket på. Är det inte en dödscool bild? Köpte på en marknad i Amsterdam. Åh vad jag längtar tillbaka!
Ok, nu finns han säkert överallt
på reklampelare i stan. Och jag har just lagt in honom på mitt skrivbord på datorn. Men det är inte HM-reklamfotona jag lagt in, utan det här:
(Ja, jag vet att jag kanske är fånig och tonårsaktig, men när det gäller mina idoler av olika slag så tänker jag INTE bli vuxen.) Här kommer han - the man - Mads Mikkelsen.
Snart snart är det helg!
(Ja, jag vet att jag kanske är fånig och tonårsaktig, men när det gäller mina idoler av olika slag så tänker jag INTE bli vuxen.) Här kommer han - the man - Mads Mikkelsen.
Snart snart är det helg!
Jag hinner inte
skriva något längre inlägg idag heller, men jag hinner skriva att Örnen är en mycket bra tv-serie som ALLA bör se. Den är från Danmark så klart. Danskar vet hur man gör riktigt bra polisserier. Och så vet de hur man snackar coolt också. Danska är nog mitt favoritspråk efter brittisk, skottsk och irländsk engelska.
En av dagens positiva händelser var när jag lyssnade på Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava (hoppas det stavas så) i mp3-spelaren på vägen hem från jobbet. Och så var det trevligt när vi firade av en blivande pensionär på jobbet. Och lite småroligt var det när Johan på jobbet sa att han är "pro-life-are" och emot abort och att jag nästan gick på det (jag har väl sagt att jag är mycket lättlurad).
Godnatt på er - imorgon blir en fullspäckad dag som avslutas med middag för långväga gäster. Och Magnus är inte hemma så jag ska ro i land allting själv. En utmaning - men den ska jag väl klara?
En av dagens positiva händelser var när jag lyssnade på Lars Winnerbäcks nya skiva Daugava (hoppas det stavas så) i mp3-spelaren på vägen hem från jobbet. Och så var det trevligt när vi firade av en blivande pensionär på jobbet. Och lite småroligt var det när Johan på jobbet sa att han är "pro-life-are" och emot abort och att jag nästan gick på det (jag har väl sagt att jag är mycket lättlurad).
Godnatt på er - imorgon blir en fullspäckad dag som avslutas med middag för långväga gäster. Och Magnus är inte hemma så jag ska ro i land allting själv. En utmaning - men den ska jag väl klara?
Onsdag
och det är reklampaus i Greys Anatomy. Då passar jag på att skriva att dagens positiva nog måste ha varit att jag blev bjuden på god lax hos grannen när jag skulle hämta Emil där. Ett avbrott i det vanliga ekorrhjulet.
Just nu
har jag på mig en t-shirt som det står PAPPALEDIG på. Det var väl genus :)?
Ibland uppstår såna
där ögonblick som gör att jag nästan skrattar ihjäl mig och fortsätter skratta en hel dag. Idag gjorde det det. Och det är Magnus förtjänst. När jag ringde honom till hans jobb i morse så berättade han följande historia för mig.
Eftersom han är en så extremt hurtig person (mitt tillägg) så cyklar han till jobbet varje dag (ca 2 mil fram och tillbaka). Och ibland när han cyklar så kan det hända små olyckor (som jag oftast inte vill höra om eftersom jag är en så orolig själ). Idag så kommer Magnus till en flervägsstopp (två vägar korsar varandra och det är stopplikt från alla håll) och skiter i att bromsa in nämnvärt vilket inte heller en man från höger gör vilket i sin tur resulterar i att de krockar med varandra (dock ej i så hög fart). Det första mannen från höger utbrister är "CHRIST!!!!!!!" och sedan börjar han fixa med sitt styre som hamnat snett. Magnus tror att mannen är från ett engelskspråkigt land och börjar lite nervöst säga saker som "I am sorry" till honom på just engelska, och så frågar han "is it OK?". Mannen slänger sig då upp på cykeln och utbrister "Ja det får jag hoppas" och cyklar iväg.
