Lite som jag

Jag har en bror. En bror som heter Anders. En jag är mycket stolt över och som jag inte vet vad jag skulle göra utan. Han har så många begåvningar, min bror. Så många strängar på sin lyra. Just nu tror jag han befinner sig nere i Malmö spelar med Johan Borgert & Holy Madre. Han spelar i flera band och så producerar han andra band och så producerar han radioprogram och skriver böcker. Ja han gör en massa saker, men det är ett tufft liv att "frilansa" som han gör, det är inget lugnt liv och det gör inte mycket pengar (just nu). Men jag har en känsla av att det bara kommer hända något en dag. Bara sådär PANG! Det önskar jag av hela mitt hjärta.

Vi har samma humor jag och min bror. Vissa saker som vi skrattar åt kan ingen annan förstå på det sätt vi gör. Han är världens bästa morbror till mina (våra) barn. De älskar honom och det är ömsesidigt.

Ibland har Anders det tufft och då får jag försöka stötta. Och så är det åt andra hållet  också. I vått och torrt.

Något både han och jag funderat över är var vi fått vår skrivande och uttryckande ådra ifrån. Varken mamma eller pappa gillade att skriva. Men jag vet att farmor skrev i sin dagbok varje dag och min morfars syster hade något anlag också. En sak är säker och det är att vi har valt helt andra banor än våra föräldrar.

Min bror skrev en låt bara till mig när jag tog min examen för 5 år sedan. "Christina har aldrig varit kriminell" heter den. Bästa låten!

Kram älskade bror!