Dagens Emil
"Tänk att jättestora saker kan bero på en enda liten sak."
Veckan har börjat
och nya "att-göra-saker" skrivs upp på de gula post-it-lapparna.
På fredag är det begravning för Karen och det känns konstigt i magen. Kyrkan kommer vara helt fylld av människor tror jag. Jag kommer gråta mycket.
På lördag är det 80-årsfest för Tina och Stefan (40 år var :)). Då har vi barnvakt. Kul!
Däremellan ska jag hinna en massa på jobbet och hemma. Men jag känner en liten liten tillförsikt just i denna stund. Hoppas den kan hålla i sig.
På fredag är det begravning för Karen och det känns konstigt i magen. Kyrkan kommer vara helt fylld av människor tror jag. Jag kommer gråta mycket.
På lördag är det 80-årsfest för Tina och Stefan (40 år var :)). Då har vi barnvakt. Kul!
Däremellan ska jag hinna en massa på jobbet och hemma. Men jag känner en liten liten tillförsikt just i denna stund. Hoppas den kan hålla i sig.
Den här koftan
är gudomlig. Och den har jag köpt :). På Indiska för hela 649:-, men det är den värd!
Lössen är borta...hoppas vi
Jag har kammat mig själv och barnen så mycket att hårbotten är helt öm. Jag hittade nämligen EN lus i mitt hår natten mellan tisdagen och onsdagen... Jag höll på att få totalpanik! Jag vet att de är helt ofarliga, men de är så äckliga och man tror att de ska invandera hela hårbotten på en och att de aldrig ska försvinna.
Barnen och jag ska göra en till behandling på onsdag eftermiddag för att vara helt på säkra sidan, men just nu ser det bra ut.
Vojne vojne vilken vecka! Nu fattas bara att svininfluensan drabbar oss nästa vecka. Och jag är medveten om att jag målar fan på väggen! Men jag har så otroligt mycket att göra att jag ber till högre makter att inget mer ska drabba oss nu. Sitter och jobbar med min föreläsning till Padova om en månad nu. Jag bara hamrar ner en massa och klipper och klistrar ur olika dokument.
Snart ska vi dra in till stan hela familjen. Vi ska gå och äta indiskt och sen ska vi på fest hos Amanda och CO. Ska bli jättekul!
Ses och hörs och må lössen hålla sig långt borta från er alla!
Barnen och jag ska göra en till behandling på onsdag eftermiddag för att vara helt på säkra sidan, men just nu ser det bra ut.
Vojne vojne vilken vecka! Nu fattas bara att svininfluensan drabbar oss nästa vecka. Och jag är medveten om att jag målar fan på väggen! Men jag har så otroligt mycket att göra att jag ber till högre makter att inget mer ska drabba oss nu. Sitter och jobbar med min föreläsning till Padova om en månad nu. Jag bara hamrar ner en massa och klipper och klistrar ur olika dokument.
Snart ska vi dra in till stan hela familjen. Vi ska gå och äta indiskt och sen ska vi på fest hos Amanda och CO. Ska bli jättekul!
Ses och hörs och må lössen hålla sig långt borta från er alla!
Helgen
var helt fantastiskt. Nu är det mindre fantastiskt. Båda pojkarna har fått löss! Det är inte kul. Jag sitter här och det kliar på precis hela mig. Vi har aldrig haft löss i familjen och jag har våndats för den här dagen. Magnus har gått igenom mitt hår med luskam och inte hittat något, men jag är säker på att de finns där. Vet inte hur jag ska kunna somna. Får nog ta mig ett rejält glas vin tror jag. Emil hade säkert 10 löss och Måns har vi hittat ca 4 på. Nu ska jag snart gå igenom Magnus hår men jag VILL INTE. Jag vill inte se fler av de där krypen.
Fy sjutton!
Och jag som tänkte skriva om min fantastiska helg, men jag tror inte jag har inspirationen just nu.
Jag kan dock konstatera att spelningarna på Debaser Medis i fredags var så där bra som man bara önskar sig i fantasin. Jag kom hem 02.45 på morgonen och hade inte en trött stund på hela kvällen. Några foton ska jag väl lägga upp kanske.
I söndags var det bakluckeloppis och jag har bara superlativ att uttrycka över denna också. De fullkomligt älskade mina kläder och skor och jag hann knappt ta betalt. De fick finfina kläder för en spottstyver. Tror jag höll en lite för låg nivå, men jag ville ju få sålt så mycket som möjligt. 2600 kronor rikare är jag! Nu har jag påbörjat min andra karriär som butiksägare :).
