Lite som jag

spenderade jag med min kära vän Lotta. Vi tog en dag ledigt och så gjorde vi stan tillsammans. Sprang i affärer, åt lunch och middag men framförallt p r a t a d e. Vi hade enormt mycket att ta igen eftersom vi på något underligt sätt sprungit om varandra i flera flera månader. Vi hade så vansinnigt trevligt. Det kändes som om vi var i en bubbla där vardagsbekymmer och annat bara försvann. Jag rekommenderar detta varmt!

Mitt stora inköp under gårdagen var en klänning från Ewa i Walla. Jag har lagt undan pengar för att få köpa något i denna fantastiska butik, och nu är alltså ett plagg mitt. Tyvärr kan jag inte lägga in en bild här, men om ni bläddrar fram ett foto på höstkollektionen så är det den rutiga klänningen modellen har på sig (på bilden har hon en massa annat också på sig men jag har bara köpt klänningen). Tycker inte riktigt klänningen görs rättvisa på bilden dock. Jag stod länge och provade den i butiken och ju längre jag hade den på mig, desto mer växte den i mina ögon. Ett besök i en av Ewas butiker är en stor upplevelse - ta chansen om ni har vägarna förbi!

Nu jobba jobba joooobba!

Jag är tillbaka från Italien och Padova. Oj vilket äventyr! Flygstrejk på Italiens flygplatser gjorde att resan från Stockholm till Padova tog 16 timmar. Vi missade hela vårt Venedigbesök. Men det värsta var att vi var nära att inte hinna till vår föreläsning i Padova heller. När vi kom till München meddelade flygvärdinnan att vår flight till Venedig var inställd på grund av strejken. Vi fick köa i en timme för att få mer information om vad vi skulle göra. En barsk tyska utan leende på läpparna sa till oss att det var liten chans att komma med någon av de andra flighterna till Venedig samma em/kväll. Men som tur var kom vi med en på eftermiddagen. Därefter försvann dock mitt baggage och vi tillbringade ca 2-3 timmar på Venedigs flygplats. Till slut kom min lilla väska - den hade åkt via Frankfurt istället för München och tydligen hade den redan "åkt fel" i Stockholm.

Usch jag drar bara en kortversion nu känner jag och jag vill berätta ALLT! Får skriva mer en annan kväll.

Jag kan dock sammanfatta att det var en väldigt rolig och intressant resa. Föreläsningen gick bra och gruppövningarna med studenterna också.


Jag har skrattat så mycket. Italienare är ett släkte för sig.

Jag återkommer - måste packa upp och gå och lägga mig!

"Vet du pappa, skogssniglar borde egentligen vara mycket snabbare än vanliga sniglar, för vanliga sniglar har ju ett helt hus att släpa på."

får ni en tunika som bekräftelse på att jag lever.

Den här slank ner på lunchen idag. Alltså jag åt den inte, utan köpte den!

Finare i verkligheten faktiskt!

Oj vad trögt det var att öppna Word-dokumentet idag. Jag vill inte jobba helg mer. Jag vill vara ledig. Men jag gör detta för en god sak. Jag gör det för mig själv, för Karen och för mina italienska European Group-vänner. Jag vet att jag kommer växa en halv millimeter av det här när det är över. Problemet är bara att jag sedan alltför snart krymper en halv millimeter igen. Varför kan inte den högre självkänslan jag får av till exempel mina föreläsningar få sitta kvar. Limma sig fast i mig. Göra att jag växer och växer och blir lugnare och lugnare och säkrare och säkrare? Jag hoppas att jag kan säga "plötsligt händer det" angående detta någon gång.

I går var vi på Mustasch jag och Magnus och en gäng andra goda vänner. Om det inte vore för att de hade STRIPTEASE som förband så hade jag tyckt spelningen var riktigt bra, men nu blev jag faktiskt arg och ledsen. Det var alltså ett gäng tjejer som dansade iklädda fjädrar m.m. och som tog av sig mer och mer kläder. De var aldrig helt nakna dock. Jag hade verkligen inte betalt för att se striptease. Jag var där för att se hårdrock. Blir så besviken på de här förbannade strukturerna att jag snart resignerar och ger efter för totalt till förmån för radikalfeminismen. Hur tänkte de egentligen? Det här piggar nog upp grabbarna i publiken? Men tjejerna då? Vi är ju trots allt mellan 10-20% av publiken? Förväntas vi skratta med och busvissla vi med, för att inte verka som Grupp 8-feminister? För det kan ju vara hemskt att bli uppfattad som en SÅN. Jag accepterar inte sån här skit. Har du inte humor lilla gumman? Nej, det har jag inte.

