Lite som jag

Jag har många favoritminnen, men ett som jag aldrig glömmer är när jag var med i en pjäs/musikal på Jakobsbergsskolan. Jag gick i andra ring på gymnasiet. Jag hade själv skrivit den scen jag spelade huvudrollen i. En klart Monty Python-inspirerad scen om en galen bostadsförmedlare som var hur vidrig som helst mot en kille som kom in och sökte bostad. Skruvat vidrig skulle man kunna säga. Jag minns så väl hur publiken skrattade. Det var ren kärlek från dem till mig och tillbaka. Vilken kick! Jag var euforisk! Kommer aldrig glömma detta, och som grädde på moset fick jag Jakobsbergsskolans kulturutmärkelse detta år - Årets Jakob. Jag visste inte om att jag skulle få det, utan regissören sa bara till mig att jag skulle befinna mig på treornas avslutning det året. Jag fattade ingenting förrän jag hör Staffan (regissören) prata om mig i mikrofonen och säga åt mig att komma till scenen. Det kändes som att ta emot en Oscar :). Underbara underbara minne!

Ps. Glömde nog skriva i inlägget om drömmar att jag faktiskt alltid närt en dröm om att bli skådespelare. Jag får små knip i hjärttrakten när jag tänker på att jag inte ens testade in på Scenskolan.