Håll tummarna för att barnen är lusfria redan i morgon (men det blir hemma med Magnus då)!
Kram!
I morgon kväll Rock'n roll
För då ska jag och Malin och David på spelning på Debaser Medis och se The Datsuns! Jag har under hela denna vecka lyssnat på en skiva med The Datsuns som Malin spelat in till mig så nu går alla låtar runt runt och runt i mitt huvud. Hon har tagit fyra låtar från varje album de gett ut så att jag ska få en god känsla för deras musik, och det har jag sannerligen fått. De är skitbra, kommer från Nya Zeeland och har varit både förband till Hellacopters och Metallica.
Nej, jag är så trött att jag trillar i säng nu.
Förresten, biljetterna till Venedig är nu beställda. 23 oktober drar vi. Från Venedig åker vi tåg till Padova där jag och A ska hålla vår föreläsning. Nervöst med spännande. Jag och A ska träffas i helgen och planera föreläsningen och gruppexaminationen. Det behövs!
Och glöm nu inte min bakluckeloppis på söndag! 10-15 vid Sturebyskolans idrottsplats i Enskede.
Uppdatering: Mer information kring bakluckeloppisen finner du här och här.
Trevlig helg!
Nej, jag är så trött att jag trillar i säng nu.
Förresten, biljetterna till Venedig är nu beställda. 23 oktober drar vi. Från Venedig åker vi tåg till Padova där jag och A ska hålla vår föreläsning. Nervöst med spännande. Jag och A ska träffas i helgen och planera föreläsningen och gruppexaminationen. Det behövs!
Och glöm nu inte min bakluckeloppis på söndag! 10-15 vid Sturebyskolans idrottsplats i Enskede.
Uppdatering: Mer information kring bakluckeloppisen finner du här och här.
Trevlig helg!
Mörkt på morgonen
när klockan ringer kl 05.45 och jag får föraningar om vad som komma skall. Jag vill inte! Än så länge är ju dagarna jättefina och soliga, men sen, när det blir mörker mörker och kallt kallt och rått rått och blött blött. Hur står vi ut här uppe i Norden egentligen. Eller som Francesco uttrycker det: "What am I doing here?". Nu gäller det att bita ihop och skaffa sig ett gäng saker att se fram emot.
En rolig sak som hänt idag är att Måns har gjort sin första engelskaläxa! Det gick galant! Hoppas han kommer tycka lika mycket om detta språk som jag gjorde och gör.
Ett steg närmare beslutet om att åka till Italien och föreläsa har också tagits idag. Kanske kommer det gå att ordna så att en kollega kan följa med och hålla föreläsningen tillsammans med mig. Jag tror vi nappar på det!
Se där - redan två saker att se fram emot. 1) Flera engelskaläxor med Måns 2) En eventuell Italienresa 23-25 oktober.
Be bad!
En rolig sak som hänt idag är att Måns har gjort sin första engelskaläxa! Det gick galant! Hoppas han kommer tycka lika mycket om detta språk som jag gjorde och gör.
Ett steg närmare beslutet om att åka till Italien och föreläsa har också tagits idag. Kanske kommer det gå att ordna så att en kollega kan följa med och hålla föreläsningen tillsammans med mig. Jag tror vi nappar på det!
Se där - redan två saker att se fram emot. 1) Flera engelskaläxor med Måns 2) En eventuell Italienresa 23-25 oktober.
Be bad!
Här händer det saker!
1) Jag ska sälja utrensade kläder och prylar på en bakluckeloppis i Stureby nästa söndag 20/9 kl 11-15. Läs mer här och här. Ska bli kul, nervöst och spännande! KOM DIT snälla ni!
2) Vi har just varit och ätit på en italiensk restaurang vid Odenplan. Restaurangen heter Primo och är prima! Godaste pizzorna jag någonsin ätit. Välj den vegetariska Isobel! Vi träffade vänner som vi inte sett på säkert 4-5 år precis utanför och de hängde på in. Tina - du känner dem väl, mamman och två pojkar. Mammans namn börjar på C eller möjligtvis K :).
3) Jag kämpar på med mitt ständiga rensande av garderoberna - det låter galet och är säkert galet men det är en del av mitt liv.
4) Vi har haft en informell minnesstund för Karen. Vi träffades i Tantolunden i en pittoresk kolonilott som ägs av en vän och fd kollega. Underbart solig kväll och vi berättade Karen-minnen för varandra och drack vin och åt bröd med ost. Efteråt gick jag och en av fd kollegorna iväg till South side på Hornsgatan och pratade vidare. Vi har inte träffats på alltför länge och hade stort behov av att prata. Begravningen för Karen sker andra oktober. Flera internationella gäster kommer och jag försöker efter bästa förmåga hjälpa till med förslag till boende.
