Okej
Jag är så fantastiskt tacksam för att mitt musikintresse kom tillbaka efter att ha legat någorlunda i dvala i flera år då jag inte mådde så bra. Det fanns inte plats för musiken under de år då CANCERN tog över mitt liv - eller mina föräldrars liv rättare sagt. Samtidigt som jag hade småbarn. Jag tror det var någon gång 2005 som jag började ta igen ALLT - blev mer eller mindre fanatisk skulle man kunna säga. Nog hade jag gått på konserter och lyssnat en del på musik under perioden 1997-2005 också, men när jag började må bättre så bara expolderade det plötsligt igen. Underbart! Jag kan inte räkna alla de konserter jag varit på sedan 1984 då jag gick på min första - Depeche Mode i Eriksdalshallen i Stockholm. Det var det jag sparade pengar till, det jag levde för. Eller jag levde ju för mina kompisar och min familj också... Jag tror det finns forskning kring att de som spelade i band och hade stort musikintresse under sin ungdomsperiod under 70-talet har klarat sig bättre än de som inte gjorde/hade detta (jag minns inte han som skrivit/forskat kring det tyvärr, men jag minns att jag läste om det i DN eller så). Ja i vilket fall som helst så tror jag mitt musikintresse gjorde att jag hade en stark identitet under mina tonår.
Och nu för dig R, som skrev sms:et i går. Här kommer några bilder på Jaaaaames och Co :).
Jag kan bara säga att jag känner igen mig i det du skriver! Jag tar också igen det jag missade under flera år när det liksom inte fanns plats kvar i själen. Inte bara
när det gäller musik heller, det är förlorade år på många sätt. Ibland är det svårt att hejda sig, jag tar ut mig alldeles i min iver att hinna allt allt allt medan tid är...
När det gäller musik har jag stundtals som yngre fått en identitet där, men ännu fler gånger har det handlat om upplevelser, så djupa att det svindlat. De där gångerna det stämmer och man "förstår" och förlorar sig i musiken. Det är värt mycket. Hur skulle man kunna leva utan musiken??? Jag tror jag skulle förtvina, livet skulle bli plattare, gråare, tristare och till slut skulle meningen försvinna. Tror jag.
Kram från Anna
Jag kan sakna ungdomsårens stenkoll på nya plattor som kom och alla spelningar vi gick på. Vi såg ner på folk som köpte hela koncept, gillade man musik så gjorde man och då kunde det vara Reggae eller punk eller nåt annat.
Och första "riktiga" konserten: "Gasolin'".
DET är kult, det.
Anna: Ja vad skulle man göra utan musiken? Håller med dig om att det handlar mycket om upplevelser. Och känslor. Kram!
anders: Jag var mer inne på "koncept". Mer än att vara allätare i varje fall. Fast jag var ju inte en helt renodlad synthare - utan hade mycket rock inom mig också :). Och har. Det jag "föraktade" var nog Baboo-brudarna och de som bara gillade det som fanns på topplistorna... Mycket minnen blir det! Idag har jag blivit bredare i min musiksmak, men det finns fortfarande musik som jag inte klarar av. Ledin och Gessle hör dit.
Jaaa...håller med, James H är underbar. Såg honom i en intervju för några år sedan och han var så himla ödmjuk och bara helt underbart trevlig :D I like!!!
Ha en härlig vecka!!!
Milla: Tack ska du ha - vi drar ng neråt dina trakter på fredag. Först Halland sedan Lund och Ystadtrakten :). Ha en bra vecka du med!
