Lite som jag

Jag har mer än vanligt tröstat mig med shopping denna period.

En klänning och en tunika från Bonaparte.

 

 

Klänningen har kommit och är jättesöt och tunikan ska jag hämta på ICA i helgen.

Hann visst inte blogga idag! Så det får bli detta menlösa lilla blogginlägg :).

Imorgon - fredag - skönt!

för min sjukdom... För exakt två månader sedan kom den till mig - smärtan i magen - helvetet på jorden. Och idag har jag träffat en läkare som har försökt förklara för mig vad jag lider av. Inget kan baseras på hårda "fakta", utan det blir liksom uteslutningsmetoden. Alla undersökningar jag gått igenom, och ändå så blir diagnosen bara IBS (Irritable Bowel Syndrome). Slaskdiagnosen... En diagnos jag redan har... Ganska typiskt. Ganska banalt. Men dock. Man kan må helvetes dåligt av den.

Jag känner mig fortfarande osäker på diagnosen ska jag säga, men vad ska jag göra? Det är väl bara att försöka tro på det här. Skulle kunna skriva en avhandling om detta möte med läkaren, men jag hinner inte det, för jag ska se en inspelning av Greys Anatomy från förra veckan. Behöver drömma mig bort ett tag.

Läkaren sa att jag har ovanligt svåra IBS-symptom och hon sa också att hon själv skulle varit knäckt om hon haft det som jag har haft det i två månader. Men hon sa också att i "magproblemssammanhang" så är inte två månader så mycket. Det tar tid att bli bättre. Och hon tror att jag kommer bli bättre. Nu gäller det bara att jag ska börja tro på det - jag som lever med den här skiten!

Troligtvis är det gallgångarna som krampar. Gallgångsbesvär ingår i den bredare diagnosen IBS. Jag håller på att läsa på i två broschyrer jag fått med mig. De är mycket bra - dessa broschyrer. Gallgångsbesvär ger bland annat smärta i ryggen, högt upp till höger, precis som jag har. Men inget syns på prover och i stort sett inget kan göras för att bli av med kramperna. Jag har en kramplösande medicin, men den hjälper inte så mycket. Men ryggbesvären kan jag leva med - bara inte den fruktansvärda smärtan i maggropen kommer tillbaka med full kraft. Det är tortyr.

Nä - mitt inlägg blir inte alls strukturerat. Hoppas ni kan hänga med någorlunda.

Jag avslutar i varje fall med - dagens positiva:

Både Magnus (som var med hos läkaren) och läkaren själv ser en förbättring hos mig och båda två tror att jag bara kommer bli bättre och bättre. Hoppas de får rätt.

Ser fram emot att äntligen få se ansiktet på läkaren som är huvudansvarig för mig sedan en månad tillbaka.

Det är måndag kväll, min tv-kväll. Har just sett Anna Pihl och nu är det Cityakuten. Reklampaus för tillfället.

Dagens positiva: Solen när jag gick från jobbet. Utan blåsten hade det varit riktigt varmt!

Depp depp och ont ont. Det som gick så bra med små portioner fredag och lördag och så idag på eftermiddagen började det igen. Ont på höger sida i magen och höger sida i ryggen. Jag kan inte beskriva hur psykiskt knäckande det är. Det är som om allt hopp bara rycks undan. Jag kommer vara så här. Alltid. Och då kan jag inte leva. Tur att jag har läkarbesök på tisdag. Men vad sjutton det ska leda till vet jag inte. Jag vet att kameran jag svalde inte visade någonting. Allt är normalt och ändå kan jag inte leva ett liv. Fy fan.

Ingen partytjej här just nu kan jag säga.

vad partysugen jag blev! Ett mycket gott tecken. Skulle vilja klä mig riktigt coolt och sätta upp håret i någon fantastisk ostyrig uppsättning och sedan dra in till stan. Så blir man när man lyssnar på tidig David Bowie och inte har varit ute och svirat på ett bra tag :).

Jag åker till Göteborg med jobbet i morgon och stannar över natten. Kämpigt när man inte alls kan äta som alla andra människor. Jag har gjort små matlådor att ta med och hoppas hotellpersonalen är barmhärtig och värmer i micron... I vanliga fall tycker jag såna här resor är jätteroliga och spännande. Det är så skönt att få komma bort en stund och bo på ett välstädat hotellrum med god frukost på morgonen. Men just nu är jag "lite pirrig" som Måns brukar säga.