Jag fick ett totalbryt av skratt efter den här historien, och jag vet att det inte alls är lika roligt för er att se det så här i skrift, men om ni kände Magnus och vet hur han är och sedan kopplar på det här med "CHRIST!!!!" samt en massa förvirring och pinsamhet från båda de "krockande" männens sida, så blir det faktiskt en 10-poängare. Jag kan ärligt talat knappt skriva ner denna historia utan att skratta mest hela tiden - blir helt svag i hela armarna.
Av alla uttryck man kan välja vid en krock så väljer han CHRIST! Jag skulle nog snarare anropat SATAN, men det kan ju vara så att han trodde hans sista stund var kommen och ville att CHRIST skulle komma och hämta honom?
Ja ja - det är härligt att få vara så där galet fnittrig en hel dag. Det blir en klassiker detta, och varje gång jag säger CHRIST så kommer både jag och Magnus definitivt att skratta.
Dagens positiva: Ovanstående historia (eftersom den hade en lycklig utgång).
Eftersom han är en så extremt hurtig person (mitt tillägg) så cyklar han till jobbet varje dag (ca 2 mil fram och tillbaka). Och ibland när han cyklar så kan det hända små olyckor (som jag oftast inte vill höra om eftersom jag är en så orolig själ). Idag så kommer Magnus till en flervägsstopp (två vägar korsar varandra och det är stopplikt från alla håll) och skiter i att bromsa in nämnvärt vilket inte heller en man från höger gör vilket i sin tur resulterar i att de krockar med varandra (dock ej i så hög fart). Det första mannen från höger utbrister är "CHRIST!!!!!!!" och sedan börjar han fixa med sitt styre som hamnat snett. Magnus tror att mannen är från ett engelskspråkigt land och börjar lite nervöst säga saker som "I am sorry" till honom på just engelska, och så frågar han "is it OK?". Mannen slänger sig då upp på cykeln och utbrister "Ja det får jag hoppas" och cyklar iväg.
Jag fick ett totalbryt av skratt efter den här historien, och jag vet att det inte alls är lika roligt för er att se det så här i skrift, men om ni kände Magnus och vet hur han är och sedan kopplar på det här med "CHRIST!!!!" samt en massa förvirring och pinsamhet från båda de "krockande" männens sida, så blir det faktiskt en 10-poängare. Jag kan ärligt talat knappt skriva ner denna historia utan att skratta mest hela tiden - blir helt svag i hela armarna.
Av alla uttryck man kan välja vid en krock så väljer han CHRIST! Jag skulle nog snarare anropat SATAN, men det kan ju vara så att han trodde hans sista stund var kommen och ville att CHRIST skulle komma och hämta honom?
Ja ja - det är härligt att få vara så där galet fnittrig en hel dag. Det blir en klassiker detta, och varje gång jag säger CHRIST så kommer både jag och Magnus definitivt att skratta.
Dagens positiva: Ovanstående historia (eftersom den hade en lycklig utgång).
Näää
Upp till kamp var ingen serie för mig... Säkert ensam i Sverige om att tycka så, men det spelar ingen roll. Jag gillar kläderna och allt runt omkring men inte karaktärerna. Och nu mår jag faktiskt rent dåligt efter att ha sett sista delen. Speciellt dåligt mår jag över den lille pojken Johan skull. Och ändå så vet jag ju att det "bara är en film". Men tyvärr vet jag även att mycket skit händer i verkligheten också, och det kanske är den vetskapen som gör att jag påverkas så. Och det är ju inte Upp til kamps fel.
Nåväl.
Dagens positiva: min projektledare tycker jag är en bra organisatör och solen sken nästan hela dagen
Nåväl.
Dagens positiva: min projektledare tycker jag är en bra organisatör och solen sken nästan hela dagen
Det kanske finns en Gud ändå
När jag steg upp i morse så säger Magnus att Mads Mikkelsen är på förstasidan i DN och att det är ett långt reportage om honom i DN Söndag. Det reportaget slukades med hull och hår även om jag tycker att reportern var lite väl "idoldyrkande" och ingående i sin beskrivning av Mads. Hon tar till och med upp att han har ett välformat näshår som sticker fram - och det är ju lite mer information än vad jag som läsare vill ha... Men inte ens ett näshår kan få mig att vika en tum från Mads sida. Han är bara så cool, och så är han ju från Köpenhamn och jag längtar dit som bara den.
Vi hörs vidare.
