Lite som jag

de senaste inläggen jag skrivit och börjar nästan skratta. Man kan nog tro att jag är galen. Och det är ju faktiskt det jag är. Glasvegas, Metallica, U2 - en massa spelningar och inställda spelningar, tårar och depression och lycka och energi och stambyte. Det är häftiga svängningar hela tiden. Så har mitt liv alltid varit. Jag är en känslomänniska av stora mått. Jag gillar inte lagom. More is more! Ös på med livet. Det ska kännas att leva (tydligen).

Jag är så glad att min lilla trogna skara av läsare finns därute. Tack för att ni orkar med mig. Snart är det tre år sen jag startade blogga. I början så var det mest inlägg om snygga skor m.m., men sen blev det mer av barnen och musiken och vad som händer mig i vardagen och efter det blev det mycket mycket magont under en ganska lång period. Ja, bloggen går helt enkelt igenom olika faser, precis som jag själv. Eftersom jag är så pass öppen med vem jag är så utelämnar jag dock en hel del också - jag vet ju egentligen inte så mycket om er som läser. Några av er skriver ju regelbundet kommentarer och jag vet även att jag har vänner som läser men inte kommenterar. Förutom det så finns det några av er jag inte har en aning om vilka ni är! Jag är nyfiken på vilka ni är, men jag tänker inte tvinga fram er i ljuset om ni inte vill :). Men om ni vill får ni gärna lämna ett avtryck!

Ha en skön lördag. Vi sitter här i all vår bråte och springer ner i baracken då och då... Fy sjutton vad jag längtar till 21:a april!