Då var den här igen - mammas dödsdag

Det är sju år sedan hon gick bort idag. För sju år sedan vid den här tiden hade mamma varit död i ca tre timmar och det gick inte att må sämre som människa och närmast anhörig (tillsammans med brorsan). Samtidigt kände jag en stor lättnad, för hon hade lidit så mycket under slutskedet av sjukdomen. Det är motstridiga känslor - sorgen och lättnaden - men jag tror att många upplever dessa om sjukdomsförloppet varit långdraget (även annars kanske). I varje fall vid tiden strax efter dödsdagen. Sedan kommer den evighetslånga saknaden och alla varför-frågor.

Mamma hade under någon månads tid vetat att det snart var dax att lämna jordelivet. Ingen medicin hjälpte längre, och hon blev bara svagare och svagare. Vilken skitperiod i livet det var! Samtidigt minns jag några ljusa stunder under dessa år också. Vi lärde oss leva för stunden emellanåt. Det var oerhört befriande.

I söndags var jag, brorsan och Måns och satte påskliljor och tete-a-tete på mammas och pappas grav. Och ljus. Känns skönt att veta att det är fint där idag/ikväll.

Min mamma var min allra bästa vän! Vi delade allt, nästan för mycket. Jag kommer aldrig helt att acceptera att hon rycktes från mig för tidigt. Jag lär mig bara att leva med det.

Kommentarer
Postat av: Anna

Åh Kicki jag minns den där känslan av lättnad och sorg. Och känslan av att vara på botten fullkomligt. Förstår att minnena kommer med full kraft en dag som denna. Du beskriver er relation så himla fint. Så orättvist att ni inte fick fler år tillsammans, jag blir arg när jag tänker på det. Och jätteledsen också. Stora tröstkramar från Anna

2008-03-04 @ 23:42:28
URL: http://annafunderar.blogspot.com/
Postat av: liv

kram från mig. vilken styrka det ligger i det inlägg.

2008-03-05 @ 10:14:06
URL: http://livsbetraktelser.webblogg.se
Postat av: Malin

Stora kramar från mig oxå.

2008-03-05 @ 14:58:17
Postat av: Annika

Kram Kicki! Jag kan inte sätta mig in i det du upplevt, men jag känner med dig. Och jag har lyssnat på min egen mamma, som förlorade sin mamma då hon bara var 31 år gammal. HOn har förmedlat sin stora sorg och känslan av orättvisa, att inte få ha mamm hos sig som stöd och att dela glädjen över barnbarn med. Jag förstår att du inte kommer över det, det är inte mänskligt att komma över en sådan sorg. Det handlar väl (klyshigt, förlåt!) om att kunna leva med sorgen.

2008-03-05 @ 15:25:11
URL: http://www.allasaker.blogspot.com
Postat av: Kicki

Alla: Tusen tack för era gulliga ord! Kram!

2008-03-06 @ 19:33:23
URL: http://litesomjag.blogg.se
Postat av: Torhil

Stor kram !

2008-03-06 @ 20:20:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0