Ps. Eller så är jag bara avundsjuk för att reportern får bli skjutsad på Mads cykel. Du väljer själv.
Vi hörs vidare.
Ps. Eller så är jag bara avundsjuk för att reportern får bli skjutsad på Mads cykel. Du väljer själv.
Hon glömde mig inte
så nu är jag nyklippt. Blev helt ok, men blir nog bättre när jag tvättat och fixat med det själv.
Dagens positiva:
Jag rensade ut 20 glas som jag inte använder ur ett av köksskåpen :). Och ersatte med 8 nya. 20-8=12 bort
God natt!
Dagens positiva:
Jag rensade ut 20 glas som jag inte använder ur ett av köksskåpen :). Och ersatte med 8 nya. 20-8=12 bort
God natt!
Dagens
positiva händelse måste ha varit barnens skratt när jag berättade för dem hur de var när de var riktigt riktigt små. Emil skrattade så han kiknade.
I övrigt så är jag fredagstrött och ser fram emot i morgon då jag ska få klippa mig...hoppas jag :).
Det regnar ute och ljusen är mysiga på bordet. Ibland är det helt ok med höst - det kan jag erkänna - men jag längtar som sjutton till april 2008 ändå.
Sov gott!
Ps: Detta inlägg skule ha postats i går kväll men nåt hände med internetanslutningen...
I övrigt så är jag fredagstrött och ser fram emot i morgon då jag ska få klippa mig...hoppas jag :).
Det regnar ute och ljusen är mysiga på bordet. Ibland är det helt ok med höst - det kan jag erkänna - men jag längtar som sjutton till april 2008 ändå.
Sov gott!
Ps: Detta inlägg skule ha postats i går kväll men nåt hände med internetanslutningen...
Tillsammans: Om medkänsla och bekräftelse
heter en bok som jag har beställt och som hämtades ut idag på väg hem från jobbet. Den är skriven av Anna Kåver och Åsa Nilsonne. Jag har tidigare läst varsin bok av respektive författare. Dels Att leva ett liv, inte vinna ett krig: Om acceptans och dels Vem är det som bestämmer i ditt liv: om medveten närvaro. Båda är oerhört bra och tänkvärda, även om "acceptans-boken" betydde mer för mig. Hoppas nu jag tar mig tid och läser denna så snart som möjligt.
Dagens positiva händelse: Jag duschade i tid, så att jag slapp stressa inför Örnen som börjar nuuuuu på kanal 1.
Dagens positiva händelse: Jag duschade i tid, så att jag slapp stressa inför Örnen som börjar nuuuuu på kanal 1.
Glömde
dagens positiva händelse igår.
Jag var med Emil i Farsta Centrum själv och så gick vi till frisören och klippte honom. Han satt som ett ljus hela tiden och blev så fin att jag skulle ha kunnat käka upp honom. Idag har han fotograferats på dagis, med guldspray i håret.
Jag älskar att vara med ett barn i taget emellanåt.
Jag var med Emil i Farsta Centrum själv och så gick vi till frisören och klippte honom. Han satt som ett ljus hela tiden och blev så fin att jag skulle ha kunnat käka upp honom. Idag har han fotograferats på dagis, med guldspray i håret.
Jag älskar att vara med ett barn i taget emellanåt.
Lite kläder
Dessa två tunikor/klänningar har jag beställt från www.ellos.se:
Tror jag blir fin-fint!
Ps. Fick lite panik när Elisabeth nedan sa att hon skulle kolla runt på kläder här i bloggen, och jag har inte lagt ut några kläder på evigheter (vilket INTE betyder att jag inte har shoppat...).
Tror jag blir fin-fint!
Ps. Fick lite panik när Elisabeth nedan sa att hon skulle kolla runt på kläder här i bloggen, och jag har inte lagt ut några kläder på evigheter (vilket INTE betyder att jag inte har shoppat...).
Terrorn fortsätter
Eller kalla det i-landsproblemen fortsätter om ni vill....
