Lite som jag

Tidigt i morgon bitti beger vi oss hem från Kalmar efter att ha varit på resande fot i nästan tre veckor. Tänk att man kan längta hem till sin "trångboddhet" så mycket! Känns bra. Men jag kommer väl tröttna på ca fem minuter - på trångboddheten menar jag - inte på mitt älskade Stockholm! Det kändes i hjärtat när jag såg bilderna från Allsång på Skansen nu på kvällskvisten. Mitt hem. Vackrast på jorden (hittills).

Idag har vi varit på Öland och jag har sprungit i keramikaffärer och andra små affärer längs vägarna från Färjestaden till Sandvik i norr (vi hann aldrig till Böda, det hinner vi aldrig, så nästa gång får vi väl boka en campingstuga eller nåt där uppe och stanna över natten...). Kvällen har vi tillbringat med morbror och hans fru samt mina kusiner och deras små ettåringar. Tänk att Måns och Emil har varit så små en gång. Urgulliga är de, mina barns sysslingar.

Och ryggskottet fortsätter att plåga mig, framförallt på nätterna och på förmiddagarna. En läkare tror att det är ischiasnervern som är i kläm (eller finns det flera ischiasnerver?). Vi får se hur det går att jobba heltid. Försöker att inte tänka att semestern blev förstörd, men det är svårt att låta bli, jag är en mästare på negativa tankar.

Nu ska jag packa det sista - vi ses!