Lite som jag

Eller lite nytt, men det är bara jobbiga saker. Jag fick jätteont i magen igen igår kväll och jag var en millimeter från att åka in (vi hade barnvakt fixad och stod påklädda utanför bilen jag och Magnus). Men så plötsligt ångrade jag mig. Jag var inne på dagen i går och blev hemskickad efter blodprovstagning, och jag fick för mig att jag skulle bli hemskickad igen. Läkaren jag träffade på dagen igår sa att det är kirurgen (och överläkaren) som har ansvar för mig, och att jag måste kontakta honom. Men för mig känns det inte riktigt som om någon alls har ansvar för mig - jag känner det snarare som om jag har hamnat mellan stolarna. Men jag åkte hem och ringde till min gamla avdelning och så i morse ringde överläkaren till mig. Han tycker jag ska åka in i helgen igen och jag kommer då att få en så kallad datortomografi (skiktröntgen). Så nu har jag ytterligare något att oroa mig för. Trots att jag borde vara glad för att den här läkaren tar mig på allvar och ger mig nya undersökningar, så blir jag alltid orolig och ledsen efter vi har pratat.

Ni kommer väl snart inte vilja läsa här mer, för att det är så deppigt, men jag måste få skriva av mig och hålla mig själv uppdaterad på vad som händer. Jag ska lägga in lite roliga kläder vid tillfälle också. Jag längtar så till att bara få vara normala Kicki som går till jobbet och som äter sina köttbullar.