Lite som jag

Jag tror det är lika bra att kasta mig på sopptippen faktiskt. Har varit hos sjukgymnasten och hon säger att min rygg är betydligt sämre nu. I våras tyckte hon att det såg bättre ut, men nu efter denna stressiga höst med mindre träning och ryggskottet som kom som ett brev på posten, så är det sämre igen. Jag började faktiskt gråta där hos sjukgymnasten. Livet är fan inte rättvist! Det stämmer inte alls att alla får sin beskärda del. Vissa får tuffare liv, så är det bara! Och jag tycker jag hamnar i den kategorin. Nu är det ju inte så att allt är skit, det vet ni ju, ni som känner mig. Det är mycket som är toppen! Men ibland får jag en rejäl dipp och den inträffade idag. Hur ska jag få tiden att räcka till till träning, familjen, hemmet, jobbet m.m.? Jag får väl börja gå upp klockan 5.15 på morgonen och göra träningsprogrammet då. Jag ska utforma någon typ av plan. Jag måste prioritera det här med min rygg och mina leder nu, så att jag någon gång får träna på riktigt igen. Jag är så kopiöst avundsjuk på alla som kan träna. Kan knappt höra om hur folk ger sig ut och joggar osv, för jag vill ju också! Jag var i så god form 2005 och sen brakade allt åt helvete.

Jag hoppas det blir min tur snart!