Lite som jag

ringde min morbror och berättade att mormor var död. Hon dog 10.40 den 1 april. Som hon kämpade in i det sista! Jag trodde aldrig hon skulle orka så många dagar när jag såg henne i tisdags kväll. Vi besökte henne i går (lördag) och då var hon markant sämre än i tisdags. Både jag och brorsan liksom "föll ihop" när vi såg henne. Gråten bara flödade fram, och det kändes som om alla dödsfall vi varit med om återupplevdes. Men även många goda minnen flashade förbi i huvudet! 

Trots obehag i kroppen under dagen, så upplever jag en stor lättnad över att hon äntligen får vila! Och det sa min morbror med.

Magnus åkte till Arlanda vid 13-tiden idag och vi andra tre drog till parken. Där fanns det gott om bekanta människor och det var jätteskönt att få bort tankarna en aning. Barnen for fram som tettingar mellan gungor och klätterställningar och jag fick i mig en god kopp kaffe. Några fräknar rikare har jag blivit också.

Nu hoppas jag på en ganska lugn kväll (även om storkillens humör framför Playstation 2 tyder på motsatsen - Giv mig styrka att bibehålla lugnet!).

Kram!