5) Magnus är så långhårig att man knappt känner igen honom. Det är min kompis Lotta som drivit på honom kring detta, men nu måste han bara klippa in en frisyr snart...
6) Jag längtar till England redan. Jag är för anglofil för mitt eget bästa.
7) Jag har fått ett mycket hedrande och smickrande erbjudande om att föreläsa i Padova, Italien. Karen skulle ha hållit i en heldagsföreläsning där 24 oktober och nu undrar de om jag skulle kunna ersätta henne. Beslutsångesten är total. Det kräver många timmars jobb på min fritid för att få ihop en så lång föreläsning.
Nu - slötitta på tv.
2) Vi har just varit och ätit på en italiensk restaurang vid Odenplan. Restaurangen heter Primo och är prima! Godaste pizzorna jag någonsin ätit. Välj den vegetariska Isobel! Vi träffade vänner som vi inte sett på säkert 4-5 år precis utanför och de hängde på in. Tina - du känner dem väl, mamman och två pojkar. Mammans namn börjar på C eller möjligtvis K :).
3) Jag kämpar på med mitt ständiga rensande av garderoberna - det låter galet och är säkert galet men det är en del av mitt liv.
4) Vi har haft en informell minnesstund för Karen. Vi träffades i Tantolunden i en pittoresk kolonilott som ägs av en vän och fd kollega. Underbart solig kväll och vi berättade Karen-minnen för varandra och drack vin och åt bröd med ost. Efteråt gick jag och en av fd kollegorna iväg till South side på Hornsgatan och pratade vidare. Vi har inte träffats på alltför länge och hade stort behov av att prata. Begravningen för Karen sker andra oktober. Flera internationella gäster kommer och jag försöker efter bästa förmåga hjälpa till med förslag till boende.
5) Magnus är så långhårig att man knappt känner igen honom. Det är min kompis Lotta som drivit på honom kring detta, men nu måste han bara klippa in en frisyr snart...
6) Jag längtar till England redan. Jag är för anglofil för mitt eget bästa.
7) Jag har fått ett mycket hedrande och smickrande erbjudande om att föreläsa i Padova, Italien. Karen skulle ha hållit i en heldagsföreläsning där 24 oktober och nu undrar de om jag skulle kunna ersätta henne. Beslutsångesten är total. Det kräver många timmars jobb på min fritid för att få ihop en så lång föreläsning.
Nu - slötitta på tv.
Knästrumpor, bara knän, kilt och fredag
Jippie, det är fredag! Jag firar denna dag genom att sätta på mig svarta knästrumpor, rejäla svarta TUK-skor med slejf, svart och röd-rutig kiltliknande kjol, bara knän och svart topp.
Mina söners reaktion på denna klädkombination måste förtäljas:
Måns: Mamma har du fotbollsstrumpor?
Mamma: Nej det är knästrumpor.
Emil: Men mamma, varför ser man knäna om det är knästrumpor?
Japp - barn är bäst ingen protest!
Mina söners reaktion på denna klädkombination måste förtäljas:
Måns: Mamma har du fotbollsstrumpor?
Mamma: Nej det är knästrumpor.
Emil: Men mamma, varför ser man knäna om det är knästrumpor?
Japp - barn är bäst ingen protest!
Foton från min resa
Kanalbåt nära Preston.
Härliga söta Joanna
Richard och jag.
Jag och Claudia
Alvise och jag.
Alvise och Francesco
The temple bar - en bar i en fd offentlig toalett i Manchester. Hur häftigt som helst.
Så här stod det inne på toaletten på The temple. Hela toan var fullklottrad med roliga saker :).
Joanna och jag på jazzklubb.
Packningen dagen innan hemresa. Allt gick i till slut. 23 kilo i stora resväskan...
Underbar vintage/independent shop. Rags to Bitches.
Inuti affären Rags to bitches. Så här ska min framtida affär se ut.
Kolla kläderna!!! Rags to bitches.
Nästa butik hette POP. Skylten ner till källaren är fantastisk!
Och den här skylten möter dig innan du går in!
Preston, Manchester och Karen
Jag gjorde en resa till England, en resa som jag aldrig kommer att glömma. Dels för att det var en av de bästa resor jag gjort, men också för att den alltid kommer vara förknippad med min väns/mentors/extramammas död. Det är så mycket känslor av glädje och sorg i kroppen nu, så den vet inte riktigt hur den ska bete sig.
