Lite som jag

med Depeche Mode kom ut. Det måste firas med en fest tyckte ett gäng knutna till Mosebacke och jag och Tina var inte sena att hänga på. När vi kom dit var det nästan bara vi där och de övriga såg inte alls ut som några synthare från 80-talet. Hade vi kommit fel? Nej, när bandet soudcheckade blev det väldigt uppenbart att det var rätt ställe vi kommit till. Efter en stund började även DJ:n spela Construction time again - dM:s bästa skiva (delad etta med Some great reward) enligt mig. Tina håller i stort sett med ;). Baren började fyllas på med svartklädda människor, men ännu ingen som vi kände igen från vår tid på synthdiscot Rip Off i Stockholm (senare Be Stiff och ännu senare Machine - men då hade de flyttat till Slussen och låg inte längre mitt emot Riche på Birger Jarlsgatan).

Bandet som skulle spela alla låtarna från Music for the masses började till slut äntra scenen och det var många medlemmar i det bandet kan jag lova! En hel dM-kör bestående av säkert åtta personer + bandmedlemmarna som var ca fyra stycken. Magnus Carlsson från Weeping Willows var en av de första att agera gästsångare, och det gjorde han med bravur! Han är för go den killen - och hammarbyare är han ju också.

För varje låt de brände av så var det en ny sångare/sångerska (nåja några sjöng visst fler låtar..).

I pausen mellan seten så tänkte vi att vi skulle passa på att gå på toa - och VEM springer vi in i då om inte en kompis från förr - Martin!!! Jag och Tina kallade honom alltid Punk-Martin på det ljuva åttitalet och det tror jag inte vi var ensamma om. Han var bland annat känd för att ha en skjorta (jag hävdar att det var en svart skinnjacka, men ord står mot ord här) som det stod "Jag hatar synth men älskar synthare" på ryggen på. Fast en del synth gillades nog trots detta, annars skulle han väl inte ha kommit på den här hyllningsfesten :). Det var så himla kul att träffa Martin efter alla dessa år. Vet faktiskt inte när vi sågs sist - men någon gång i mitten eller slutet av 90-talet kanske? Fotot nedan är på Tina, Martin och mig. De två förstnämnda ser fina och glada ut och jag ser lite konstig ut tycker jag...men jag var ju tvungen att lägga ut fotot till er beskådan.


Tina, Martin och jag


Vi hade en toppenkväll och sjöng och dansade för fulla muggar! Ytterligare en kväll att minnas. Jag tänker aldrig bli för gammal för att gå ut och lyssna på bra musik och dansa så att svetten rinner.

Här kommer Music for the masses-skivans låtlista (tyvärr går det inte att lyssna på låtarna tror jag):

01: Never Let Me Down Again (2006 Digi
02: The Things You Said (2006 D
03: Strangelove (2006 Digital R
04: Sacred (2006 Digital Remast
05: Little 15 (2006 Digital Rem
06: Behind The Wheel (2006 Digi
07: I Want You Now (2006 Digita
08: To Have And To Hold (2006 D

09: Nothing (2006 Digital Remas
10: Pimpf (2006 Digital Remast

Och här kommer omslaget:




I övrigt kan nämnas att Måns var magsjuk igår och  nu börjar Magnus må dåligt... Hur kul är det på en skala? Här sitter jag bara och väntar på att även jag snart kommer ropa på Ulrik! Hatar magsjuka... Men just nu är det alltså mest synd om Magnus. Hoppas det är snabbt övergående.

See ya!