Som jag nämnde igår så skulle jag klippa och slinga mig ikväll. Jag har sett fram emot denna dag otroligt mycket och var till och med tvungen att fixa barnvakt till Emil för att kunna gå dit (Magnus och Måns spelade fotbollsmatch). När jag kommer dit så är det ingen där... Jag väntar 10 minuter och sedan ringer jag. Då har hon glömt bort mig! Hur kan man glömma bort mig (är jag så liten och tystlåten)? Eller hon kanske snarare hade förträngt mig :)? Hon var på ett födelsedagskalas. Och där stod jag och tänkte att nu får det vara slut på tidsödande resor hit och dit. Kanske har hon en tid till mig på lördag. Vi får se. Men i morgon blir det nog keps eller sjal eller flätor eller rånarhuva.
När jag äntligen är hemma så pajjar min mp3-spelare. Utan den är jag ju handikappad. Men eftersom jag är grymt envis så felsöker jag via hemsidan och tro det eller ej - jag fixar den. Så nu känner jag hopp om livet för en stund igen. Det är ofta upp och ner i Kickis liv.
På jobbet känner jag mig mer eller mindre uppe i varv hela tiden just nu. Jag ringer och mailar personer som ska besökas, anställas, kollas, uppmuntras och hämtas. Det är kul och spännande och högst förvirrande. Men jag älskar ju kontakt med människor och det är tur just nu.
Undrans om jag ska börja skriva något positivt som hänt varje dag här på bloggen (eller de dagar jag hinner blogga)?
Dagens positiva händelse: Mina avocados var mogna när jag skulle äta dem till lunch :).
Som jag nämnde igår så skulle jag klippa och slinga mig ikväll. Jag har sett fram emot denna dag otroligt mycket och var till och med tvungen att fixa barnvakt till Emil för att kunna gå dit (Magnus och Måns spelade fotbollsmatch). När jag kommer dit så är det ingen där... Jag väntar 10 minuter och sedan ringer jag. Då har hon glömt bort mig! Hur kan man glömma bort mig (är jag så liten och tystlåten)? Eller hon kanske snarare hade förträngt mig :)? Hon var på ett födelsedagskalas. Och där stod jag och tänkte att nu får det vara slut på tidsödande resor hit och dit. Kanske har hon en tid till mig på lördag. Vi får se. Men i morgon blir det nog keps eller sjal eller flätor eller rånarhuva.
När jag äntligen är hemma så pajjar min mp3-spelare. Utan den är jag ju handikappad. Men eftersom jag är grymt envis så felsöker jag via hemsidan och tro det eller ej - jag fixar den. Så nu känner jag hopp om livet för en stund igen. Det är ofta upp och ner i Kickis liv.
På jobbet känner jag mig mer eller mindre uppe i varv hela tiden just nu. Jag ringer och mailar personer som ska besökas, anställas, kollas, uppmuntras och hämtas. Det är kul och spännande och högst förvirrande. Men jag älskar ju kontakt med människor och det är tur just nu.
Undrans om jag ska börja skriva något positivt som hänt varje dag här på bloggen (eller de dagar jag hinner blogga)?
Dagens positiva händelse: Mina avocados var mogna när jag skulle äta dem till lunch :).
Två och en halv timme för att ta sig hem
Och det kan jag tacka SL för. Bläääää! Jag trodde nästan att jag skulle vara tvungen att gå ändå hem. Började min resa hemåt kl. 16.45. Vanligtvis skulle jag vara här hemma vid 17.30 då, men idag var jag hemma 19.15. Signalfel... Ok sånt kan väl hända, men nu hände det mig och en dag då det var föräldramöte på dagis som en av oss ville gå på. Men det bidde inget föräldramöte. Det bidde sitta i mörk tunnel i 20 minuter utan information om vad som var fel. Varför kan inte SL bli bättre på information? Totalt omöjligt. Jag har alltså väntat, suttit i mörkt tåg, trängts på buss i rusningstrafik och fått ett mindre bryt när jag kommer fram till Skanstull och förstår att trafiken ännu inte är igång. Pressa sig på ny buss och ringa Magnus som ska ta barnen med sig och hämta mig vid Gullmarsplan. Men gissa vad? Jo Magnus har inget lokalsinne så han åker fel och kommer in i stan och får betala biltull och vet inte hur han ska ta sig tillbaka och ringer mig och säger "Du får ta dig hem själv på nåt sätt för jag är fast i Gamla stan". Då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta eller skrika. Så jag skrattade lite och sedan ringde jag Rosie och pratade av mig min ilska. T-banan hade börjat gå igen och när jag kommer till Tallkrogen så ser jag en bekant Saab dyka upp - Magnus och killarna. Så jag fick skjuts 500 meter i varje fall - grattis :).
