Lite som jag

Så har jag varit på ytterligare ett jubileum av Depeche Modes skivor. Igår var det min favoritskiva Some great reward som firade 25 år (begrunda detta - 25 ÅR!). Thorells Syndrome hade dragit ihop en stor fest på Kolingsborg vid Slussen. Oj vilka flashbacks som slog emot en när man beträdde denna mark igen. Det måste varit över 15 år sedan jag var där sist, eller kanske var det bara tio? Jag minns inte riktigt. Det var i vilket fall som helst i slutet av 80-talet och början av 90-talet som jag och Tina var frekventa och regelbundna besökare på klubben Machine på Kolingsborg. Alla andra besök därefter har varit engångsgrejor. Både positiva och negativa känslor slog emot mig. De positiva var bland annat det där pirret och förvantansfullheten om vilka som skulle komma just den kvällen. De negativa var den där osäkerheten över ens egna värde och rangordningarna som hägrade i gängen m.m.

Igår var vi (jag, Tina, Tinas bror med kompis och Dan m fl) veteranerna även om det fanns en hel del i vår ålder där också. Vi dansade och sjöng och hade allmänt trevligt. Bandet spelade hela Some great reward-skivan och kanske jag hade för höga förväntningar, men jag tyckte inte de var lika bra som de brukar. Jag tror kanske att det mindre formatet - läs mindre scen och intimare lokal - passar Jonas Thorell och hans bandmedlemmar bättre. När man är i en sån stor lokal så förväntar jag mig nog bättre tryck och ljud än det som kunde levereras igår. Men det var bra, och det engegemang denne Jonas har är ju så jävla imponerande rent ut sagt! Han arrangerar fester i samma takt som jag lägger i tvätt i tvättmaskinen! Fast han försörjer sig ju på det där.

Idag ska vi fortsätta att ha kul! Vi ska nämligen hem till Tina och Co och spela Guitar Hero, gunga i hammock, dricka kaffe, snacka musik, spela musik, grilla och njuta av ledigheten.

xxx