Lite som jag

Jag och mina konserter! Vad vore jag utan dessa? De ger mig så otroligt mycket. Visst, ibland blir man besviken men ibland blir man också så otroligt nöjd. Så nöjd att det pirrar i kroppen i flera veckor, ibland månader efteråt.

Igår kväll fick jag "inkassera" en fantastisk 40-årspresent av ett gäng underbara musikintresserade vänner. Jag fick ett presentkort på "rockband med tilltugg" (eller liknande :)) och tilltugget blev på Koh Phangan och rockbandet blev Dundertåget på Debaser Slussen. En kväll som var raktigenom rolig och inspirerande. Vi var fyra till en början men sen slöt MetallicaAnnika upp till själva konserten. Alla som varit med och gett mig presenten kunde tyvärr inte hänga på, men jag tänkte på dem upprepade gånger under kvällen. Det är idag omöjligt att hitta ett datum då alla i ett gäng på ca 10 pers kan. Men som tur är så träffar jag flera av dem som inte kunde i går vid en annan begivenhet om tre veckor.

Alltså - hur bra var det inte igår? Jag kan inte skriva mer superlativ, för då tycker ni nog att jag överdriver och ljuger. Så jag nöjer mig med att säga: Ta tillfället i akt och se Dundertåget när de kommer till en stad nära dig! Och helst på en liten lokal. Jag tror de gör sig bäst då nämligen. När det är trångt och svettigt och ROCK'N ROLL!

Publiken var hur läcker som helst, med allt från 45-50-åriga gamla hårdrockare till 20-åriga söta rocknissar och nissor. Fina tatueringar fick vi också se.

KRAM till alla mina musiksnackare! Hur ska jag någonsin kunna återgälda er detta?