Lite som jag

Jag fyller år, och jag har alltid varit lite barnsligt förtjust i att fylla år, även om det nu är lite jobbigt också för man känner sig så gammal. I kväll ska jag frottera mig med mina vänner och gå ut och äta tapas! Ska bli supergott och mysigt. Har redan fått nästan 100 grattismeddelanden på facebook. Sånt värmer!

Vi hörs med ett roligare inlägg en annan dag.

Ha det!

Det drar i köptarmen på dessa Hasbeens som kommer finnas på HM i morgon (tror jag).

Måns och Magnus har varit i Milano sedan i fredags och kom hem idag. De har sett matchen Milan-Sampdoria på San Siro-arenan i Milano. Världens upplevelse för Måns, men även för hans pappa. Zlatan var tyvärr avstängd, men Milan vann med 3-0 och Måns är jättenöjd med sin resa.

Lite bleka, men ack så glada!




Bonos hus





I solskenet.



Killeney beach



Dublin

Vi har haft det så bra att jag fått PDD. Post-Dublin-Depression. Här är det fortfarande grått och kallt och där var det varmt, soligt och så fanns det gott öl och snygga kläder. Jag antar att det är positivt att känna så här, för då har det varit en riktigt bra resa, men det är svårt att motivera sig till att gå upp på morgonen och ta tag i vardagslivet. Att träffa barnen var dock naturligtvis kul och även de hade haft en jättebra helg.

Här kommer lite foton som är tagna med min iphone. Lägger upp fler bilder när jag laddat upp foton från de riktiga kamerorna.












Utanför Bonos hus (U2 ni vet :))



Utanför Bonos grind







Bonos hus från stranden i Killeney. Har bättre foton med den andra kameran.

Väskorna packade.
Konstig förkylning kvar - men inget som inte går att bota med lite ipren och nässpry med kortison (hoppas jag).
Barnen ok just nu.
RAPPORTEN INLÄMNNAD!
Ett glas vin på bordet :).

Vi ses om ett tag. Snart Gröna Ön.

Observera att jag skrev rapporten inlämnad två gånger. Nu skrev jag det en tredje gång.

Igår fick jag gå hem från jobbet för jag kände mig sjuk. Något milt magvirus/förkylning, men jobbigt. Idag har det gått upp och ner kring hur jag mått, men jag har proppat mig full med ipren m.m. för att orka jobba här hemma. Jag ska ju för sjutton in med ett klart manus på torsdag! Nu läser min chef manuset för sista gången. Snälla snälla chefen - inte så många kommentarer denna gång? Det vore skönt :).

Håll nu tummarna för att barnen inte får detta! Jag orkar inte med att "någon" (tror inte på Gud men det kanske finns ett öde eller nåt) ska testa mig till det yttersta hela tiden. Det har ju funnits många andra veckor att bli sjuk på. Men nej, det ska vara just denna vecka.

Ciao!

Trots att vi åker till Dublin först på fredag så har jag tagit upp resväskorna och förberett packningen. Jag och Magnus ska för första gången på över 12 år åka på semester utomlands själva, utan barn. Tre nätter på superfint hotell mitt i centrala Dublin. Jag är superpirrig och nervös. Det nervösa rör förstås barnen. Min brorsa Anders ska ta hand om dem, och jag litar 100 procent på honom, men jag är nervös för att något av barnen ska bli sjukt eller att Anders ska bli sjuk eller att något annat jobbigt ska hända. Måste försöka behålla mitt lugn.

Den här veckan ska jag förhoppningsvis bli klar med min rapport. Jag får ytterligare kommentarer i morgon och sedan de sista på onsdag. Det känns som att de aldrig tar slut. Men det ska det göra. Tålamod krävs.

Vad tror ni, räcker det med skinnjacka och någon kofta under och en varm sjal som ytterplagg om det är mellan 13-15 grader i Dublin. Jag tycker skor och ytterplagg är det svåraste att packa när man ska bort. För jag vill bara ha ett par skor/kängor och en jacka. Jag vet ju att jag säkert kommer köpa minst ett par skor där.

Pirr pirr på er!