Jag hoppas
Jag kan i varje fall säga att skolavslutningen för Måns var fin, trots regn. Jag var nervös men höll mitt tal trots att rösten svek mig emellanåt och jag kände för att storböla. Kan inte riktigt förklara mina känslor för den här personalgruppen. De är klippor med humor och barnen älskar dem och de älskar barnen. Och vissa föräldrar älskar dem visst lite väl mycket...
Jag fick en hel del uppskattning av föräldrar efter talet och även av personalen själva. Vi gav bort presentkort på Thaibåten - en restaurang på en båt där det till och med finns en sandstrand. Helt underbart att avnjuta en god middag eller bara en kall öl en solig dag/kväll. Sen fick de ett gott vin också. De var jättenöjda. Så nu har jag gjort både min plikt och vad mitt hjärta sa till mig, men är väldigt slut på kuppen. Om ändå någon kunde sudda ut vad jag har att göra på jobbet tills jag går på semester. Det blir för mycket med det som ska ske på och efter jobbet.
Vilken underbar present! Och härligt att du säger vad du tycker när du känner för det. Bra pedagoger ska verkligen uppmuntras!
Hej Kicki! Lusten och orken att blogga kommer och går tycker jag. Jag har haft många svackor genom åren men hittills har lusten alltid kommit tillbaka efter en tids "torka". Hoppas det lugnar ner sig för dig och att du får lite välförtjänt (och välbehövlig) vila snart. Stor kram!
Tina: Presenterna blev mycket uppskattade! Och du vet ju hur mycket jag har gillat denna personal. Underbar! Kram!
Anna: Jag har så mycket prestationsångest angående jobbet just nu, och jag orkar inte ha det över bloggen. Bloggen ska för mig vara en prestationsångestfri zon! Usch vad jag längtar till att sitta här om fyra veckor och inse att allt jag hade att göra blev gjort... Önskar jag kunde se in i framtiden, för då vore jag lugnare. Kram!
