Lite som jag

som vid 9.30-tiden startade med att jag föll handlöst på min haka... Jag och Måns skulle skynda oss till en buss som snart skulle avgå, och så bara faller jag. Vet inte om det var på någon upphöjning i trottoaren, eller om jag snubblade över mina egna fötter. Det jag minns är att jag landar just på hakan och att jag tänker "slog jag ut mina tänder nu?". Måns blev jättechockad och rädd och trodde väl minst att jag skulle svimma av. (Jag förklarade hela tiden för honom att allt kommer ordna sig osv, men det är klart att det aldrig är kul att se sin mamma må dåligt.) Jag märkte rätt snart att det blödde ymnigt från min haka och frågade då en kvinna i närheten om hon hade någon servett eller liknande och det hade hon som tur var. En SL-kvinna hjälpte mig in på Seven Eleven där det fanns en toalett jag kunde tvätta av mig på. Men det är då det händer - jag ser jacket i hakan. Och då känns det som om knäna viker sig. Jag klarar knappt av att se sånt här på mig själv! Klarar det betydligt bättre när det är andra det gäller (även om jag inte alls är förtjust i det heller).

En urgullig tjej som jobbar på Seven Eleven tycker absolut att jag ska åka till SÖS för att sy jacket. När jag ska gå från toaletten till taxin så viker sig benen igen och jag får sätta mig på golvet. Vad psyket kan påverka kroppens reaktioner! Helt ofattbart. Jag och Måns tar oss i varje fall in i taxin och åker till SÖS. Måns är orolig för mig och grymt besviken för att vi inte kan åka till mitt jobb. Han har sett fram emot den här dagen länge. När vi väl sitter och väntar på att få träffa en sjuksköterska känner jag dock att jag kommer orka åka till jobbet efter jag blivit sydd, vilket lugnar honom något.

Det beslutas att jag ska sys + att jag ska få en stelkrampsspruta. Läkaren känner på käke och nacke och tänder och förhoppningsvis har jag inga skador förutom mitt jack, men jag känner mig orolig för att det ska komma fram mer längre fram. Just nu känns det lite i nacken, men det behöver ju bara vara musklerna som sträckts eller nåt. Jag håller tummarna.

Vi kom till jobbet runt 11.30 och Måns såg film på min laptop, åt godis, drack fyra koppar varm choklad, åt en Tip Top (glass), skrev "Påskdagbok" (de finaste berättelse jag sett - han har ritat av mig med blod på hakan och sig själv ståendes bredvid och berättat om hur allt gick till - den ska sparas för framtiden) m.m. Måns hann alltså med det mesta han hade förutsatt sig att göra på mitt jobb. Jag däremot var lite darrig och omskakad, men fick väl gjort det viktigaste.

Nu sitter jag här med ett ganska stort och framförallt fult förband på hakan. Jag ska ta stygnen på tisdag (14/4).

Dagens positiva är dock:

Måns är en så fin kille och så tapper!
Färjestad tog hem SM-guldet!
Jag fick hjälp ganska snabbt på SÖS.
Jag åt en god bulle.
Jag är ledig i morgon och jag, Måns och Emil ska gå på bio (Monsters vs Aliens) m.m.