Vi ses!

som följde med hem. Snyggare i verkligheten än på bilden :). Lindex.

är inte lätt när man snart har varit sjuk i två månader. Men jag försöker. Ganska hårt emellanåt. Jag vill sitta med ett glas rödvin i handen på Mosebacke i maj. Och så vill jag äta jordnötter till det. Saker som de flesta människor tar för givet kan för andra vara oöverstigliga hinder. Jordnötter. En sån banal sak, men ändå viktig. Jag hoppas hoppas min dröm kan få slå in.

Ni kollar väl in Doktor Kosmos hemsida? De har lagt upp spelningslista för våren nu. Själv kommer jag att gå onsdagen den 23/4 på Nalen i Stockholm. Har aldrig varit på Nalen så det ska bli superkul bara av den anledningen! Och där träffades mamma och pappa första gången också.

Och singeln "Doktor Kosmos lägger upp en mediestrategi" finns nu på deras Myspace-sida. Det var inte den låten jag valde som singel kan jag säga, men den kom på en god tredje/fjärdeplats. Gå in och lyssna NU.

stannar livet en stund, och så börjar man tänka på sina föräldrar. Jag läste en text på en väldigt populär blogg (Ett liv i exil) nyss. Det var en "reklamtext" för Cancerfonden. Jag började gråta direkt och fick ångestklump i magen. Fy fan för den sjukdomen. Och för oron för att få den sjukdomen. Den oron lever jag med varje dag. Den vilar nästan aldrig, även om jag just nu är relativt säker på att det inte är den som orsakar mina magproblem.

Älskade mamma och pappa!

Det går inget vidare med bakgrunden och det tar för mycket tid... Får inte bort de där tjocka svarta vertikala linjen till höger och sedan ville jag egentligen ha vit bakgrund där själva texten står, men när jag lägger in koden för vit (#FFFFF) så blir det genomskinligt och då kommer min fina tapet över hela sidan och då går det ju inte att läsa... Nåväl, har ni tips så säg gärna till! Hur får jag bort den svarta tjocka linjen - vet ni vad den heter? Något med "border" kanske? Jag har letat och letat.

Men visst är det en fin tapet trots allt :)? Och tack Liv för att jag kommit så här långt trots allt ;)!

Jag kommer leka lite med min bakgrund här på bloggen. Vågade bara ändra lite bakgrundsfärger nu men är ute efter ett häftigt mönster, eller kanske en U2-bild. Så var beredda på att ni tror ni kommit till fel blogg nu ett tag framöver. Eller så kommer den se ut så här i ett halvår, för jag är rätt så värdelös på sånt här fikonspråk och koder och allt vad det heter. Typ.

Men jag får väl ta och dunka mig i ryggen för att jag lyckades med det här än så länge :).

Idag har jag haft besök av några av mina aff-musik-vänner dvs vänner som jag lärt känna via en föräldrarsajt där det finns ett snack om musik. Det var väldigt mysigt och trevligt. Tack Ancha med sagolik dotter, Anna och Malin för att ni förgyllde min dag! Mycket kaffe blev det och mycket snack. Ibland pratade alla samtidigt och Emil satt bredvid och sa "ni bara pratar och pratar och pratar och pratar". Och så lekte han med Anchas dotter förstås. Jag tror jag gifter bort Emil med henne :).

Det blev tomt när ni åkte - kom gärna tillbaka snart!

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Vår numera femåring har blivit uppvaktad som aldrig förr. Först av oss i familjen och sedan på kalaset som gick av stapeln mellan 12-14 i en lokal nära oss.

Nu är mamma och pappa slut, men Emil vill bara bygga lego och lego och lego och lego :).

I morse fick vi gå upp 6.20 (obs det är lördag!) eftersom Emil låg i sin säng och grät och ropade "De har glömt bort mig!". Vem kan ligga kvar i sängen då?

från Linda K.

Hur pass Svensson är du?

