Snart påsk..
Har just skickat iväg två sidor text till projektledaren för vårt nya superspännande projekt, så jag känner att jag kan unna mig att skriva ett litet blogginlägg. Solen skiner fortfarande här i Stockholm och jag hoppas det fortsätter hela veckan ut och under helgen. På söndag åker Magnus till Berlin och jag blir själv hemma med barnen. Han ska på konferens och kommer hem på långfredagen. Så länge tror jag inte jag varit helt ensam med barnen någon gång förut. Ska bli en spännande erfarenhet, men också lite stressig tror jag. Vi får se. Jag har ansökt om föräldraledighet 2 timmar per dag nästa vecka så att det inte blir så mycket undertid.
Och så över till det sorgliga som har hänt i veckan. Min morbror ringde mig i tisdags och berättade att morrmor som är 95 år nu har blivit markant sämre. Hon har fått lunginflammation och har inte ätit på över 4 dagar. Jag och brorsan var där (på sjukhemmet) i tisdags kväll. Hon är som en liten spröd fågel. En skugga av sitt forna jag. Hon såg att vi var där, men vi vet inte om hon kände igen oss, men jag tror det. Vi satt där i över två timmar. Jag unnar henne verkligen att få vila nu, men det är så svårt att även den eran ska gå ur tiden. Den då man hade mor- och farföräldrar. Och det blir naturligtvis svårare för brorsan och mig som inte har några föräldrar. Nu är det liksom vi som står på tur känns det som - nåja vi har en faster, en fabror och en morbror också, så jag överdriver väl lite. Det här med döden är så svårt, så närvarande hela tiden, men vi gör nästan allt för att förneka den.
Mina tankar går också till en vän som förlorade sin pappa i går.
Åh Kicki så tråkigt att din mormor inte mår bra! Hoppas hoppas hon har kryat på sig!
Jag har ju just förlorat min extramormor, hon begravdes samma dag du skrev inlägget. 99½ år blev hon och var den sista från den generationen som jag har i mitt liv, så jag känner väl igen det du skriver om. Man unnar de gamla vilan, men man vill inte ändå, de är för viktiga i ens liv. Men du, min extramormor hade influensa när hon var 97 och blev jättesjuk men klarade sig genom det, så du ska se att din mormor hämtar sig igen. Håller tummarna!
kramar från /anna
Hej Anna! Tack för dina värmande ord. Min mormor dog för en dryg halvtimme sedan. Och samtidigt som det är en sorg så är det en lättnad. Vi var där igår, och hon var ännu smalare än i tisdags och knappt medveten. Jag visste att det skulle ske nu. Hon var "värd" att få vila nu, men som sagt, det är sorgligt. Min morbror var där när det hände, så det känns jättebra. Vi hörs! Kram!
Nej så tråkigt, jag beklagar verkligen sorgen. Det låter som att hon fick somna in fridfullt, skönt att din morbror var där också. Och jag förstår precis det där dubbla, det är sorg och lättnad samtidigt. Man behöver i alla fall inte oroa sig mer...
Stora tröstkramar sänder jag dig /anna