Så, skönt att spy lite galla!

"Mamma, jag tycker det är konstigt att det finns luftgevär. Jag trodde bara det fanns luftgitarrer."


Det är bra min son, du är inne på rätt linje. Satsa på gitarrer istället för gevär.


Ps. Vi sitter just nu och äter princessbakelser för min mamma, på hennes 70-åriga födelsedag.

Min mamma skulle ha fyllt 70 år idag! Hon fick dock bara 61 år här på jorden. Har drömt om henne hela natten känns det som. Det var mycket länge sedan jag drömde om henne. Tyvärr minns jag inte direkt vad jag drömde om, men det var en ganska stressig och konstig dröm. Inte så positiv.

Men jag fick i varje fall träffa min mamma igen, den bästa mamman på jorden. Jag blev halv när hon försvann, men jag försöker bygga upp den tappade hälften varje minut, varje timme.

Älskade söta mamma!

Men kom igen nu dagen, överraska mig, gör det här till den bästa dagen i mitt liv!

Ps. Jag gillar inte SL, PMS och krångliga mornar...

I lördags var jag och Annika på spelning på Göta Källare på söder. Eagles of Death Metal. Jag visste redan innan att det skulle bli en superkonsert, och det blev det också. Världens röj och vi svettades kopiöst där vi stod långt framme bland fanatikerna. Det blev mycket sång, svett, skratt och rock'n roll. Sångaren är som en sångare ska vara. Karismatisk, med gitarr, bra sångröst och coola moves. Dessutom pratar han med publiken och har humor.

Burr burr nu är hösten här och barnens tjockare jackor åkte på. Jag har hängt fram höst- och vinterjackor till mig själv i hallen och ska rota bland stövlar m.m. när jag får tid. Jag har ju en del. Motsatsen till köpstopp. Det är jag.

Ta hand om er!

 Eagles of Death Metal

 Jesse

Jesse

får ni ett inlägg till i rapp takt!

DAGENS VILL HA: Mera sömn.
DAGENS KLÄDSEL: Svarta stuprörsjeans, svart v-ringad finstickad tröja, stor kofta med rejäl krage som stängs med en säkerhetsnål (svart och vit-"spräcklig").
DAGENS SMINK: Mascara, lite rouge och läppstift.
DAGENS FRISYR: Utsläppt vågigt.
DAGENS HÄNDELSE: Det enda som hänt ännu är att jag lämnat barnen på skolan och pratat lite med Måns fröken. Men det var ju trevligt!
DAGENS LÅT: I want you so hard med Eagles of Death Metal
DAGENS PLANER: Jobba fort som f-n!!!
DAGENS SAKNAD: Barnen.
DAGENS DUMMASTE: Tror det blir Italiens premiärminister.
DAGENS SJUKA: Mina muskler som har träningsvärk sedan sjukgymnastiken i onsdags.
DAGENS DROG: Det blir fredagsvinet i kväll.
DAGENS ROLIGASTE: Att det är fredag och att jag bokat hotellrummet till Londonresan.
DAGENS FAVORIT: Eagles of Death Metal
DAGENS KÖP: Inte köpt något idag, men igår köpte jag en jätterolig skotskrutig kjol på Myrorna i Norrköping.
DAGENS HUMÖR: Trött och lite stressad med helt ok.
DAGENS ORD: Ska bara...

Jag har så många samveten just nu, och bloggen tillhör ett. Men tvätthögen och framförallt strykhögen ligger nog högre på listan! Ett berg av tvättad tvätt tornar upp sig i vårt sovrum! Jag kommer inte hinna ta tag i den förrän efter den 25 oktober, när jag kommer hem från Italien igen. Kanske gör jag en sortering av tvätten i helgen så att det som inte nödvändigtvis behöver strykas läggs åt sidan.

Ok - helgen som passerade präglades av begravning med både sorg- och glädjeinslag. Både begravningen och minnesstunden var vackra och gripande. Skulle tippa att över 200 personer var på begravningen, men inte lika många på minnesstunden. Några av Karens närmsta släkt och vänner höll tal och de var alla mitt i prick och jag grät och skrattade om vartannat. Blommorna som jag och två kollegor köpt låg till vänster om kistan. Jag trodde inte benen skulle bära när jag skulle ta mig fram till kistan, men min kära vän Maria tog mig i armen. Detta är fortfarande så ofattbart!