Ja det var det det. Och nu är det bara att försöka ladda om inför nästa dag.
Vad är väl ett signalfel? Alldeles alldeles underbart, eller?
Ja det var det det. Och nu är det bara att försöka ladda om inför nästa dag.
Vad är väl ett signalfel? Alldeles alldeles underbart, eller?
Söndag kväll
Vart tog den här helgen vägen? Så frågar jag mig nästan alltid. Igår såg vi Bajen besegra Gävle med 4-3 på Söderstadion. Det ver nervpirrande värre. Måns bröt ihop när Gävle gjorde 3-3 - han grät och grät och vi andra tänkte "jag skulle också vilja gråta men gör det inte för man ska ju vara en god förlorare". Men så helt plötsligt i andra halvlek så fick Hammarby till ett segermål. Underbart skönt, för nu är det nästan bara svåra matcher kvar. Idag har vi varit och tittat på när Måns spelat med sitt fotbollslag - Enskede IK. Det gick inte lika bra som för Bajen tyvärr. Förlust med typ 7-0. Men de kämpade på bra och hade roligt och det är ju huvudsaken.
Resten av dagen har jag ägnat åt att rensa (som vanligt). Fråga: Hur mycket kan en smal liten garderob innehålla egentligen? Svar: Alldeles för mycket. Jag gick ner till grannen med en Ica-kasse med kläder och hon blev jätteglad. Och sedan fylldes minst en svart sopsäck till, och ändå är garderoben full (men inte sprängfylld som förut). Jag är inge vidare på Feng shui tyvärr, men jag ger inte upp.
Veckan som kommer ska jag klippa mig - verkligen välbehövligt just nu.
Nej - jag känner mig lite oinspirerad - så det här blev väl ett blaha-blaha inlägg :). Kanske återkommer senare - jag vet att jag fick en idé till inlägg förut - men den är som bortblåst nu.
Ciao!
Resten av dagen har jag ägnat åt att rensa (som vanligt). Fråga: Hur mycket kan en smal liten garderob innehålla egentligen? Svar: Alldeles för mycket. Jag gick ner till grannen med en Ica-kasse med kläder och hon blev jätteglad. Och sedan fylldes minst en svart sopsäck till, och ändå är garderoben full (men inte sprängfylld som förut). Jag är inge vidare på Feng shui tyvärr, men jag ger inte upp.
Veckan som kommer ska jag klippa mig - verkligen välbehövligt just nu.
Nej - jag känner mig lite oinspirerad - så det här blev väl ett blaha-blaha inlägg :). Kanske återkommer senare - jag vet att jag fick en idé till inlägg förut - men den är som bortblåst nu.
Ciao!
Har den stora tröttheten startat nu?
Ja jag tror det, tyvärr. Varje gång klockradion går i gång numera så tror jag det är ett skämt. Men på något sätt så har jag tagit mig hit till jobbet i varje fall. Och jag var här tidigt... Strax efter 7. Ska hämta barnen idag och då måste man gå tidigt vilket innebär att man måste vara här tidigt - i varje fall om man jobbar heltid som jag. Tänk att ha fredagarna eller måndagarna lediga! Vad underbart det skulle vara. Men jag tänker inte gå ner i tid, för går jag ner i tid så kommer jag bli "nedprioriterad" här på jobbet tror jag. Och även om jag skulle ha en deltid på 80 procent så skulle jag säkert jobba mer än det ändå. Så jag håller mig till min heltid. Funderar dock på att ta en veckas semester i slutet av oktober, när skolbarnen har höstlov.
Höst höst - just idag var den vacker. Mycket vacker. När tunnelbanan gled över Skanstullsbron var det obeskrivligt. Morgonsol och glittrande vatten och träden som svagt börjar skifta i rosttoner. Med bra musik i lurarna blir det nästan magiskt och overkligt.
