Nytt år
Fick ett tråkigt besked igår, så där på årets sista skälvande timmar. En av mina bästa vänner (med familj) som bor väldigt nära oss, ska troligtvis flytta. Det går inte att beskriva vad underbart det är att ha en familj man gillar så mycket boendes ett stenkast ifrån. Våra barn är bästisar, och jag oroar mig nu för att mina barn ska bli ensamma. De har så kul ihop och umgås väldigt mycket. Undrar hur de (både våra och deras) kommer ta det!
Jag trodde jag skulle få behålla lyxen att ha den här familjen nära oss i några år till. Men de är för rastlösa. Ständigt nya projekt på gång. Och så börjar jag fundera på hur vi har det här. Borde inte vi också röra på oss och i så fall var? Jag trivs så fantastiskt bra i vår närförort, med skolan och närheten till stan. Det jag skulle önska mig är kanske en klädkammare och en extra toalett och ett förrådsutrymme till. Att bo i två plan lockar också, men definitivt inte priserna. Kollade på ett litet "ruckel" på hemnet nu och de kostade 3,5 miljoner i utrop och så måste i varje fall allt ytskikt göras + att det inte blir mycket större än vi har nu. Vojne vojne. Nä, vi stannar ett tag till. Jag vill in till Södermalm sen, men inte förrän den minste har gått ut sexan tror jag. 6 år till alltså. Men vi får se - framtiden kanske har något som lurar.
Skönt att få gråta lite, för det gjorde jag nyss. Sorggråt. Kunde ju inte göra det igår när jag fick beskedet. Nyårsafton och allt, och de vill ju flytta. Men jag hade klumpen i halsen och lite annat tjafs i bröstet under hela kvällen, så det var ingen dundernyårsfest för mig. Jag känner av min ensamhet sådana här gånger. Att jag kompenserar med vänner för att jag inte har mamma och pappa längre. Och då får det större betydelse när förutsättningarna blir annorlunda med vännerna. Och på jobbet kommer jag lokalmässigt att placeras långt ifrån en kär arbetskompis (du vet vem du är R) från och med den 21 jan. Min arbetsplats omorganiseras från grunden och därav en förflyttning i huset också. Visst kommer vi att kunna fika ändå, men de där 2-minuterssnacken på väg till kopiatorn m.m. kommer försvinna.
Jag ska bita ihop. Snart. För lägenheten är kaos pga omorganiseringen även här hemma...
Kram och Gott Nytt År!
Usch, jobbigt med så många förändringar på en gång. Flyttar är traumatiska, inte bara de egna utan även vänners och släktingars. Jag minns att jag grät i ett halvår när min bästis skulle flytta när vi var typ 15. Hon bodde kanske 50 meter bort och plötsligt fick jag nu åka tåg flera stationer för att träffa henne. Pest och pina. Men vi träffades varje dag i skolan och hade nästan alla fritidsaktiviteter ihop och pratade i telefon hela kvällarna, så det löste sig ändå på nåt vis. :)
Men jobbigt och trist för er och barnen att förlora era vänner som grannar. Ska de flytta långt bort eller håller de sig på ett avstånd som gör att ni kan ses i alla fall? Hoppas! Annars får ni flytta dit de flyttar. Det övervägde jag när våra älskade grannar flyttade för ett par år sen. Nu har de flyttat igen och vi har allt varit och nosat på ett par grannhus till dem. Vilka stalkers va? ;)
Ser fram emot att träffa dig den 4:e, vi pratar om det här och allt annat. Stora kramar!
Jag hoppas att du snart mår lite bättre.
kram anna
Tack till er båda "Annor" :). Jag mår lite bättre nu och hoppas det ska fortsätta uppåt! Kram!
