Lite som jag

Som jag tidigare skrivit fick jag en teater/revybiljett i julklapp av min bror. I dag har jag sett Klungan: Det är vi som är hemgiften på Södra Teatern. Det var en ren och skär u p p l e v e l s e. Oj vad jag har skrattat! Tyvärr är alla föreställningar som är kvar slutsålda, men om det läggs till extraföreställningar så släng er på köpknappen.

Över vad som ska göras innan julafton. Men egentligen kan jag ju bara skita i att beta av den och se vad som händer. Har aldrig testat den varianten. Att ha dammråttorna kvar och kläder och papper i högar. Kanske glömma köpa julskinkan och säga att vi får ta köpe-köttbullar i stället. Ganska befriande tanke på ett sätt. Jag är så fast i det traditionella mönstret emellanåt.

Jag vet verkligen inte var jag ska börja idag.

Det var en deppig dag i går. Av olika anledningar så kom sorgen efter mina föräldrar upp. Den kom upp helt till ytan, så där som det känns när sorgen är ganska ny. Jag skulle ge mycket för att sitta nära min mamma i soffan och kramas och få känna mig liten. Gå på stan och handla lite kläder, ta en fika och skratta. Få det där stödet som bara min mamma kunde ge mig. Jag grät rätt mycket i går kväll. Vaknade med svullna ögon.

Händelser att minnas från gårdagen är:

- Emil tappade sin första tand (och tandfen hade lagt en guldtia i glaset i natt)
- Emil och jag klädde granen igår och hans ögon tindrade som aldrig förr. Jättemysigt.
- Jag köpte en ganska rolig julklapp till min bror (vågar inte skriva ut vad det var ifall han skulle gå in hör och titta).
- Jag mötte en mycket empatisk magläkare och en lika empatisk hypnotisör (ja ni hörde rätt :)).

att jag snart springer upp till dagis och hämtar Emil. Saknar ungarna som bara den idag. Har varit på ett så kallat tjänsteärende halva dagen och suttit här hemma och jobbat resten av halvan. Anledningen till hemmajobbet är delvis att Emils dagis stänger tidigare idag. Jag tror jag ska gosa ihjäl Emil. Men pussa på honom får jag inte just nu. Så fort jag pussar honom på håret eller kinden så tar han sin hand där pussen hamnat och torkar sedan grundligt av handen någonstans på min kropp. Ser precis ut som om han torkar av äckligt släbbigt snor eller någon annat gojs. Kramas får jag emellertid fortfarande göra. Och prata vårt löjliga mamma-Emil-språk.

Måns har just nu juldisco på fritids, så honom får jag ringa hem först vid 16.30. Han har med sig en Iron Maiden-skiva.

Jag är högljudd, social, energisk, tålamodslös, humoristisk, temperamentsfull, orolig, rastlös, expressiv, verbal, galen, snabbtänkt, odiskret, internetberoende, svordomsberoende, londonfrälst, shopoholic, självkritisk, trygghetstörstande m.m.
Jag äter ofta pasta, köttbullar, tacos, banan, falurågrut, lagrad greveost m.m.

Jag stör ihjäl mig på respektlösa människor och människor som trängs i köer (kan vara samma personer), personer som måste återberätta att andra människor tycker illa om en (BLÄ!), när det regnar och är grått i flera veckor i sträck, förseningar på t-banan när man har bråttom, när det är fullspäckat på 4:ans buss på kvällen när jag ska hem, ryggskott, IBS, dålig musik m.m.

 Jag gillar att gosa med mina barn, lyssna på favoritmusik, gå på spelningar, handla kläder, skor och smycken, åka till London och Dublin, dricka rött vin på fredagskvällen, tända ljus till middagen och kvällsmyset, föra diskussioner med mina barn och sambo, skratta, få till en schysst och kaxig klädkombination, känna att ens argument håller m.m.

Jag ger mig sällan in i diskussioner kring dödsstraff numera. Har bränt mig. Rejält. Det är min hjärtefråga. Och jag är EMOT.
Jag skulle avlida av isolering. Jag är en oerhört social varelse. Gillar ensamhet om den är självvald. Inte annars.

Jag tenderar att läsa Metro, City och det jag hinner i DN på morgonen. Och så jobbartiklar och ibland en pocket. Vill läsa mer, men vet inte om jag bränt ut mig :).

Jag är precis så extrovert som det verkar.

Jag skrattar högt åt Monty Python, Killinggänget, Kvarteret Skatan (speciellt julspecialen), Seinfeld, Vänner, mina vänner, Måns och Emil, Magnus, Gösta Ekman, Margareta Krook, Robert Gustafsson m.fl.

Jag är en typisk - Ja vem vet - jag känner mig inte typisk. En ganska typisk "gnällare över vädret" tror jag nog att jag är! 

Vem är du?

4) Pinto och Racingpaperplanes Mosebacke 23 mars och 30 oktober (Alltid lika bra och hjärtat blir väldigt varmt.)

5) Lars Winnerbäck, Zinkensdamm augusti (Vilken allsång!)

6) Kent, Zinkensdamm juni (Kul med en massa gamla låtar!)

7) Glorious Bankrobbers, Anchor 30 oktober (Olle är nog en av få sångare som har på sig hörselskydd. Men har man tinnitus så har man. Och han ser riktigt cool och galen ut i dem.)

8) Laakso, Popaganda, 29 augusti (Oj vad jag blir nostalgisk och gråtmild och sprudlande glad av Markus Krunegård.)

Vi har haft utvecklingssamtal om Måns idag. Tycker sånt är obehagligt. Men det här måste ha varit det bästa utvecklingssamtal vi haft kring Måns. Informativt och vänligt. Måns har svårt för matte, och problemen brukar stå i centrum vid dessa samtal. Men inte idag - det var möjligheterna som stod i blickfånget och alla hans fantastiska kvaliteter. Både jag och Magnus hade tårar i ögonen flera gånger. Han är en sån förebild för andra barn säger de, och jag kan ju tänka mig det, men jag är ju hans mor och inte så objektiv. Att få höra hur de andra barnen (speciellt de yngre) ser upp till honom och vill vara som honom sprider en värme i hela kroppen. Han har en oerhörd stor empati Måns, och det betonades också flera gånger under samtalet. De hade till och med tagit upp det vid en samling, att Måns är en väldigt bra kompis. Jag känner mig blödig och gråtmild fortfarande. Denna fina fotbollstokiga kille. Han spelar tydligen fotboll så fort han får rast (ingen överraskning i och för sig) och han spelar till och med med killarna från femman (han går i trean). Kul att han får vara med - det verkar vara en fin stämning mellan barnen på den här skolan.

Barn är bäst ingen protest!

Mina barn började skratta hysteriskt när den krullhårige långe killen (Lage?) lyfter upp den lille killen (Måns på riktigt - minns ej hans namn i serien) och skriker "Vi måste hitta tomten". De skrattar så hysteriskt att det blir tillgjort. Antagligen vill de skratta så länge som möjligt och så räcker inte det naturliga skrattet och då blir de tvugna att fejka. Jag tror jag vet detta för jag gjorde själv så som barn ibland.

Min egen tanke kring det första avsnittet av julkalendern är att Lage och tjejen hade snygga tröjor - med moln på.