Ser fram emot eftermiddagen då jag troligtvis ska göra en klassiker, dvs ta med barnen hem till Lotta och hennes pojkar och fixa en enkel middag. När jag sa det till Måns i går, så frågade han "Kommer du och Lotta prata mycket då?" Vad svarar man :)? "Jo det kommer vi nog göra"
Här kommer en höstbild, även om hösten i Stockholm inte kommit fullt så långt som på detta foto än.
Höst höst - just idag var den vacker. Mycket vacker. När tunnelbanan gled över Skanstullsbron var det obeskrivligt. Morgonsol och glittrande vatten och träden som svagt börjar skifta i rosttoner. Med bra musik i lurarna blir det nästan magiskt och overkligt.
Ser fram emot eftermiddagen då jag troligtvis ska göra en klassiker, dvs ta med barnen hem till Lotta och hennes pojkar och fixa en enkel middag. När jag sa det till Måns i går, så frågade han "Kommer du och Lotta prata mycket då?" Vad svarar man :)? "Jo det kommer vi nog göra"
Här kommer en höstbild, även om hösten i Stockholm inte kommit fullt så långt som på detta foto än.
Jag har blivit utmanad av
Liv.
Regler: Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg som innehåller åtta fakta eller vanor om en själv. I slutet av inlägget utmanar bloggaren åtta nya personer. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen i deras kommentarrutor på deras bloggar, så att de vet att de har blivit utmanade.
Vanor/ovanor eller tvångsbeteende, välj själv!
1) Jag hmmm:ar när någon berättar något för mig (för att visa att jag lyssnar, men ibland är det omedvetet)
2) Jag lägger alltid fram de kläder jag ska ha på mig dagen efter kvällen före (för om jag inte gör det så kommer jag försent till skola/dagis/jobb)
3) Jag byter i stort sett aldrig om till myskläder när jag kommer hem från jobbet (vilket det verkar som att majoriteten av Sveriges vuxna befolkning gör)
4) Jag stryker mycket av mina kläder
5) Om jag ser en kändis/artist som jag gillar mycket så kan jag inte vara diskret, utan personen ifråga kommer veta att jag är ett fan när den gått förbi
6) Jag kan inte viska (påstår vissa välinsatta personer - men jag hävdar fortfarande att jag kan det under extrema omständigheter)
7) Jag tvinnar och flätar mitt hår rätt så ofta när jag tänker eller sitter på ett seminarium
8) Jag älskar att prata engelska
Och så lite bonuspunkter:
9) Jag dunkar mig tre gånger i ryggen när jag går på en A-brunn, och har jag barnen med mig dunkar jag 9 gånger (försöker göra det diskret dock...)
10) Jag kan alltid motivera ett inköp av ytterligare ett par schyssta Dr Martenskängor/skor
11) Jag lägger alltid på lite extra (vissa kallar det överdriver...) när jag berättar en historia - för underhållningens skull
12) Jag är en mästare på negativa tankar (men övar på att bli sämre på dem)
Ok - jag utmanar alla som känner sig manande :)!
Några Amsterdamfoton
Ja vart ska man börja?
Med att berätta menar jag...
Tror mitt första inlägg får bli så här:
Amsterdams TOP 5 med tillägg:
1) Alla cyklister - i princip alla cyklar och resten håller på att bli överkörda/dödade av cyklisterna. Och hur coola ser de inte ut - cyklisterna. Bohemer som kostymnissar, det spelar ingen roll. Vanliga cyklar utan extraattiraljer och alla sitter upprätt när de cyklar (själv har jag en mountainbike men jag såg inte en enda en med en sådan cykel).
2) Alla second hand-butiker och marknader. Paradiset för Kicki! Nordenmarkts marknad på måndagen var inte att leka med. Jag skulle kunna förköpt mig, men nöjde mig med att få utnyttja min extraväska som jag hade nedstoppad i min ordinarie resväska... En jättefin figursydd rutig kappa - dubbelknäppt för runt 300 spänn (och då var det en av de dyrare saker jag köpte...) utgör ett av fynden från Nordenmarkts marknad (några kjolar och en 60-talstunika ett par andra).
3) Kanalerna och broarna - de finns överallt och jag bara log hela tiden. Hur kan en stad vara så mysig?
4) Alla mysiga pubar/caféer/barer/restauranger! Det går inte att välja, för alla är mysiga (men tillslut tar man bara en och blir inte missnöjd).
