Lite som jag

Jag kommer aldrig orka denna höst! Jag kommer inte orka mörker och tidiga mornar. Jag kommer inte orka snö och blask. Så känns det nu i varje fall. Jag som just haft en lugn helg med enbart Emil (Måns och Magnus har varit på fotbollsläger) och sovit mycket och tagit det lugnt. Och så idag - jag bokstavligen vinglade iväg mot jobbet, så trött var jag. Eller ska sanningen fram så gick jag till farbror doktorn först. Jag har blivit yr igen och så har jag ett väldigt lock för höger öra. Skitpissjobbigt! Men det är i varje fall inte magont jag har. Allt kan jämföras med något värre, och jag har varit med om värre - tro mig. Men likförbannat är det jobbigt och jag är så trött på mig själv och min kropp och själ. Varför kan det inte bara vara smidigt? Varför kan jag inte koppla av prestation och oro?

Det roliga är ju att jag åker till Grekland på lördag. Lite tätt inpå Cypernresan, men det känns skönt att jag ska få känna värmen igen.

Sov gott alla där ute, för nu springer jag mot sängen.