Jag ska försöka ta en sak i sänder. Det blir en detaljerad redogörelse, för min egen skull. För att jag inte vill tappa detaljerna kring denna resa.
Onsdagen den 26 augusti
1) Jag anlände till Manchester vid 9-tiden på morgonen onsdagen den 26 augusti. Leendet spred sig över mitt ansikte så fort jag steg av planet. Äntligen Storbritannien, mitt favoritland av alla länder jag besökt hittills i mitt liv! Det bara slår emot en, den fantastiska stämningen! Ni kanske tycker jag överdriver, men det gör jag inte, min själ ÄR brittisk (och skotsk och irländsk :)). Jag kanske ser saker som inte andra ser, eller så är det för att jag inte bott i detta land under en längre period (vilket för övrigt är en av mina största drömmar).
2) Träffar A som också ska på konferensen på tågstationen. Vi har sällskap till Preston. A är engelsman, men har bott 15 år i Danmark. Vi pratar engelska med varandra, men han förstår mycket svenska. Väl framme i Preston skiljs vi åt ett tag för att shoppa. Jag går in på den enorma butiken Primark som har e x t r e m t billiga kläder. Mycket skit, men också många många fynd. Ett par tjockare strumpbyxor kostar 2 pund (inte ylle men "cotton like"). Eftersom pundet stod i under 12 kronor när jag var i England, så blev det mycket shoppande. Men inte främst i Preston, utan i Manchester...
3) Jag och A äter sen lunch på ett riktigt hak. Oj vilka original det fanns där. Första ölen smakar som himmelriket!
4) Jag drar till mitt hotell, vilket är ett mycket spartanskt hotell, men med stora rena rum. Känns inte äckligt, men motsatsen till lyxigt! Just när jag checkar in hoppar R fram och skrämmer mig. Underbart att se R igen - senast var det ett år sedan. R besökte oss i Stockholm för två år sedan och bodde i vårt extrarum i en vecka. Magnus och barnen gillar honom också skarpt. R kommer ifrån London.
5) Jag får sällskap av R till universitetet i Preston där det är dags för registrering till konferensen. En massa välbekänta kära ansikten möter mig där. Många kramar och kindpussar blir det (jag är URDÅLIG på kindpussande, gör alltid fel, men börjar kanske bli aningen bättre på det...).
6) Föreläsningar hela eftermiddagen sedan middag på tapasbar. Snack, snack, snack och en massa skratt! Joanna är helt underbar - hon är bara 25 år men det känns inte alls som att det är 14 år mellan oss. Vi har så himla kul i hop (det är Joanna jag bodde hos i Manchester). Vi möttes på konferensen förra året i Padova. Maria är också med - den enda som utöver mig pratar svenska. Skitkul att prata svenska när man inte vill att någon annan ska veta vad man säger. Jag och Maria har känt varandra i många många år. Hon flyttade dock till London för ca 8 år sedan, så vi ses bara ca en gång om året nuförtiden :(.
7) Hörni, jag måste äta lunch - fortsätter senare :).
8) Efter middagen blev det en drink till på en pub och sedan stupade jag i säng efter en lång dag som började 04.00 på morgonen.
Torsdagen den 27 augusti
1) Den första jag ser i frukostrummet/receptionen är en stressad S som ska hålla i en workshop om ca 40 minuter. Jag ska visserligen också delta, men känner att det inte är lika stressigt eftersom jag bara ska lyssna.
2) Förmiddagen susar iväg med sessioner. När klockan är runt 15.30 blir det en liten paus, och då hinner jag få i mig en öl tillsammans med några andra. När jag beställer öl så säger jag till den unga killen bakom baren att jag älskar allting med England. Då säger han att jag kan få nästa öl gratis :).
3) Middagen blir seeen eftersom vi fastnar på puben. Vi äter indiskt och vill sedan ut och hitta en bra pub (igen). MEN, som taxichauffören sa på eftermiddagen "Thursday is the new Friday in Preston"! Helt galet med folk ute och som de är klädda!!! "Klänningarna" lämnar ingenting åt slumpen, de innehåller minimalt med tyg. Klänningarna är inte klänningar utan våldsamt urringade LINNEN. Och till dessa linnen bärs 13 centimeters pumps, maximalt upptuperat hår och massor av smink. Har aldrig sett något liknande! Killarna ser inte alls ut på samma sätt (så klart...) Medelåldern är väl ca 17 år. Volymen på musiken inne på barerna spränger trummhinnan efter två sekunder. Vi vänder i dörren. Efter mer än en timmes letande så hittar vi en mer normal pub som är öppen. Pew!
