Lite som jag

känns det som jag har framför mig just nu. Tvättstugan i tre och en halv timme. Vi har så mycket tvätt att det går upp till taket så vi måste verkligen vara där och byta maskin var 35:e minut (det tar 35 minuter för en 40-tvätt att bli klar). Vi måste nå botten på tvätthögen för annars blir de sista tre veckorna på stambytet olidliga...

Har just gjort min fantastiskt tråkiga sjukgymnasik här hemma på golvet. Kan inte göra alla övningar som jag gör på gymmet här, men eftersom jag just nu har noll tid att gå till gymmet så får det bli lite här hemma. Jag får nästan panik av hur tråkigt det är att göra dessa övningar! Jag försöker visualisera framför mig att jag till senhösten kommer kunna gå på Friskis och göra ett low-impact-pass, men jag känner mig ganska modfälld angående detta. Det känns som om jag bara går en millimeter framåt i taget. Min sjukgymnast säger emellertid att jag är ca 25 procent bättre. Måste hänga mig fast i den tanken. Det jag tyvärr tänker på mest är dock när jag under 2005 varannan dag gick upp 5.00 på morgonen och sprang min 5-kilometersvända i soluppgången. Inga människor ute, bara någon enstaka bil. Vilket lugn som spred sig i mig och vad snygg man blir av att jogga! Min livskvalitet höjs oerhört mycket av att få ta ut mig fysiskt och svettas. Så alla ni som kan jogga och sporta som vanligt utan krämpor - uppskatta det - det är så otroligt mycket värt!

Några som inte är tråkiga alls är mina söner. De är bäst i världen och hjärtat svämmar över. När jag vaknar en söndagsmorgon och hör dem prata med varandra och springa fram och tillbaka för att hämta en legoskapelse eller dricka ett glas vatten eller hämta ritpapper så blir jag helt varm i kroppen. Har vi skapat dessa två? Det är ofattbart. Jag får nästan något religiöst i blicken märker jag.

Veckan som följer innehåller:

Hypnos (magbehandling)!
Tandläkarbesök :(
After work med några kollegor :)
Förstaaprilskämt!

Ha det!