[X ] Ditt efternamn slutar på -son
[X] Du känner någon som har samma förnamn som du
[X ] Du känner någon (utanför din släkt) som har samma efternamn som du
[X] I din familj är ni 2 barn
[ ] Du bor i villa
[X] Du bor i en tätort
[ ] Dina föräldrar är mellan 35-50 år gamla
[X] Dina föräldrar har gift sig
[ ] Din mamma är yngre än din pappa - fast bara sju månader
[  ] Din pappa heter Lars
[ ] Din mamma heter Anna
[ ] Din familj har en Volvo
[  ] Din familj har en silvergrå eller röd bil
[X] Du har tillgång till Internet hemma
[X] Du har egen mobiltelefon
[ ] Du har ett eget rum
[X] Du har varit utomlands minst 2 gånger
[X] Du har varit på Mallorca/Kanarieöarna
[ X] Du har varit i Grekland
[ X] Du har varit på Öland minst 2 gånger
[ X] Du har varit på husvagnssemester minst 2 gånger
[ ] Din familj har en husvagn
[ ] Ingen av dina föräldrar röker
[ ] Din pappa är lite lätt överviktig
[ ] Du idrottar flera dagar i veckan
[ ] Du har husdjur
[ ] Du får månadspeng
[ X] De flesta i din familj är blåögda
[ X] Du äter på Mc Donalds - funkar i nödfall
[X] Du följer Melodifestivalen

Multiplicera antalet kryss med tre och få din procent.
16 x 3 =  48 procent Svensson

                                                                          

och nu är jag fri från självmordsbombar-kittet. Snacka om att man kände sig viktig för en dag! Mojängen man har i ett bälte är inte liten och så sitter det fast en massa saker och sladdar på magen. Det enda jag vet är att mottagaren (den stora mojängen) har fungerat hela dagen - den blinkade på som sjutton. Men jag vet inget om resultatet av den 8 timmar långa filmen på min tunntarm (snacka om att den kommer få en Oscarsnominering). Troligtvis tar det mellan en till två veckor att få svaret. Jag har en återbesökstid den 26 februari till den snälla läkaren, men hoppas så klart att hon ringer innan dess.

Nu är jag tyvärr deppig för jag fick lite ont av att äta sånt som vanligtvis går bra, och jag som tänkte testa och äta lite riktig mat snart.

Var där med jobbet över dagen igår. Fick checka in min ryggsäck med all yoghurt och soppa som jag skulle ha med mig. Det är klart meckigare att resa i det tillstånd jag befinner mig i - magtillståndet.

Imorgon onsdag - kl 7.30 sväljer jag kameran/kapseln. Håll tummarna för mig!

Nu ska jag stryka den största strykhögen i världshistorien.

åkte till Farsta Centrum för att klippa honom idag. Skitmysigt. Han blev hur snygg som helst. Jag hade bokat den bästa frisören på stället, och hon fattade precis vad jag och Måns menade med hur han ville ha det med frisyren. Han håller på att spara det lite längre - och nu har han en perfekt frisyr att växa i. Det ser lite punkigt, rockigt ut. Världens underbaraste Måns. Mammahjärtat sväller över ibland! Och när det sväller över så är det också svagt... Vi kom hem med ett par Ronaldinhoskor i vinrött skinn - för inomhusbruk. Till fotbollsträning och innegympa. Väldigt fina och för halva priset. Och Måns har förstås på sig dem nu :).

En kul grej. Jag ingår i en fokusgrupp för Doktor Kosmos. Detta betyder att jag just nu sitter och lyssnar på tio helt nya låtar som antagligen ska komma med på Doktor Kosmos nya skiva. Jag ska bestämma vilken av låtarna som är bäst vid en första genomlyssning. Men jag tänker lyssna på den minst tio gånger, för att också kunna säga vilka låtar som växer med tiden.

Och för er som inte visste det så är jag den stoltaste syrran i världen till en bror som bland annat spelar gitarr i Doktor Kosmos. Min älskade bror som är den person som jag bara behöver titta in i ögonen för att veta att han förstår mig. Vi har gått igenom så mycket ihop, jag och min bror. Vet inte vad jag skulle göra utan min Anders.

Det enda jag kan avslöja om skivan är att den är FETT BRA! Fan vad schysst att gå på en Doktor Kosmos-spelning i vår/sommar! Skivan släpps nog 2 april 2008. KÖP, många exemplar!



Gammal bild på Doktor Kosmos - min bror till vänster med keps. Hittad här.

Jag väntar...

På onsdag blir det kapselendoskopi, kameran jag ska svälja. Jag ska gå hela dagen och se ut som en självmordsbombare... Man har ett bälte runt midjan med en mojäng på och så elektroder eller vad det heter fästa på magen. Den lilla kameran som åker ner genom mina tarmar sänder sedan signaler (foton) ut till mojängen. Jag ska vara där 7.30 på morgonen och kl. 15.30 plockar de bort utrustningen.

