Kommer jag
Ja, jag tror ju det just nu, men man kan ju aldrig veta? Sitter och dricker rödvin framför datorn och mår bättre nu än för ett tag sedan. Magnus och barnen drog ut och spelade fotboll efter mormors begravning idag, och så blev jag ensam i lägenheten med packningen. Och då kom tankarna - varför ska jag åka till Toronto och New York? Tänk om något händer? Så fort tryggheten ska ruckas på något sätt, så kommer tankarna. Hatar separationer. Jag vet att jag kommer må bättre så fort jag sitter i taxin, men det är så konstigt att jag ska åka så långt bort. Sverige känns så litet och skyddat - ute i kanten liksom :). Jag har försökt packa - men det är fortfarande fullständig kaos i vardagsrummet av alla kläder som jag inte kan ta med. Och jag kan inte bestämma mig för någon jacka, för att inte prata om skorna.... Sköna inte så hippa skor, eller lite sötare/tuffare som kan göra ont efter ett tag? 2 eller 3 par??? Jag kommer ju antagligen köpa minst 2 par skor under resans gång vilket talar för 2 par. Å andra sidan får man ju ha två resväskor med sig :). Jag har med mig extra plastbagar i min resväska och jag förutsätter att de kommer användas för hemresan... Och så det här med vädret! Det kan vara mellan 13 och 22 grader. 13 är ju rätt kallt medan 22 är sommar. Vojne vojne! Jag haaatar att packa under sådana förutsättningar! Kan det inte bara vara 20 grader PUNKT!!!!???
Nej, nog babblat! Jag tror att jag är förvirrad pga begravningen och allt. Det blev en liten ljus och fin begravning med rosa och lila blommor på och runt kistan - precis sådana färger som mormor passade i. Och Måns och Emil var så söta, gulliga och duktiga och jag grät när Emil la sin ros på kistan. Framtiden - barnen är framtiden!
Nu ska jag joina Magnus i tv-soffan, även om det är mest skit på tv...
Om jag inte hinner skriva fler inlägg innan jag drar på söndag så HA DET SÅ BRA tills jag kommer hem igen den 16 maj!
Kram!
Kram på dig, begravningar är alltid tuffa men det lät som om den varit fin i alla fall med blommor i mormors färger...
Och New York...ja...vad ska man säga....TA MIG MEEEED!!! Jag får säkerligen plats i en av dina plastpåsar ;)
Jag skulle gärna ha dig med yllis! Behöver en shoppingpartner - hopp i plastbagen - jag lovar du får plats :)!
Begravningar är så sorgliga, men man känner att de behövs, man behöver dem för avskedet. Och kanske också för att kunna ta in det som hänt... Skönt att det blev en ljus begravning, det blir ett fint minne.
Ha en härlig, underbar, fantastisk resa!!!! Jag vet att du kommer att trivas i NY, är helt säker. Det här är nog bara den första i raden av resor dit för din del. :)
Även om jag tyckte att jag inte "tog vid mig" så mycket av begravningen när jag var där, så blev det jobbigt när jag kom hem och var ensam i lägenheten. Och jag har känt av det även idag.
Vad gäller New York så tror jag du har fullständigt rätt :). Ska bli så spännande. Kram!