4) I säng runt 1.30
Fredagen den 28 augusti
1) Pallrar mig upp vid 8-snåret. Seminarier igen - en del bra en del mindre bra. Jag är så kallad "chair" på ett av seminarierna.
2) Runt 1.45 avgår en buss som ska ta oss till en "canal trip". Vi åker en smal kanalbåt i tre timmar. Inte mycket att titta på utanför fönstren men ganska avkopplande. Det finns öl och vin att förtära.
3) Vi skjutsas till en pub runt 18-tiden. Den bästa puben hittills i Preston. Efter detta blir det middag på en italiensk restaurang. De tre italienarna som är med oss granskar restaurangen grundligt. De konstaterar att de flesta som jobbar där pratar italienska vilket höjer deras omdömen något. Men maten tyckte de inte höll klassen :). Jag skrattar så jag gråter i en timme åt F när han beskriver vilken chock han fick den morgonen då han vaknade till ett fruktansvärt oljud utanför fönstret. Det var regnet. Det regnar jämt i Preston och Manchester och närliggande städer. Det är inte italienare vana vid. F höjer sina händer i en typisk "italiensk" gest och säger "What am I doing here?". Jag saknar dessa tre italienare som bara den!
4) Efter maten - en någorlunda hygglig bar och sedan till hotellet.
Lördagen den 29 augusti
1) Vaknar och inser att det är "min" dag. Idag ska jag presentera mitt paper. Går på S:s föreläsning, vilken naturligtvis är jättebra. Sedan är det snart min tur. "Gud" kommer ner och gör mig lugn helt plötsligt. Jag står där och pratar engelska som om jag inte gjort annat. Så himla skönt. Jag tycker det går bra och de personer som är på plats ställer frågor i munnen på varandra! Så fruktansvärt kul! Jag får värsta kicken. Precis som jag brukar få, och jag inser att jag bara måste få vara ute mer och föreläsa. Kontakten med andra människor är så superviktig tycker jag. Pallar inte att sitta vid ett skrivbord hela tiden.
2) Vi tar en avslutningsrunda på den närliggande puben och säger sedan hejdå till alla. Sorgliga hejdå, för nu dröjer det med all säkerhet ett år tills vi ses igen. Den här gruppen har blivit lite som en extrafamilj för mig. Vänliga uppskattande och lite galna människor.
3) Jag och Joanna sätter oss i bilen till Manchester!!! Väl framme - in i lägenheten och hejja på Joannas pojkvän som naturligtvis är supertrevlig. Vi softar ett tag och sedan drar vi till en bar nära kanalen. Och vilken bar sedan! Nä - såna här ställen finns inte i Sverige! Sedan blir det fantastisk fiskmiddag hemma hos J och D. Sänggång runt 22.30. TRÖTT!
Söndagen den 30 augusti
1) Jag och D vaknar ganska tidigt. J bara sover :). Vi kommer in till stan runt 11.30-tiden och de visar mig runt så att jag ska hitta alla bra butiker dagen efter. Jag hinner köpa två underbara vintageklänningar innan vi drar till The Temple - en bar i en fd offentlig toalett! Alltså, här räcker inte superlativen till längre! Så jäkla häftigt. Och så en jukebox där man bara kan välja bra musik. Såklart! Vi äter Sunday lunch rätt så sent och man blir MÄTT. Sen hem och vila lite och så gör D ytterligare en fanastisk måltid. Jag och Joanna gör oss redo för en jazzklub där ett reggaeband ska spela senare på kvällen. Gratis inträde och 6-mannaband som det svänger rejält om. Taxi hem i ösregnet. Men det gör inget att det regnar - det blir nästan ännu bättre i en sån här stad.
Måndagen den 31 augusti
1) Går upp tidigt, för idag är stora shoppingdagen. Jag ägnar timmar åt det stora shoppingcentret Arndale! Här finns alla affärer du finner på Oxford street. Och flera. Jag har tunga kassar och vräker i mig en pizzaslice innan jag beger mig uppåt the Northern Quarter, där det finns independent shops och vintage. Väldigt häftigt område som är så där fulsnyggt på åt sätt.