Pratade med en trevlig läkare igår och han sa att han förstod att jag har det väldigt jobbigt. Kändes skönt att någon bekräftade mig. Jag behöver höra det, att folk (speciellt läkare)  förstår att jag har ett helvete. Men sen behöver jag ju höra - ca 100 gånger om dagen - att jag kommer att bli helt frisk. Jag kan aldrig höra det tillräckligt många gånger. Jag själv kan bara hålla fast vid den tanken i två sekunder - typ. Jag har sagt det förr och jag säger det igen - jag känner mig helt utanför samhället och den riktiga världen. Jag vågar inte se fram emot någonting. Jag kanske är sjuk hela sommaren? Men sen har jag bättre dagar, och det hade jag en i går. Delvis tack vare den trevlige läkaren, men också för att jag pysslade med mina kläder här hemma. Jag mår nog allra bäst när jag är helt själv här hemma för tillfället.

Malin - de enda provsvaren jag fått är att det inte var något fel på koloskopin - inte heller på de prover de tog i tarmen. Och tusen tack för blandskivan!!!! Fick den idag. Har inte hunnit lyssna ännu, men det ser mycket lovande ut, och vilket fantastiskt omslag! KRAM till dig!

På måndag ska jag till Malmö över dagen. Vi ska flyga ner och jag grämer mig lite. Kommer bli helt slut och är rädd för att få ont. Men nu har jag sagt ja, och då är det bara akut smärta på måndag morgon som kan stoppa mig. För jag är en kämpe.

UPPDATERING: Att jag mår bäst när jag är själv hemma är en sanning med modifikation. Ibland mår jag skitdåligt när jag är själv. Och jag pratar hemskt gärna med folk, både irl och i telefonen. Jag mår sämst när jag sitter tillsammans med personer som äter och pratar om maten och när jag går och handlar soppor bland all annan god mat. Och när folk frågar mig vad jag allra helst skulle vilja äta....

NU och så vill jag kunna äta vad som helst och dricka en massa goda pints.



Foto från: http://www.hoyfashion.co.uk/

Två stora starka karlar med mycket skägg och tatueringar hälsade på mig nyss. Och de fixade avloppet. Men jag fick mig en uppläxning på köpet. Det får jag ta. Man får inte använda kaustiksoda längre (avloppsrensningsmedel) - det är varken bra för miljön eller för dem som ska ner och rota med händerna i avloppet efter man har haft kaustiksodan där (om inte stoppet löses av sodan så måste man ju ner med händerna bland denna frätande lösning...). När man bor i allmännyttan som vi gör så ska man ringa sin fastighetsskötare, och där med basta! Och jag som bara ville hjälpa till, men nu vet jag bättre!

Ja ja - lilltån är blå-svart men jag avvaktar med vårdcentralbesök. Är så trött på vården. Vi får se i morgon - jag har hört att man bara ska spjälka ihop två tår och ha rymliga skor på sig.

"Vaknar staden långsamt och jag är full igen
Snön hyr ut sin oskuld så skiten bara känns
Och det känns som när jag kom hit, way back in 93
En ynklig rad av fotspår
En oändlig kontinent"

Tänk om jag kunde få må som när jag hörde de stroferna första gången - hösten 2007. Nyss klingade de ut på P3.

Kvällens otur består av följande:

1) Översvämning av golvbrunnen vid duschen - 10 cm vatten på golvet i badrummet och fullt med vatten i hela stora hallen.

2) Jag halkar på det hala golvet och har troligtvis brutit/fått sprickor i minst en tå på höger fot. Det gör ont.

Så det blir till vårdcentralen i morgon bitti m.m.

Jag kan verkligen inte hitta mycket positivt i tillvaron för tillfället - det känns som  någon är ute efter mig.

Och jag som just hade tänkt över ett inlägg som skulle handla om de få positiva saker som finns med att vara sjuk, men jag tappade liksom lusten nu - helt :(.

Hörs en annan dag!

idag så jag finner inte några roliga ord att skriva om. Men jag har sett Cityakuten och det är ju något positivt.

"När bilar kör på gräset blir däcken väldigt gräsliga"

Ett foto på älskade Emil. Det är julafton och vi är vid Kalmar slott och luftar oss innan tomten kommer.

Så här ser den ut! Och jag har den på mig idag.




Och så här ser detaljerna ut: