Lite som jag

bestod av:

Lördag: Simskola för Måns och sedan fotbollsmatch (jag och Emil hemma, Magnus och Måns åker fram och tillbaka). Jag försöker plocka och packa hemma men kommer ingenstans med något. Det ser lika stökigt ut fast jag plockar. Vid 16-tiden drar vi in till stan hela familjen. Vi går och äter middag på en kompis bar i Gamla Stan (Torget). Gott!!! Sedan blir det halvjogging till Kungsträdgården där Sveriges Radio P3 har ett stort jippo med en hel drös kända grupper och artister. Måns får äntligen se sin Måns Zelmerlöw :)! Han sitter på pappas axlar och är fascinerad, och pappas rygg håller på att knäckas. Och Emil tycker Ola är bäst (ni vet Natalieeeeee). Jag och Magnus nästan svimmar av lycka när Mustasch äntrar scenen. Tyvärr får de inte köra med fullt ös, utan akustiskt (antagligen för att det är så många barn i publiken - ljudnivån). Sångaren Ralf är min nya stora idol. Han är nästan en svensk James Hetfield. Ralf berättar att de visserligen måste spela akustiskt, men att de är riktiga hårdrockare ändå, för de har inga kallingar under jeansen.

Söndag: Måns har kalas på Barnadiset - ett lekland rätt nära oss som en kompis har startat. Det blir succé förstås. Efter kalaset bär det iväg hem igen och sedan drar jag på filmen med stort F - This is England. Den var lika bra som jag trodde och jag rekommenderar alla att gå och se den. Och så många tonåringar som möjligt borde också se den. Den är så nyanserad och vinklad från så många olika håll. Inget är svart eller vitt!

OK nu måste jag packa ner lite grejor till Hollandsresan (kör lite per dag så jag inte har allt på onsdag kväll). Imorgon ska jag hålla en föreläsning för 60 pers. Nervös som vanligt men jag vet hur bra jag brukar må efteråt. Det är en sån energikick. Att möta folket liksom. Men just nu tror jag förstås att jag ska göra bort mig totalt och glömma vartenda ord jag ska säga.

Avslutningsvis bjuder jag på några bilder av Ralf - sångare i Mustasch.







Foton från Rockfoto.nu