2) När klockan är runt 15 kollar jag min mobil. Då har jag fått ett sms från en fd kollega vid universitetet. Hon skriver: Shit Kicki har du hört om Karen? Mitt hjärta stannar - jag förstår att antingen är hon på sjukhus eller så är hon död. Jag ringer upp och får dödsfallet bekräftat. Jag tappar alla påsar på trottoaren och börjar skaka och gråta. Kan inte ta in det, men ändå kan jag, annars skulle jag ju inte skaka så. Resten av eftermiddagen är suddig. Jag ringer en hel del vänner som känner Karen. Alla är mycket chockade. På kvällen får jag tag på en nära vän till Karen och får lite mer information, men inte tillräckligt. Jag väntar fortfarande på att få reda på vad hon egentligen dog av. Begravningsdatum verkar inte vara bestämt ännu heller. Varje gång jag är ensam börjar jag gråta. Jag gråter mycket inne på Joannas toalett.
Tisdagen den första september
1) Hemfärdsdag, men jag har några timmar uppe i Northern Quarters först. Allt är overkligt på något sätt. Jag hittar de mest fantastiska butiker och skulle kunna handlat betydligt mer, men har inte plats i resväskan för allt. Nästa gång ska jag bara ha ett ombyte med mig till Manchester och shoppa resten :). Jag köper en tygväska som det står "Shop more shit or we're all fucked". Det är jag.
2) Säger hejdå till Joanna och tar taxi till Manchester airport. Hör svenska på flygplatsen. Vill springa tillbaka genom säkerhetskontrollen. Vill inte till Sverige! Vill till barnen och Magnus, men inte till Sverige!
3) Landar på Arlanda vid 22-tiden. Hemma vid 23.
Onsdagen den andra september
Upp och hoppa.... Not. Så jäkla trött och glad och mycket ledsen på samma gång. Börjar gråta så fort jag kommer in på kontoret. Nu är det bara att kämpa på som gäller.
Foton kommer senare.
Kram!
Jag ska försöka ta en sak i sänder. Det blir en detaljerad redogörelse, för min egen skull. För att jag inte vill tappa detaljerna kring denna resa.
Onsdagen den 26 augusti
1) Jag anlände till Manchester vid 9-tiden på morgonen onsdagen den 26 augusti. Leendet spred sig över mitt ansikte så fort jag steg av planet. Äntligen Storbritannien, mitt favoritland av alla länder jag besökt hittills i mitt liv! Det bara slår emot en, den fantastiska stämningen! Ni kanske tycker jag överdriver, men det gör jag inte, min själ ÄR brittisk (och skotsk och irländsk :)). Jag kanske ser saker som inte andra ser, eller så är det för att jag inte bott i detta land under en längre period (vilket för övrigt är en av mina största drömmar).
2) Träffar A som också ska på konferensen på tågstationen. Vi har sällskap till Preston. A är engelsman, men har bott 15 år i Danmark. Vi pratar engelska med varandra, men han förstår mycket svenska. Väl framme i Preston skiljs vi åt ett tag för att shoppa. Jag går in på den enorma butiken Primark som har e x t r e m t billiga kläder. Mycket skit, men också många många fynd. Ett par tjockare strumpbyxor kostar 2 pund (inte ylle men "cotton like"). Eftersom pundet stod i under 12 kronor när jag var i England, så blev det mycket shoppande. Men inte främst i Preston, utan i Manchester...
3) Jag och A äter sen lunch på ett riktigt hak. Oj vilka original det fanns där. Första ölen smakar som himmelriket!
4) Jag drar till mitt hotell, vilket är ett mycket spartanskt hotell, men med stora rena rum. Känns inte äckligt, men motsatsen till lyxigt! Just när jag checkar in hoppar R fram och skrämmer mig. Underbart att se R igen - senast var det ett år sedan. R besökte oss i Stockholm för två år sedan och bodde i vårt extrarum i en vecka. Magnus och barnen gillar honom också skarpt. R kommer ifrån London.
5) Jag får sällskap av R till universitetet i Preston där det är dags för registrering till konferensen. En massa välbekänta kära ansikten möter mig där. Många kramar och kindpussar blir det (jag är URDÅLIG på kindpussande, gör alltid fel, men börjar kanske bli aningen bättre på det...).
6) Föreläsningar hela eftermiddagen sedan middag på tapasbar. Snack, snack, snack och en massa skratt! Joanna är helt underbar - hon är bara 25 år men det känns inte alls som att det är 14 år mellan oss. Vi har så himla kul i hop (det är Joanna jag bodde hos i Manchester). Vi möttes på konferensen förra året i Padova. Maria är också med - den enda som utöver mig pratar svenska. Skitkul att prata svenska när man inte vill att någon annan ska veta vad man säger. Jag och Maria har känt varandra i många många år. Hon flyttade dock till London för ca 8 år sedan, så vi ses bara ca en gång om året nuförtiden :(.
7) Hörni, jag måste äta lunch - fortsätter senare :).