Lördagen präglades av att ladda om inför Tina och Stefans 40-årsfest. Så fort vi kom in i festlokalen så blev jag glad. Mycket varm och glad stämning! Jag och Magnus hamnade på "hedersbordet" och jag hade Stefan till höger och en tvättäkta britt till vänster. Britten är musiker/skådespelare/engelskalärare och ascool! Jag pratade engelska i 180 och skrattade och sjöng och hade sååå trevligt. Britten och hans kompis spelade gitarr och sjöng några låtar och sen fick vi gäster sjunga allsång till U2, Oasis, Beatles m.m. Jag är fortfarande lite hes! Vad befriande det är att få sjunga av sig!

Vi hann se Tinas brors band Clark Shark och så hann vi dansa lite efteråt också, men sen höll inte samvetet för vår tonåriga barnvakt längre. Vi var hemma strax efter 1-tiden. Brorsan var också med på festen och det var skitkul.

I morgon ska Emil ta mässlingsspruta och sedan ska vi ha besök av en kompis till Måns som ska sova över. Jag ska lämna in kläder till barnklädesbytet där jag även ska arbeta på lördag förmiddag. Sen ska jag iväg till Annika och jobba järnet med Italienföreläsningen och efter det belönas vi med att gå på konsert med Eagles of Death Metal! Väldigt bra band. Googla upp dem eller kolla på Spotify! Man börjar skratta av glädje redan vi första anslaget.

Ha en bra helg!

Om tio minuter blir jag upphämtad av en kollega för nu ska vi iväg till Saltsjöbaden på planeringsdagar.

MYCKET har hänt de senaste dagarna, men det hinner jag inte skriva om nu.

Det senaste är dock att jag bokat en resa med Lotta till London den 28 januari till 31 januari. Vad jag inte tänkte på när jag bokade var att jag har biljett till Depeche Modes konsert den 31 januari. Snacka om att jag blev iskall när jag kom på det! Vilken ångest! Inte mest för att jag kommer missa konserten men för att jag har dragit med mig två kära vänner på denna spelning, och dessa kommer nu få gå utan mig. Naturligtvis är jag ledsen för att missa dM också, men det är inte en katastrof för jag gillade inte den senaste spelningen med dem speciellt mycket. Men så har det ju med mina principer att göra, att jag måste se alla turnéer i Sverige. Hmm, hoppas dM förlåter mig. Och hoppas Lasse och Tina förlåter mig... Tina har redan gjort det men Lasse har inte svarat på mitt deppiga sms från i går kväll. Sov skitdåligt i natt. Hade alltså fullständigt glömt bort att jag skulle på konsert 31 januari. Inget inskrivet i almanackan. Och det går inte att boka om flygbiljetterna (är inte 100 på det men 99). Usch, jag är säkert en värdelös kompis eller nåt. Detta har dock ALDRIG hänt mig förut.

Ja ja, jag har för mycket just nu, så minnet pallar inte trycket.

ska jag idag på Karens begravning. Allt känns overkligt och konstigt. Jag kan känna hennes närvaro väldigt tydligt. Jag har vattenfast mascara på mig, men jag har svårt att tro att den kommer klara det Niagarafall som komma skall. Det jag bävar mest för är nog att se Karens mamma och bröder ta farväl framme vid kistan. Man ska inte behöva begrava sina barn, hur gamla de än är. Tycker jag. Jag minns som igår när min mormor och morfar tog farväl av mamma. Fy fan vad jobbigt. Och allra mest minns jag min smärta. Och min brors. Det kändes som att bli lämnad helt ensam på jorden. Ingen att luta sig tillbaka mot. Ingen fallskärm. Jag vet att jag hade Magnus då (och har fortfarande), men det är en annan typ av trygghet.

Idag blir det svårt att jobba.

Lade just upp denna låt på facebook, men gör det här med. The unforgettable fire med U2. Min favoritlåt. Den spelar jag för Karen idag.

I morse, det vill säga nu, var det noll grader ute. Det var frost på alla bilars vindrutor och jag såg människor skrapa dem för kanske första gången denna höst. Nu är det ingen återvändo. Nu kommer mörkrets och kylans tid. Jag måste göra allt för att få till guldkorn i tillvaron denna höst och vinter. Tända ljus varje kväll är ett måste. Kanske skulle jag börja dricka te också, för det verkar ju många tycka passa på hösten. Men det måste vara ett icke uppgiggande te om jag ska dricka det på kvällen.

Nu - läsa massa artiklar!