Lite som jag

Hela familjen hade efter mycket om och men placerats i SAAB 9000, diplomatblå (eller var det ambassadblå, hur om helst en konstig beteckning på en mörkt marinblå färg...) årsmodell 1995. Då startar inte biljäveln!!! Det bara hackar och hostar och knäpper. Jag bröt ihop och blev fullständigt vansinnigt arg och ledsen! En lite för kraftig reaktion på en sådan händelse kan tyckas, men nu är det så att jag har världens skuldkänslor och mår dåligt över att jag inte varit vid mina föräldrars grav på länge och ville så gärna åka dit idag och plantera påskliljor. Att åka kommunalt dit är inget alternativ för det går inga bussar från pendeltåget en sån här dag. Och det är över 3 mil till graven. Jag fick sitta kvar i bilen i 20 minuter alldeles själv för att försöka lugna ner mig, men när jag kom upp i lägenheten igen kom ett andra "skov" :). Efter ett tag blev det dock bättre och vi började fundera på lösningar till problemet. Magnus ringde en kompis som bor nära och frågade om vi kunde låna deras bil och testa om det var batteriet (det var MIN teori att det var batteriet - viktig information för fortsättningen) men Magnus trodde det var något annat. Med spänd förväntan stod jag i köksfönstret och kikade ner på karlarna när det fixade med startkablarna... Den gick i gång på första försöket!!!! Helt underbart. (Och jag hade rätt!!!!) Nu är Magnus och Måns ute och åker i ca en halvtimme så får vi se om den startar nästa gång vi försöker. Vi har ju en dag till på oss att hinna till graven. Håll tummarna för att det går vägen i morgon!

Pust, stön, suck vilken förmiddag - men nu kan det bara bli bättre! Kaffe och Lars Winnerbäck avnjuts just nu.