8) Efter middagen blev det en drink till på en pub och sedan stupade jag i säng efter en lång dag som började 04.00 på morgonen.
Torsdagen den 27 augusti
1) Den första jag ser i frukostrummet/receptionen är en stressad S som ska hålla i en workshop om ca 40 minuter. Jag ska visserligen också delta, men känner att det inte är lika stressigt eftersom jag bara ska lyssna.
2) Förmiddagen susar iväg med sessioner. När klockan är runt 15.30 blir det en liten paus, och då hinner jag få i mig en öl tillsammans med några andra. När jag beställer öl så säger jag till den unga killen bakom baren att jag älskar allting med England. Då säger han att jag kan få nästa öl gratis :).
3) Middagen blir seeen eftersom vi fastnar på puben. Vi äter indiskt och vill sedan ut och hitta en bra pub (igen). MEN, som taxichauffören sa på eftermiddagen "Thursday is the new Friday in Preston"! Helt galet med folk ute och som de är klädda!!! "Klänningarna" lämnar ingenting åt slumpen, de innehåller minimalt med tyg. Klänningarna är inte klänningar utan våldsamt urringade LINNEN. Och till dessa linnen bärs 13 centimeters pumps, maximalt upptuperat hår och massor av smink. Har aldrig sett något liknande! Killarna ser inte alls ut på samma sätt (så klart...) Medelåldern är väl ca 17 år. Volymen på musiken inne på barerna spränger trummhinnan efter två sekunder. Vi vänder i dörren. Efter mer än en timmes letande så hittar vi en mer normal pub som är öppen. Pew!
4) I säng runt 1.30
Fredagen den 28 augusti
1) Pallrar mig upp vid 8-snåret. Seminarier igen - en del bra en del mindre bra. Jag är så kallad "chair" på ett av seminarierna.
2) Runt 1.45 avgår en buss som ska ta oss till en "canal trip". Vi åker en smal kanalbåt i tre timmar. Inte mycket att titta på utanför fönstren men ganska avkopplande. Det finns öl och vin att förtära.
3) Vi skjutsas till en pub runt 18-tiden. Den bästa puben hittills i Preston. Efter detta blir det middag på en italiensk restaurang. De tre italienarna som är med oss granskar restaurangen grundligt. De konstaterar att de flesta som jobbar där pratar italienska vilket höjer deras omdömen något. Men maten tyckte de inte höll klassen :). Jag skrattar så jag gråter i en timme åt F när han beskriver vilken chock han fick den morgonen då han vaknade till ett fruktansvärt oljud utanför fönstret. Det var regnet. Det regnar jämt i Preston och Manchester och närliggande städer. Det är inte italienare vana vid. F höjer sina händer i en typisk "italiensk" gest och säger "What am I doing here?". Jag saknar dessa tre italienare som bara den!
4) Efter maten - en någorlunda hygglig bar och sedan till hotellet.
Lördagen den 29 augusti
1) Vaknar och inser att det är "min" dag. Idag ska jag presentera mitt paper. Går på S:s föreläsning, vilken naturligtvis är jättebra. Sedan är det snart min tur. "Gud" kommer ner och gör mig lugn helt plötsligt. Jag står där och pratar engelska som om jag inte gjort annat. Så himla skönt. Jag tycker det går bra och de personer som är på plats ställer frågor i munnen på varandra! Så fruktansvärt kul! Jag får värsta kicken. Precis som jag brukar få, och jag inser att jag bara måste få vara ute mer och föreläsa. Kontakten med andra människor är så superviktig tycker jag. Pallar inte att sitta vid ett skrivbord hela tiden.
2) Vi tar en avslutningsrunda på den närliggande puben och säger sedan hejdå till alla. Sorgliga hejdå, för nu dröjer det med all säkerhet ett år tills vi ses igen. Den här gruppen har blivit lite som en extrafamilj för mig. Vänliga uppskattande och lite galna människor.
3) Jag och Joanna sätter oss i bilen till Manchester!!! Väl framme - in i lägenheten och hejja på Joannas pojkvän som naturligtvis är supertrevlig. Vi softar ett tag och sedan drar vi till en bar nära kanalen. Och vilken bar sedan! Nä - såna här ställen finns inte i Sverige! Sedan blir det fantastisk fiskmiddag hemma hos J och D. Sänggång runt 22.30. TRÖTT!