5) Amsterdaminvånarna - glada, tillmötesgående, hjälpsamma, humoristiska och kanske lite flirtiga.
Och så nummer 6....
Jag är inte drogromantiker och har själv aldrig ens tagit ett bloss (på en vanlig tobakscigg) - men jag är heller inte någon som vill förbjuda allt och jaga haschrökare med höga straffskalor osv. Överallt i Amsterdam och även i Utrecht så slår haschdoften emot en, och det får en att tänka till kring hur olika det kan vara världen över. Varför ses egentligen hasch som farligare än alkohol här i Sverige? Är det grundat på fakta? Varför vägrar vi att begränsa alkoholtillgängligeheten medan vi jagar knarkare?
Nåväl jag är alldeles för trött för att ge mig in på en sån här diskussion nu, men min vistelse i Holland fick mig att tänka till på kring de här frågorna igen (kriminolog-generna fick sig en skjuts framåt igen).
Återkommer med mer inlägg om Holland. Ha en skön fredagskväll.
Tror mitt första inlägg får bli så här:
Amsterdams TOP 5 med tillägg:
1) Alla cyklister - i princip alla cyklar och resten håller på att bli överkörda/dödade av cyklisterna. Och hur coola ser de inte ut - cyklisterna. Bohemer som kostymnissar, det spelar ingen roll. Vanliga cyklar utan extraattiraljer och alla sitter upprätt när de cyklar (själv har jag en mountainbike men jag såg inte en enda en med en sådan cykel).
2) Alla second hand-butiker och marknader. Paradiset för Kicki! Nordenmarkts marknad på måndagen var inte att leka med. Jag skulle kunna förköpt mig, men nöjde mig med att få utnyttja min extraväska som jag hade nedstoppad i min ordinarie resväska... En jättefin figursydd rutig kappa - dubbelknäppt för runt 300 spänn (och då var det en av de dyrare saker jag köpte...) utgör ett av fynden från Nordenmarkts marknad (några kjolar och en 60-talstunika ett par andra).
3) Kanalerna och broarna - de finns överallt och jag bara log hela tiden. Hur kan en stad vara så mysig?
4) Alla mysiga pubar/caféer/barer/restauranger! Det går inte att välja, för alla är mysiga (men tillslut tar man bara en och blir inte missnöjd).
5) Amsterdaminvånarna - glada, tillmötesgående, hjälpsamma, humoristiska och kanske lite flirtiga.
Och så nummer 6....
Jag är inte drogromantiker och har själv aldrig ens tagit ett bloss (på en vanlig tobakscigg) - men jag är heller inte någon som vill förbjuda allt och jaga haschrökare med höga straffskalor osv. Överallt i Amsterdam och även i Utrecht så slår haschdoften emot en, och det får en att tänka till kring hur olika det kan vara världen över. Varför ses egentligen hasch som farligare än alkohol här i Sverige? Är det grundat på fakta? Varför vägrar vi att begränsa alkoholtillgängligeheten medan vi jagar knarkare?
Nåväl jag är alldeles för trött för att ge mig in på en sån här diskussion nu, men min vistelse i Holland fick mig att tänka till på kring de här frågorna igen (kriminolog-generna fick sig en skjuts framåt igen).
Återkommer med mer inlägg om Holland. Ha en skön fredagskväll.
I love Amsterdam!
Sitter i den lilla hotellreceptionen pa mitt hotell i Amsterdam och ska snart ut och ha mina sista timmar har for den har gangen... For jag kommer komma tillbaka! Det har ar en fantastisk stad! Den mysigaste jag nagonsin varit i tror jag (man blir tokig av alla underbara kanaler och byggnader). Och mycket second hand-affarer. Och trevliga ar de - hollandarna/nederlandarna.
Hinner inte skriva mer nu, men det kommer en mer utforlig rapport senare. Forhoppningsvis med nagra bilder ocksa (har varit dalig pa att fota denna gang).
Konferensen i Utrecht var ocksa bra forresten, aven om Amsterdam nu har tagit andan ur mig, och jag darfor inte har den i sa frascht minne.
Vi ses!
Uppdatering: Jag är hemma nu. Blev något strul när jag skulle publicera inlägget i morse :)
