Lite som jag

Jag är så trött så jag nästan tror jag går och lägger mig nu, klockan 19. Har världens mest hektiska vecka bakom mig. Och kul har jag haft, men också lite småjobbigt emellanåt. Till det småjobbiga hör all teknik som har krånglat. Jag har nu lämnat in min mobiltelefon för reparation. Och så krånglade den nya routern i torsdags - vi höll att få ett totalt nervsammanbrott här hemma. Men på fredagsmorgonen hade det hela löst sig (efter lite hjälp av en granne). Till saken hör ju också att Emil blev magsjuk, så jag fick gå själv på Lenas disputationsfest. Festen var verkligen superkul på alla sätt och vis! Otroligt många bra talare och spex. Mitt tal gick också riktigt bra. Det känns som om jag har fått mer och mer rutin på det här att tala inför folk och jag vågar ta ut svängarna rätt rejält nu (speciellt när det rör sig om tal till kompisar). Jag hade ju ett manus som jag gått igenom många gånger men när jag väl körde talet på riktigt behövde jag knappt titta ner i papprena. Efter mitt tal kom Lena och hennes man och barn och kramade mig och jag fick även höra av andra festdeltagare att mitt tal var bra. Sånt värmer enormt kan jag säga. En av mina vänner (min mentor kan man säga att hon är också) upprepade flera gånger "You are a star". Urgulligt sagt och jag blir varm i hela hjärtat.

Festen tilldrog sig på ett flytande "pråmhus" som låg i Nybroviken.  Tjusigt värre med god mat och trevlig bordsherre m.m. Och trots att det inte var "min musik" som spelades under kvällen, så var det sån musik jag tycker är rolig att dansa till. 60-70-talsdisco med lite funk-inslag och så en och annan rocklåt. Musik som alla åldrar kan acceptera tror jag.

Jag kom hem ca 02.30 på lördagsmorgonen.

Igår var jag rätt trött men fast beslutsam om att gå och se Pinto (och här) och Racingpaperplanes (och här). Eller rättare sagt; det var Andreas och Richard från dessa band som uppträdde med två gitarrer, ett munspel, ett ägg, en tamburin och två trästolar :). Jag träffade Malin och Madelene i Gamla stan runt 19-tiden och vi började med att besöka Movitz... Vilka flashbacks det gav mig till mina sena tonår! Sedan drog vi oss mot Club Springfield som ligger på Österlånggatan 26 (eller stället heter nog Magnus Ladulås tror jag - men Club Springfield inhyses där emellanåt). Mysigt ställe och bra musik innan spelningen började. Vi pratade lite med Andreas innan spelningen också och det var kul! Jag och Malin såg Andreas spela med sitt band Hanif (som nu inte existerar längre) i april i år på Mosebacke (jag skrev om det här på bloggen), och sedan dess har vi haft kontakt mer eller mindre sporadiskt via bloggar Myspace och Facebook (alla dessa forum - snart har man väl inget IRL-liv längre :)).

Vi såg till att hamna vid ett bord långt fram vid "scenen" och det var bra, för det var lite snackig publik längre bak, och vi skulle nog inte ha upplevt den fina stämningen som Andreas och Richards musik skapar lika bra om vi suttit där. Man blir liksom drömsk och lugn av musiken, och det är oerhört bra för mig som har en tendens att vara mycket uppe i varv. Jag fångas in i någon lugn, ganska melankolisk våg av den här sortens musik. Jättefina texter också!

Efter spelningen så skulle det bli efterparty på Anchor på Sveavägen. Det pissregnade och vi hittade taxibilar till slut, men när vi kom fram till puben, så var det enormt lång kö. Och det pissregnade ännu mer. Då stod vi mellan valen "åka hem" eller "spela ballader hemma hos Per". Det blev det senare alternativet. Men det var inte jag som spelade några ballader :). Jag önskar jag kom ihåg de där ackorden som Magnus lärde mig en gång, men de har helt försvunnit. Ska kanske börja ta lite hemmalektioner igen! Gitarr är ju ett väldigt coolt instrument! De enda instrument jag själv spelat är blockflöjt och piano. Pianolektionerna tragglade jag med från 2:an på lågstadiet till 9:an i högstadiet. Jag kunde/kan noter, men var aldrig speciellt inspirerad eller enträgen med att göra pianoläxorna. Tror jag spelade Für Elise ganska hyfsat någon gång dock... Brorsan däremot började ju ta ut egna låtar själv nästan direkt och hans pianolärare var cool. Min såg ut som en väldigt typisk pianolärare... Ni kan själv säkert se henne framför er. Hon grät när jag och min "fyrhandskompis" Micke meddelade att vi skulle sluta spela. Ganska rörande faktiskt.

Nåväl - vi fick i oss några ballader och hade säkert kunnat sitta där och lyssna till 5 på morgonen - men helt plötsligt blev vi medvetna om morgondagen. Hemma 03.15... Tusen tack Andreas, Richard och alla era roliga kompisar för kul kväll och för att ni stod ut med oss Stockholmare!!! Kom tillbaka och spela snart!

Oj nu är klockan 20.10 och jag sover inte ännu... Magnus håller på att få kräksjukan och Måns hade den natten mellan lördag och söndag. Tror ni jag är sjuk i morgon? Jag vill inte kräkas på ett X2000 till Norrköping! Ska dit i morgon.

Ha en bra vecka!!!