Oro
Jag känner att den är på väg igen, i den mer förstärkta formen. Och säkert obefogad. Men sak samma. Oro får en att må dåligt även om den är obefogad. Det gäller jobbet och det ansvar jag har där. Kommer det gå bra? Det måste det göra. Så mycket osäkerhet att hantera i detta projekt. Usch, jag vill kunna gå till jobbet varje morgon och känna mig lugn. Måste nog sätta mig ner och göra en så kallad problemlösning och sedan konsultera chefen.
Kram Kicki! Oro är jobbigt och inte hjälper det väl att säga till dig att allt blir bra: oro lever sitt eget liv! Men jag säger det ändå! :-)
Bra med problemlösning och att prata med chefen; inte gå själv med ont-i-magen-oro!
Kram!
Lotta O
Håller med! Ofta tänker man det värsta själv - till ingen nytta, så prata.
Tack tjejer!Lite bättre nu. Kramar!