Söndagen den 30 augusti
1) Jag och D vaknar ganska tidigt. J bara sover :). Vi kommer in till stan runt 11.30-tiden och de visar mig runt så att jag ska hitta alla bra butiker dagen efter. Jag hinner köpa två underbara vintageklänningar innan vi drar till The Temple - en bar i en fd offentlig toalett! Alltså, här räcker inte superlativen till längre! Så jäkla häftigt. Och så en jukebox där man bara kan välja bra musik. Såklart! Vi äter Sunday lunch rätt så sent och man blir MÄTT. Sen hem och vila lite och så gör D ytterligare en fanastisk måltid. Jag och Joanna gör oss redo för en jazzklub där ett reggaeband ska spela senare på kvällen. Gratis inträde och 6-mannaband som det svänger rejält om. Taxi hem i ösregnet. Men det gör inget att det regnar - det blir nästan ännu bättre i en sån här stad.
Måndagen den 31 augusti
1) Går upp tidigt, för idag är stora shoppingdagen. Jag ägnar timmar åt det stora shoppingcentret Arndale! Här finns alla affärer du finner på Oxford street. Och flera. Jag har tunga kassar och vräker i mig en pizzaslice innan jag beger mig uppåt the Northern Quarter, där det finns independent shops och vintage. Väldigt häftigt område som är så där fulsnyggt på åt sätt.
2) När klockan är runt 15 kollar jag min mobil. Då har jag fått ett sms från en fd kollega vid universitetet. Hon skriver: Shit Kicki har du hört om Karen? Mitt hjärta stannar - jag förstår att antingen är hon på sjukhus eller så är hon död. Jag ringer upp och får dödsfallet bekräftat. Jag tappar alla påsar på trottoaren och börjar skaka och gråta. Kan inte ta in det, men ändå kan jag, annars skulle jag ju inte skaka så. Resten av eftermiddagen är suddig. Jag ringer en hel del vänner som känner Karen. Alla är mycket chockade. På kvällen får jag tag på en nära vän till Karen och får lite mer information, men inte tillräckligt. Jag väntar fortfarande på att få reda på vad hon egentligen dog av. Begravningsdatum verkar inte vara bestämt ännu heller. Varje gång jag är ensam börjar jag gråta. Jag gråter mycket inne på Joannas toalett.
Tisdagen den första september
1) Hemfärdsdag, men jag har några timmar uppe i Northern Quarters först. Allt är overkligt på något sätt. Jag hittar de mest fantastiska butiker och skulle kunna handlat betydligt mer, men har inte plats i resväskan för allt. Nästa gång ska jag bara ha ett ombyte med mig till Manchester och shoppa resten :). Jag köper en tygväska som det står "Shop more shit or we're all fucked". Det är jag.
2) Säger hejdå till Joanna och tar taxi till Manchester airport. Hör svenska på flygplatsen. Vill springa tillbaka genom säkerhetskontrollen. Vill inte till Sverige! Vill till barnen och Magnus, men inte till Sverige!
3) Landar på Arlanda vid 22-tiden. Hemma vid 23.
Onsdagen den andra september
Upp och hoppa.... Not. Så jäkla trött och glad och mycket ledsen på samma gång. Börjar gråta så fort jag kommer in på kontoret. Nu är det bara att kämpa på som gäller.
Foton kommer senare.
Kram!
Sorg och glädje
Ni får tyvärr vänta lite till på en ordentlig uppdatering från mig. En mycket kär vän, mentor, inspirationskälla och fd universitetslärare till mig har hastigt gått bort. Jag fick reda på det när jag gick på en gata i Manchester, via ett sms från en kompis. Jag blev mycket chockad och ledsen och är det fortfarande. Jag skulle ha hållit min presentation i Preston, UK på samma seminarium som älskade K, men hon hörde av sig några dagar innan konferensen och sa att hon var sjuk. Och så går hon bara och dör! Det är ofattbart!
Vad gäller Preston och Manchester så var det dock underbart. Helt fantastiskt och min presentation gick bra (då visste vi inte ännu vad som höll på att ske med K - vi vet ännu inte den helt korrekta dödsorsaken). Engelskan flöt på och jag fick en massa bra frågor.
K skulle ha suttit där på seminariet och hejat på mig. Hon stöttade mig alltid i vått och torrt.
Stockholm är mycket tomt utan henne! Hon var bäst.
Vad gäller Preston och Manchester så var det dock underbart. Helt fantastiskt och min presentation gick bra (då visste vi inte ännu vad som höll på att ske med K - vi vet ännu inte den helt korrekta dödsorsaken). Engelskan flöt på och jag fick en massa bra frågor.
K skulle ha suttit där på seminariet och hejat på mig. Hon stöttade mig alltid i vått och torrt.
Stockholm är mycket tomt utan henne! Hon var bäst.
